Category Archives: Berikning

Onlinekurser, hurra!

Under 2019 kommer Ulvens att släppa olika former av onlinekurser! De släpps allteftersom materialet blir färdig. Första kursen förväntas komma ut i slutet av februari/början av mars. Kurserna du ser nedan är de som bestämt ska göras. Men saknar du en kurs, skicka gärna dina förslag! Det viktigaste är att du ska kunna hitta det du söker hos Ulvens!

  • Hundflocken – för dig med två eller fler hundar som du delar hushåll med. Hur skapar man en lugn hemmamiljö? Hur håller man sams mellan hundar som gärna hamnar i gruff med varandra? Hur tränar man flera hundar tillsammans? Detta och mer kommer du hitta i den här kursen!
  • Modig hund – hur gör jag för att hjälpa en rädd hund? I det här paketet får du övningar och information som hjälper dig förstå din rädda hund, och ger verktyg så ni kan hjälpas åt att bli modiga!
  • Lös och lyhörd – kursen som hjälper dig träna in en ordentlig inkallning men också för att få en hund som fokuserar på dig, lös eller kopplad!

Amira, den arga haren del 7

Idag ska skriver jag om olika verktyg vi har för att göra Amira mer trygg i sig själv, få henne att våga mer, ta för sig av livet på ett positivt sätt! Förhoppningsvis kan du hitta mängder av tips som du kan erbjuda hunden/hundarna du delar ditt liv med! 

Liten på jorden

Amira är en liten hund med mycket kraft i kroppen. Tyvärr inte ett lika kraftfullt självförtroende. Nej, hon ser nog sig själv som väldigt liten på denna jord, något jag fullt ut förstår. Hon är liten, i en människas värld där allt är anpassat efter oss som står upprätt på två ben. Vi människor vet vad allt är, varför det är och det finns mycket i det som är fullständigt främmande för en liten hund.

Hon är rädd för saker som händer ovanför hennes huvud. Att skramla med nyckelknippan över henne, att något far över hennes huvud, att man stöter till något på en yta ovanför eller intill henne blir hon rädd. Hon tycker inte om golvet när det blir minsta lilla trångt, och hennes bästa plats i värld är på en möbel, gärna lite högt och på mjukt underlag. Det ska vara mysigt att ligga där, och hon ska kunna ha uppsikt över det mesta.

 

Är det konstigt är det farligt 

Hon har också inställningen att allt som är konstigt, alltså nytt och för henne främmande, så är det farligt. Nya ljud är farliga, tills motsatsen är bevisad. Människor som inte ser ut som människor enligt henne ska göra, eller rör sig underligt, saker som plötsligt dyker upp, hastiga rörelser, saker som låter eller rör sig när de inte ska, allt sådant är farligt i Amiras värld. Hon hanterar det genom att fly eller bli olika grader av arg.

 

Världen är en lekplats!

Det första jag började arbeta på med Amira var hennes ursäktande inställning till nya miljöer. När vi var i en stadsdel hon inte varit i, en skog hon inte sett eller att hem hon inte besökt tidigare blev hon låg, nervöst och spattig. Det var hemskt att se att hon hoppade högt så snart en bildörr stängdes, eller att hon inte vågade gå upp på en trottoarkant som var hög och lite smal. Vår första sommar tillsammans spenderade vi mycket på resande fot. Det var resor som hade planerats innan hon var planerad att komma till mig, och jag bestämde mig för att hon kunde få följa med. Den första resan vid tog var en lång resa på tio dagar genom Sverige tillsammans med min bästa vän. Amira som var höjdrädd, fick följa med oss på första stoppet på resan; Skuleberget. Det var fint väder och vi ville upp till toppen! Amira följde med. De första trapporna turades vi om att bära henne i, vi lyfte henne mellan oss och stöttade henne när hon vågade själv. Då vi kommit upp på toppen hade Amira vuxit flera decimeter i självförtroende! Hon hade klarat hela den branta vägen upp, och vägen ner gick betydligt smidigare. Hon vågade ta många trappor och klippavsatser på egen hand, och de hon inte kunde ta var hon trygg med att vi bar henne nerför.

Resten av den resan fortsatte i ungefär samma stuk. Vi sprang mycket på olika leder, flera mil gjorde vi ifrån oss den veckan. Vi besökte städer, skogar, berg, klättrade, kröp och sprang. Amira var med oss varje litet steg. Världen blev den sommaren en lekplats för Amira

Därefter insåg jag att det här var något vi skulle fortsätta med. Vi började träna parkour, något som helt trollade bort Amira osäkerhet för höjder, underliga platser och stadsmiljöer. Idag går svansen som en liten propeller när vi ber henne balansera på något och hon har utvecklat en balans och kroppskontroll som inte är av denna värld! Hon är stolt, glad och har roligt när vi parkourtränar.

I den här träningen följer vi dessa enkla regler:

  • Hon blir aldrig tvingad till något hon inte vill. Vi har alltid gjort allt på frivillig basis, och hon lockats till något har det inte funnits några krav. Hon har alltid haft oss människor nära, som involverar oss, stöttar och heja på när hon vågar något nytt!
  • Vi tränar det i långsamt tempo, fokuserar på kroppskontroll, följsamhet och fokus på uppgiften framför oss.
  • Innan jag började träna parkour ordentligt gjorde jag henne bekväm i hennes sele, och bekväm med att jag kunde få hålla fast henne i selen, lyfta henne upp och ner från saker, så att det inte skulle kännas obehagligt när jag hjälpte henne i träningen.

Låter det, är det roligt! 

Hon är ljudkänslig på lite olika vis. Framförallt handlar det om skrammel av olika slag (tack och lov är hon inte skotträdd). För att jobba med detta har vi olika leksaker som skramlar och låter! Bland annat har hon en godisboll som skramlar ordentligt när den rullar iväg på golvet. I början var hon rädd och försiktig kring den, men idag rullar hon iväg den där som om hon aldrig varit rädd för den. Hon har också pussel och andra aktiveringsleksaker som kräver att man knuffar eller krafsar på dem, och de låter på olika vis. Hon är alltid skeptisk när jag tar fram en ny leksak, men med stöttning, beröm och belöningar för att hon vågar använda tassar, vågar putta och skjuta på saker kommer hon ofta över det rätt snart!

Vi jobbar lite med ljudlådor. Superlätt att göra hemma och väldigt roligt! Ta en låda (i kartong eller plast), lägg ner saker som skramlar lite. Petflaskor är bra, hundleksaker i plast och annat. Så länge hunden inte kan sticka eller skära sig på det. Lägg ner gott godis i lådan. Eller hundens mat! Låt hunden få böka i lådan och hitta godisar.

När vi tränar med ljud följer vi dessa regler:

  • Amira är alltid den som gör ljudet, aldrig vi människor. Vi puttar inte på saker, vi rör inte i saker så det låter. Vi är bara med och stöttar henne!
  • Börja alltid på lägsta möjliga nivå med lägsta möjliga ljud i början. Med Amira är det viktigt att hon inte blir väldigt skrämd i början för då slutar hon testa mer sedan. Vi börjar på låg nivå och arbetar oss uppåt!
  • Hon får avsluta när hon vill. Vill hon gå från ljudlådan eller leksaken, då får hon göra det. Oftast är det då hon behöver ta en paus för att det krävde så mycket energi att våga göra alla dessa ljud.
  • Vi gör det aldrig på en dag när hon redan är lite stressad, utan börjar först när hon är lugn, avslappnad och redo att bli aktiverad.

 

Riv och slit!

Trots Amiras intensiva motor och trots hennes förmåga att använda tänderna som lösning på saker och ting är hon väldigt försiktig när det kommer till att tugga på saker, riva och slita. Därför har vi jobbat en del med kartonger som hon fritt får riva och slita i hur mycket hon vill!

Vi gömmer godis och mat i kartonger som hon får öppna på olika vis för att få fram godiset. I början använde vi små supertunna kartongen, som kartongen för våra tepåsar eller något liknande. Locket stängdes men är enkelt att riva upp och det fanns riktigt god belöning i kartongen. När hon vågade ta sig an dem flyttade vi oss till svårare kartonger som var hårdare och som vi stängt mer ordentligt. Det här har gjort att hon tar för sig lite mer, vågar ta i, vågar riva och slita. Det syns hur roligt hon tycker det är när hon vågar!

Våra regler för kartongkaos:

  • Kartongen ska inte ha något vasst i sin, som häftklamrar eller liknande.
  • Vi är alltid hemma och med henne så ifall hon behöver hjälp kan vi hjälpa, ifall hon tänker äta upp kartongen kan vi avleda henne.

Uppmuntra bus! 

När jag hör hundägare oja sig över hundarnas olika busstreck brukar jag le och känna en glädje. Hundar som tryggt vågar ta för sig, vågar hitta på egna saker, vågar vara sina egna personer med egna behov är hundar som i regel har det bra. Visst, ibland kan busstreck handla om stress i någon form, men då en väldigt försiktig hund plötsligt vågar göra mer, eller har stunder i livet där de är trygga nog att pröva saker utanför sina egna ramar, då blir jag riktigt glad!

Vi har en inställning till hundar där vi anser att allt ska kvävas i sin linda. Hunden ska vara undergiven, veta sin plats, inte leva ut så mycket för det blir jobbigt då. Och hunden som hoppar i hallen, hunden som letar fram tidningsåtervinningen och strimlar den, hunden som tar ett segervarv på lydnadsplanen är hundar som anses ”olydiga” i många ögon. För mig är det inte en olydig hund, det är en hund som vågar. Varje gång Amira gör något litet busigt här hemma, vågar utforska ett rum helt på egen hand, stjäl något och har det i sängen, är gånger då mitt hjärta känns lättare. Det betyder att hon vågade ta sig utanför sin trygga zon för att göra något nytt och spännande. Det är en dag hon är mindre rädd! Hon får alla slags beröm och belöningar när hon vågar ta för sig, har en positiv inställning till saker, vågar pröva på egen hand.

Amira har kommit långt sen första dagen hon dök upp i mitt liv. Hon vågar långt mycket mer än tidigare, har en mer positiv inställning till livet än hon haft, och med varje liten ny framgång för henne, växer hon ytterligare en millimeter i självförtroende!

Det finns massor av sätt att skapa utmaningar för sin hund som blir roliga! Huvudsaken är att det alltid är frivilligt, alltid roligt och alltid ger hunden en chans att få växa i slutänden! Vill du läsa del 8? Du hittar den Här! 

 

 


Amira, den arga haren del 2

Amira var redan från början väldigt intresserad av jakt. Men eftersom det oftast gick att stoppa henne genom inkallning var det inget jag funderade på att arbeta med. Idag är det något jag ångrar, då jag tror vi hade haft det under kontroll idag om jag började innan det eskalerade. Det här är ett inlägg om Amiras jaktintresse och hur vi idag arbetar med det. 

Den där katten 

Amira kunde vara lös i stort sett överallt då hon kom till mig. Hon kom genast då jag ropade på henne, vare sig vi stötte på hundar eller vilt i skogen. Hon var tydligt intresserad av att följa spår, och spetsade öronen åt ekorrar och fåglar men inte så mycket att jag såg det som ett problem.

En dag vände detta, i ett litet ögonblick. Amira var lös och gick intill mig när en katt plötsligt sprang in framför oss. Lockelsen blev för stor och trots att jag ropade på henne försvann hon snabbt efter katten. Jag fann henne i en trädgård där hon jagat upp katten i ett träd. Här gjorde jag i stundens hetta några allvarliga fel.

Jag hade blivit så rädd när hon försvann, eftersom trafikerade vägar inte var långt borta. Jag var rädd för hennes och kattens skull och jagade efter dem. Så snart jag fann henne började hon komma emot mig, och med rädslan fortfarande darrande i kroppen ryckte jag tag i henne, kopplade henne och skällde ut henne. Jag ångrar det så innerligt eftersom det ögonblicket inte förbättrade jaktsituationen någonstans. Istället för att lära henne att hon alltid kan komma till mig oavsett, och vara välkommen, fick hon i det här ögonblicket lära sig två saker: 1. Att jaga något är ENORMT tillfredsställande och 2. det är inte lönt att komma till sin människa när hon ropar i den situationen, för hon kommer vara arg och obehaglig. Om jag ändå kunde vrida tillbaka tiden!

Kanske du tänker nu att jag bara kan låta bli att göra så sedan, och istället vara uppmuntrande när hon kommer till mig, så är allt glömt och förlåtet? Nej, här måste jag förklara ett personlighetsdrag hos Amira som gör allt arbete med henne extra komplicerat. Hon glömmer aldrig, och hon förlåter inget. Alla obehagliga upplevelser suger hjärnan åt sig som en svamp och sedan finns det kvar där, för alltid. För att vända En negativ upplevelse måste jag skapa minst Femtio liknande positiva upplevelser, och jag hade inte tänkt låta henne jaga femtio katter till för att lära henne att hon alltid kan komma tillbaka till mig efteråt, utan att jag blir obehaglig.

Bestraffa intresse eller uppmuntra ointresse

Fram till den här punkten hade jag faktiskt inte så stor erfarenhet med hundar som var starkt jaktintresserade. Mina tidigare hundar hade inte varit särskilt intresserade, och jag hade inte haft tillfälle att arbeta med hundar med den här problematiken. Därför började jag vända mig till litteraturen och andra hundtränare. Ett genomgående tema i att träna bort jaktintresse var bestraffning. ”Ryck i kopplet och skrik NEJ när hunden ser en fågel”, eller ”Kasta nycklarna framför hunden/spruta vatten på den när den börjar intressera sig för ett spår”.

Jag hade inte tänkt göra något av det. Jag hade redan med min första hund bestämt mig för att aldrig skrämma eller göra illa min hund bara för att få bort ett beteende som blir problematiskt. Både för att det är för mig oetiskt att göra så, och för att jag riskerar att göra något värre.

Istället började jag försöka jobba med att förstärka ett ointresse för viltspår och andra djur, både fåglar, katter, ekorrar och annat vi mötte på promenaderna. Det fungerade till viss del, om djuret i fråga var alldeles still eller jag hann avbryta hennes spårande nog snabbt.

Den där dagen i skogen 

När jag började se en förändring hos henne, där hennes intresse för vilt blev lite mindre vågade jag börja ha henne lite mer lös i skog och mark, då det var tillåtet. Det gick alldeles fint tills vi en dag fick en grupp rådjur som plötsligt passerade framför oss. Jag hade ytterligare två hundar med mig, ingen av dem var jaktintresserade det minsta och stirrade mest lite förvånat på rådjuren. Det var tack och lov det som gjorde att jag hann få tag i Amira och koppla henne, men att sedan få henne bort från rådjurens spår var i stort sett omöjligt utan att bogsera henne därifrån. Sedan den dagen blev hennes intresse för spår och vilt så pass intensivt att trots vår träning kunde hon inte vara lös längre, utan fick gå i vanligt koppel eller en lång lina.

Ansvaret 

När man lever med en ”jaktidiot” krävs det ett ansvar hos mig som hundägare. Vet jag att min hund mest troligt kommer dra iväg vid doft eller synintryck av vilt, då behöver jag göra något åt det. Antingen är hunden alltid kopplad eller så tränar jag tills jag får bort det. Om jag det där året hade haft kunskapen jag har idag, hade jag nog kunnat bromsa Amiras intresseutveckling, men tyvärr hade jag inte rätt verktyg. Hennes behov och intresse för vilt var helt enkelt för starkt, och vi var också mitt i en period av utfallsproblematik som jag bedömde var viktigare att arbeta med, alltså fick hon helt enkelt bara vara kopplad.

Det var till en början lite av en utmaning i sig, att lära sig hantera den långa linan och att kunna erbjuda henne nog mycket motion och stimulans utan att behöva gå lös. Vi hittade tack och lov ganska fort fram till en ny balans och allt var frid och fröjd. Djuren kunde vara trygga och säkra i skogarna vi gick i.

Det där starka behovet 

Det är viktigt att förstå sin hund, verkligen förstå den. I alla fall anser jag det. Inte basera sin kunskap på ”vad man alltid gjort” utan på faktisk vetenskaplig kunskap, så långt det bara går. Ju mer jag utbildade mig inom djurträning och hund, desto mer började jag förstå Amiras intensiva behov av att jaga. Jag började förstå att det var en stor del av hennes identitet, och att det fick henne att må väldigt bra. Det var ju därför hon från början ville jaga, och var intresserad. Ju mer jag försökte hindra henne från att jaga, desto mer intensiv blev hon när hon snubblade på ett spår i skogen eller såg en ekorre i ett träd. Hon kunde gå upp i varv så till den grad att hon skakade och skrek. Ett tillstånd som alltid hugger i mattehjärtat eftersom jag vet hur förödande dåligt det är för hennes välmående att vara i det tillståndet.

Droppen var nådd när hon jagade en huggorm och BET DEN I SVANSEN! Tacka gudarna för att hon har mycket skägg i ansiktet, för det var det enda huggormen fick tag i när den bet hette i sin rädsla över att bli jagad. Allt gick väl, huggormen slingrade sig iväg och verkade inte blivit skadad och Amira kom undan ett huggormsbett med en liten hårsmån (bokstavligt talat).

Efter en del funderande tillsammans med andra hundmänniskor, en grundlig genomgång av det jag hade lärt mig och en kväll av bollande tillsammans med sambon började jag komma fram till en plan för att erbjuda Amira en chans att få jaga. Under kontrollerade former såklart.

Illern

Jag är inte en människa som skulle kunna skjuta ett djur, om inte mitt liv hängde på det. Jag tror inte heller att Amira skulle vara en bra jakthund eftersom hon inte har någon kontroll alls. Jag kan givetvis inte släppa henne vind för våg i skogen för att jaga vad tusan hon nu önskar, eftersom det är oetiskt och oansvarigt gentemot andra djur. Det jag visste att jag hade tillgång till, var mjuka leksaker som Amira älskar att få bita i, ruska och bära runt på som om det var en trofé. Sambon hittade i gömmorna ett gammalt illerskinn. Det fick bli Amiras nya jaktleksak, och för att pröva min idé tog vi oss ut i skogen med hund, iller och en lång lina.

Vi knöt skinnet i linan och drog linan ut i skogen, rundade ett träd och var sedan redo. Efter några försök att få Amira att jaga illern medan jag drog den genom skogen så fort jag kunde, knäckte hon det tillslut! Lyckan vi såg hos henne då hon fick jaga, gripa tag och ruska var obeskrivlig! Äntligen kunde Amira få jaga, på ett kontrollerat vis, utan att någon kom till skada.

Så plötsligt!

Amira har under sommaren fått jaga den här illern, och mjuka pälsiga hundleksaker med jämna mellanrum. Tillsammans med en del spårträning har Amiras behov och intresse av jakt ute plötsligt minskat. Hon går fortfarande alltid kopplad av massa orsaker, men framförallt på grund av hennes jaktintresse. Vi behöver däremot sällan lugna henne för att hon hittat ett djurspår, och hon gör inte varje promenad till en jakt längre. Det har känts riktigt bra, eftersom hon helt klart verkat bli mer balanserad av sin jakt- och spårträning.

Men det stora provet och beviset för att vi hade hittat rätt kom för bara någon dag sedan! Vi tog oss en liten promenad bara hon och jag. Vi har många lösspringande katter runt oss, och de gör mig och hundarna galna en stor del av möten vi har med dem. Just denna dag var jag innerligt tacksam för katten som nyfiket började följa efter oss. Den skapade nämligen en situation jag aldrig varit med om tidigare. Amira som lugnt tittade på katten, för att sedan vända tillbaka till mig och ta kontakt! Jag hade aldrig kunnat drömma om att hon skulle göra detta, alldeles på egen hand, innan jag hunnit avleda henne och locka med godis. Vi kunde lugnt fortsätta vår promenad, utan att Amira fortsatte leta katter i varje buske, utan stress på grund av ett uppdämt jaktbehov.

En tanke kring behov 

Det finns mycket i gammal hundträning som handlar om att få bort, trycka undan, stävja olika behov som hunden har, ofta med hjälp av obehag eller våld. Tuggar den på något, ge den aldrig något att tugga på alls och bestraffa hunden när den tuggar på en sko eller ett stolsben. Gräver den i rabatten, låt den aldrig gräva och skräm den när den gräver i rabatten. Den kommer bara gräva mer om den får minsta chans att gräva någonstans. Jagar den? Tala om för hunden att den gör fel som har ett jaktbehov!

Jag har ett starkt behov av att få teckna och måla. Om jag skulle få en smäll på fingrarna varje gång jag tog upp en penna, skulle jag bli galen! Faktum är att jag skulle hitta andra sätt att få det behovet uppfyllt, om det så var att skrapa med naglarna i tapeten för att få skapa bilder. Kanske har du behov av att få göra vissa saker, för det tillhör din identitet, den du är som person och det är sådant du mår bra av. Det är inget annorlunda för hunden. Hundarna har behov och när ett behov trycker på, kommer den jobba hårdare och hårdare för att få utlopp för behovet. Bestraffar vi behovet kanske vi kan få hunden att sluta sträva mot att få det uppfyllt men… vilket liv är det?

Behovet av att jaga ska inte innebära att du ska släppa hunden så den får jaga ekorrar att döda. Det skulle vara varken lagligt eller rättvist mot ekorrarna och andra djur. Inte heller kan du låta hunden få jaga katter i grannskapet bara för att hunden vill det. Men det du kan göra är att låta hunden få behovet uppfyllt på något annat vis. Har du en hund som har ett stort behov av att få gräva? Skapa en plats där den får göra det! Om du lär den att det är tillåtet på vissa ställen att gräva, kommer chansen att hunden gräver i dina blomrabatter minska. Att utöva förtryck på hundens alla olika behov, gör hunden stressad och instängd. Många behov går faktiskt att erbjuda, och det kommer berika din hunds liv på värdefulla sätt!

Amira kommer få ha sina jaktlekar och spårträning så länge hon lever och mår bra av det. Jag hoppas och tror att med fortsatt jaktträning kommer hennes stress minska ännu mer, och en dag…. en dag kanske hon inte bryr sig om att jaga alls när vi inte tränar det tillsammans! Och, del 3 i denna artikelserie hittar du Här! 

 


Ulvens Hundläger 7-9 september

Äntligen blir det hundläger! Efter att ha fått flera förfrågningar blir detta nu verkligen och du kan vara med! 

Plats: Lyckebo Lägergård, Haddingen, ca 2 mil utanför Umeå

Tid: 7-9 september, lägret börjar vid 18.00 på fredagen och avrundas 15.00 på söndagen.

Öppet för alla hundar från 9 månader och uppåt!

Vi fördjupar relationen och förståelsen för hunden

Genom att testa på roliga aktiviteter, lära dig mer om hur hunden fungerar och kommunicerar, träna lugn och trygghet och umgås med andra hundägare och hundar fördjupar vi relationen och förståelsen för våra hundar! Du kommer få tre dagar fullspäckad med olika aktiviteter, utflykter, lugna stunder och hundprat i massor.

Du kommer bland annat få: 

  • Lära dig olika vägar till samarbete med hunden och hur du bygger förtroende hos din hund
  • Få tips på hur du berikar hundens vardag på olika vis
  • Djupdyka i hundens språk och känslor 
  • Lära dig olika övningar för att skapa bland annat kontakt, följsamhet, trygghet och fokus hos din hund
  • Utflykt i skogsmiljö 
  • Tips på hur du tränar hunden att vara lugn och avslappnad i olika situationer

Och mycket mer! Ett mer detaljerat schema kommer att läggas upp senare.

Tryggt och trevligt

Det är viktigt att alla hundar och ägare trivs och har roligt på lägret! Oavsett vilken hund du har, vilken erfarenhet ni har tillsammans är ni varmt välkomna. På lägret kommer vi:

  • Enbart arbeta med belöningsbaserad träning och hantering av hund
  • Gemensamt bidra till ett öppet och varmt klimat där alla har en plats oavsett bakgrund
  • Hjälpa varandra med tips och vägledning när det behövs

Det är inte tillåtet att under lägret: 

  • Använda verktyg och metoder där hunden bestraffas
  • Uppmana någon annan hundägare till att bestraffa oönskade beteenden
  • Låta hunden bära stryphalsband eller annan utrustning som verkar för att skapa obehag för hunden
  • Uppföra sig illa/otrevligt mot hundar och deltagare

Praktiskt

Lägret kommer hållas på Lyckebo lägergård, ca 2 mil utanför Umeå. En otroligt vacker plats med stora gräsytor för oss att träna på, en strand och Tavelsjön alldeles intill, skog med många stigar och vacker natur! Det finns många olika rum med alltifrån enkel- till flerbäddssängar. Om du kommer med din kompis kan ni alltså få tillgång till eget rum för er och hundarna! Kommer du själv och vill få sova enskilt med din hund, går det att ordna.

Mat kommer vi gemensamt att tillaga i olika matlag, köket är stort och välrustat. All mat kommer ingå i priset. Har du matallergier tar vi såklart hänsyn till det.

På gården finns också tillgång till bastu och grillplats utomhus.

Att delta på lägret kostar 2200kr/ekipage (en hund och en människa) samt 250kr/extra medföljande person. I priset ingår alltså lägret med alla aktiviteter, mat + boende. Vill du få dela upp avgiften på två betalningar går det att ordna.

Lägret är öppet för 12 ekipage (hund och människa), extra medföljande personer tillåts i mån av sängplats! Hunden behöver vara 9 månader eller äldre. Sista anmälningsdag är 19 augusti. 

Jag vill anmäla mig!

 


Berikning, en naturligare vardag

Category : Berikning , Hundägande , Roligt , Tips

Ofta pratar man om djur på Zoo eller liknande djurhållning när man använder ordet berikning. Det handlar om att skapa en meningsfull tillvaro för djur som hålls i fångenskap eller tamdjur som bor tillsammans med oss. Alla djur har olika naturliga beteenden som de mår bra av att få utföra. Även våra tamdjur har sina beteenden, och genom berikning kan vi öka välmåendet hos våra husdjur, tamboskap etc.

Hos hundar pratar vi ofta om aktivering men det är en term jag personligen börjat använda i andra sammanhang än vid just vardagsberikning. Att aktivera sin hund handlar ofta om att träna på olika vis, och även om träning av trick eller en hundsport som hunden älskar också kan ses som en berikning, blir ordet Berikning mer inkluderande för många olika vägar att ge sin hund en meningsfull vardag.

Varför kan berikning öka min hunds välmående? 

Även om våra hundar varit tama under en lång tid har hundarna fortfarande kvar beteenden som återfinns hos vilda djur. Att nosa rätt på saker att äta exempelvis, att få använda kroppen för att klättra och springa, att få gnaga och bita i saker osv. Om våra hundar hade levt vilda i naturen hade de fått använda alla dessa beteenden för att jaga, hitta mat, undersöka revir osv. Men nu lever våra hundar ganska skyddat, de får tillgång till mat och vatten som de inte själva behöver söka upp, vi bestämmer vart och när vi ska gå promenader. Det här kan skapa tristess eller frustration hos hundar som har stora behov att få utföra olika beteenden men begränsas och i värsta fall bestraffas för dessa. Genom att berika hundens vardag får den en mer meningsfull tillvaro och relation mellan mig och hunden kan fördjupas när jag erbjuder för hunden värdefull aktivitet! Och framförallt får hunden vara sig själv!

Vad är en värdefull berikning? 

Här är det jätteviktigt att se till den enskilda individen. De flesta hundar tycker om att nosa och undersöka saker, men det gäller inte alla. De flesta hundar tycker om att få tugga på märgben men det gäller inte alla. Därför behöver du se till just din hund. Vilka beteenden utför den gärna på helt eget initiativ och hur kan du erbjuda hunden möjlighet att få utföra det?

Om jag som exempel tar hundarna här hemma: båda hundarna älskar att få använda nosen till olika saker, så att få sniffa och undersöka dofter på promenaden eller söka rätt på personer/föremål/godis inomhus och utomhus är väldigt värdefullt för dem. Vår terrierfröken tycker hemskt mycket om att få tugga och slicka för att komma åt mat, så märgben, revben, fyllda kongar, matlabyriter och liknande är enormt berikande för hennes vardag. Unghunden tycker det är spännande att få riva och slita, att kampa och dra så en av favoritsysselsättningarna är att få fram godis ur kartong eller tyg som han får riva i.

Våra hundar är också väldigt fysiska, de älskar att få använda kroppen och sin styrka och balans, därför försöker jag gå mycket i skogen eller träna parkour med dem. De får dra cykel eller skidor, och vi går i berg där de får hitta sina vägar bland stock och sten.

Unghunden är enormt social och älskar människor, därför får han ibland följa med hem till vänner eller sitta med då vi bjudit hem någon på te. Ta med en extra person på promenaden är för honom det bästa som finns!

Det finns oerhört många sätt att berika sin hunds vardag på, men även den minsta lilla berikning kan göra stor skillnad för din hund. 

Tips på berikning

Här kommer jag att ta upp enkla sätt att lägga till berikning för din hund i vardagens bestyr! Kanske hittar du något som passar just din hund eller blir inspirerad till att hitta på något eget!

Att tänka på 

Först en liten kort text om vad vi behöver komma ihåg när vi berikar hundens vardag. För det första är det viktigt att berikningen vi erbjuder faktiskt är värdefullt för hunden. Om din hund inte tycker det är intressant att tugga på en kong, spelar det ingen roll hur roligt du tycker att det verkar, eller hur innerligt du skulle önska att hunden kunde tugga på en kong. Låt hundens intressen styra när du väljer berikning, inte din egen önskan. För det andra behöver berikning vara sådant som inte stressar hunden, skrämmer den eller gör den frustrerad. Det är viktigt att följa hundens behov, inte att tvinga fram något eller pressa hunden. Erbjud inte för svåra leksaker eller uppgifter. Berikning ska alltid vara roligt och inte göras på hundens eller någon annans bekostnad.

Maten

Om vi skulle leka med tanken att varje måltid blir en stund av berikning har man redan där gjort en stor förändring i hundens vardag utan att ändrat så mycket egentligen. Inte heller behöver det ta någon längre tid att genomföra detta, än vad det tar att servera hunden sin mat direkt i en skål. Vare sig du har en kräsen hund eller ett matvrak kan detta bli en oerhört lyckad berikning! För den kräsna hunden blir maten mer spännande och för matvraket tar det längre tid att äta maten. Om du skippar den traditionella matskålen och byter ut den mot något annat, exempelvis en matlabyrint, blir det redan där en annan upplevelse för hunden. Om du dessutom gömmer matlabyrinten någonstans så hunden får nosa rätt på maten innan den ska ätas, har du lagt på ytterligare berikning! Vare sig hunden äter torrisar eller färskfoder finns det en uppsjö av olika produkter att köpa. Matlabyrinter, slowfeeders, slickmattor, snufflemats och aktiveringsleksaker där man kan stoppa maten i olika håligheter. Men vill man inte köpa sådant kan man hitta saker hemma som gör det lite roligare. Ta något så enkelt som en tom äggkartong och lägg ner hundens foder däri och stäng locket. Enkelt och roligt! Lägg torrfoder med lite vatten, eller tinat färskfoder i isformar och låt ligga i frysen en stund. Låt hunden sedan få slicka och gnaga i isen för att få fram sin mat! Det enda du behöver tänka på är två saker: använd inte material som kan vara skadliga för hunden, om du har en hund som gärna tuggar i sig allt möjligt. Och gör det inte för svårt för hunden att få tag i sin mat! Den ska inte bli frustrerad av berikningen, så blir det för hopplöst att få sin mat ur en kong eller om du har en hund som inte förstår hur den ska använda sin matlabyrint behöver du hitta något annat att som berikning kring maten.

 

Nosandet 

Hundar älskar ju att nosa för det mesta. En del tycker om att få nosa rätt på alla möjliga lukter på en promenad och andra tycker om att få nosa rätt på något särskilt, som en godisbit eller en leksak. Nosen är det kraftfullaste hunden har och om vi tillåter dem använda nosen i vardagen ger det oerhört mycket och är det värdefullaste vi kan ge dem. Att gå promenader på nya platser och låta hunden få lukta på allt nytt är ett jättebra sätt att berika promenaden på. Bara att stanna upp och låta hunden få nosa och lukta på en vanlig promenad, utan att störa den eller dra den med sig, det kan minska stressen hos din hund och göra utfallsproblematik, koppeldragande och andra beteenden kopplat till promenaderna betydligt lättare att hantera. Kanske du till och med låter din hund välja väg någon gång i veckan? Följ hunden dit den går, låt den på nosa och sniffa på allt den kommer över (så länge det inte är något som kan skada den så klart) och gå i stillsamt tempo. Skaffa ett längre koppel så hunden får större ”sniffräckvidd” när ni är ute, det kan också göra skillnad!

Att gömma saker i en snufflemat eller bara rulla in godisar i en handduk, lägga tomma toarullar i en låda och droppa ner några godisbitar här och var, släng papper och kartong i en hög och göm favoritleksaken däri… ja möjligheterna är oändliga när det kommer till nos-berikning! Ta en funderare, hur använder din hund näsan? Vad är den intresserad av och hur skulle du kunna skapa en intressant nosuppgift?

Fysisk aktivitet 

Har du en hund som har ett stort behov av att få röra sig på olika vis kan du fundera på vad din hund skulle må bäst av? En del hundar älskar att få springa, kan du hitta tillfällen då din hund får sträcka ut ordentligt? Kanske springa med dig eller en lekkamrat, springa efter en cykel eller skidor? Eller bara få springa lös på ett fält? Även om din hund inte kan vara helt lös kan det i alla fall vara något att få springa i en lång lina, för att få bättre räckvidd än i ett vanligt koppel. Vissa hundar älskar att få kämpa med kroppen, att få klättra och ta sig fram i vatten eller djupsnö. Kanske skulle din hund tycka om att dra? Ta dig ut i naturen, skippa vägar och stigar och gå där det erbjuds naturliga utmaningar för din hund. Att få gå i sand, att få gräva, simma, klättra… ja allt du kan komma på där hunden använder sin kropp kan bli en potentiell berikning! Så länge du inte pressar hunden på något vis, eller att den blir väldigt stressad eller frustrerad av aktiviteten.

Sovplats

Hundar föredrar olika platser att sova på och även här kan jag fundera över hur jag kan berika hundens tillvaro. Tycker din hund om att bädda? Att krafsa, böka och dra runt på filtar och kuddar för att hitta den rätta platsen att sova på blir värdefullt för en hund som gärna bäddar. Ha en bädd med lite lösa filtar eller en handduk som hunden får böka runt med hur den vill. En del hundar vill sova ombonat som i en liten håla. Idag finns det hundbäddar att köpa som just ser ut som en liten grotta hunden kan gå in i, men det fungerar även att göra det mjukt och mysigt i en öppen bur eller på annat vis skapa ett utrymme där hunden känner sig trygg och säker!

Jakt

Hos en del hundar är jaktinstinkten stark! Det kan vara ett problem om du inte jagar med din hund, då den gärna drar iväg efter katter, vilt eller spår den hittar. Att erbjuda fokuserad och tillåten jakt kan hjälpa hunden då den faktiskt får utföra det under kontrollerade former. Att knyta något, en trasa eller en tygleksak i ett snöre och dra den efter marken ger hunden möjlighet att få springa och fånga sitt byte, kanske ni kampar lite också innan hunden ska släppa? Byt alltid med en godis när du leker med föremål, så att hunden lär sig att vilja släppa ifrån sig ”bytet” till dig för något gott i gengäld! Att låta hunden få jaga dig i inkallningslekar är också roligt, nyttigt och värdefullt! En del hundar som har jakt eller vallbeteenden i sig kan ett alternativ vara att få jaga någon slags boll. När det kommer till just olika jaktlekar behöver man passa bara så att hunden inte blir manisk eller går upp för mycket i stress av aktiviteten! Så kallade ”bollidioter” mår inte bra av att få jaga en boll för mycket, då är det bättre att hitta en annan fysisk aktivitet. Hur vet du att hunden blir manisk eller stressad? Jo, om den har svårt att släppa aktiviteten, kan inte koppla av efteråt, blir okontaktbar så snart en boll dyker upp i synfältet, då behöver man vara försiktig!

Ett annat sätt att låta hunden få utlopp för jakt är att träna viltspår med den, eller någon annan slags spåraktivitet.

Använda tänderna

Om hunden hade levt i det vilda hade den fått använda tänderna för att jaga och sedan för att äta, för att skapa sig en sovplats eller undersöka sin omvärld. Om du har en hund med stort tuggbehov kommer dina möbler och skor tacka dig om du ger hunden många tugg-möjligheter som den faktiskt får genomföra! För egen del älskar jag att få ge hundarna ett saftigt färskt märgben, revben, kotor eller skulderblad. Bra för tandhälsan och hundarna får dessutom i sig nyttig näring. När det kommer till tuggben är färska ben (frusna eller ej) ett mycket bättre alternativ än pressade hudben och liknande produkter. Alla slags behandlade märgben ska du undvika! Om benet är kokt eller på annat vis processat blir det för hårt, får hunden lös flisor kan det skada hals och mage, dessutom får hunden svårt att smälta det, om det alls går. Ge istället färska ben! Där är regeln att bärande ben blir hårda ben, dvs alla ben som djuret stått på blir hårdare och starkare. Om jag har en hund som gnager för glatta livet kan tänderna ta skada. Då är det bättre att ge icke-bärande ben såsom revben, kotor, skulderblad osv. Alltså alla slags ben som inte fungerar att stå på. Icke-bärande ben är mjuka och det kan hundens mage ta hand om. Om du har en hund som är ovan vid färska ben är det bra att försiktigt, låt hunden få tugga en stund med några dagar emellan.

Det finns olika slags tuggleksaker att köpa för valpar och vuxna hundar. Välj tuggleksaker som inte går sönder, igen så har märket Kong bra produkter, men det finns även andra märken som är gjorda i gummi som inte går sönder i bitar om hunden tuggar på det. En del tuggleksaker kan man lägga godis i så det ska bli roligare att tugga och leka med.

Har du en glupsk hund som gärna förstör leksaker/ben etc och sväljer i sig det bör du inte ge tuggben eller leksaker utan att ha uppsikt på hunden.

 

Social samvaro 

Att låta hunden få vara med och delaktig på hundens villkor är den bästa berikningen du kan ge din hund. Att låta den få ligga nära framför TVn, att sätta sig ner med hunden på golvet eller i soffan för att mysa och umgås i stillhet är ett fantastiskt sätt att bygga band och fördjupa relationen. Ofta fastnar vi att hunden ska ha aktivitet hela tiden för att den ska tycka det är meningsfullt. Men, många hundar vill mest av allt få vara en del i familjen. Om jag pysslar med något här hemma vill min unghund gärna vara med för att se och lukta och vara delaktig i det jag gör. Och det får han så länge jag inte gör något han kan skada sig på. Terrierfröken vill gärna få lukta och undersöka sådant jag har i händerna när jag passerar henne och det låter jag henne få göra så mycket jag kan. Att låta hunden få vara med när man umgås med vänner, eller ta en kväll bara du och din hund med massage och mys, en lugn promenad eller bara tyst samvaro i soffan eller sängen. Alla hundar är olika på hur mycket närhet de vill ha och på vilket sätt. Var lyhörd för din hund, var tycker den om att bli klappad, hur vill den få umgås med dig om den får välja?

Börja någonstans!

Det finns oerhört många olika sätt att berika sin hunds vardag på! Och som tidigare sagt (och värt att sägas igen) är alla hundar individer som tycker om och har behov av att utföra olika beteenden. Precis alla beteenden kan vi inte ge berikning för, eller för den delen uppmuntra. Om du inte vet var du ska börja, så är mitt tips att du börjar med maten. Vare sig hunden får en eller tre måltider per dag, blir det i alla fall ett tillfälle för berikning, varje dag. Göm maten, låt hunden få arbeta för maten. Vare sig du har ett matvrak eller en kräsen vovve, och vare sig den äter torrisar eller färskfoder kommer det vara värdefullt för din hund. Oavsett ras, oavsett om hunden är sällskapshund eller träningskamrat. Skippa den vanliga matskålen och hitta en berikning din hund kan tycka om!

När man sedan börjat någonstans och ser glädjen hos sin hund, är det svårt att inte hitta andra sätt att berika hundens vardag på! Stressa inte själv kring berikningen såklart, hitta det som fungerar för dig och din hund. Lycka till!