Author Archives: EmmelieNordstrom

#crazyseagullady

Du undrar nog vad det här ska handla om. Jag menar, jag tränar väl hundar va? Inte fiskmåsar. Ja, och en och annan häst tränar jag också. Men ibland behöver kunskapen användas i de mest oväntade situationer…

Du kanske har sett fiskmåsarna?

Om du gått kurs med mig har du nog kanske upplevt något tillfälle senaste månaderna där fiskmåsar varit lite väl påträngande kring hundarna. Inte för att fiskmåsarna är elaka, nej inte alls! De har varit respektfulla mot hundarna men stört likväl då de försökt plocka hundgodis som hundarna missat på marken lite för nära.

Jag har på ett fint men bestämt vis försökt att schasa iväg dem då och då, men det har inte riktigt fungerat. Hundarna har blivit störda av fiskmåsarna som kommer så nära och jag har funderat på hur jag borde lösa det här. Byta plats? Jaga iväg måsarna mer bestämt? Jag är en djurvän, jag bryr mig om alla slags djur och vill att alla djur ska ha det bra och ha rätt till sin plats i världen. Dessutom vore det hyckleri att förespråka medkänsla, respekt och samförstånd i relation till sin hund, och samtidigt skrika och jaga bort måsarna så alla blir skrämda och upprörda. Fiskmåsarna har varit besvärliga men de hittar mat, givetvis vill de ta maten. Jag klandrar dem inte. Men jag vill inte att de som går kurs ska bli störda eller stressade av fiskmåsarna heller! Svår ekvation.

Ett test

Det jag främst lärt mig om djurs och människors inlärning är att om något är enkelt och ger positiva effekter strävar man åt det hållet, gör de beteenden som är kopplat till snabba belöningar där så lite energi som möjligt går åt. Därför tog jag lite hundgodis jag hade kvar i fickan och gick till andra sidan av platsen vi tränat på. Jag kastade ut godisbitarna och backade. Jo, mycket riktigt kom några fiskmåsar och började plocka åt sig. Bära eller brista, jag vill att vi ska kunna samsas på platsen. Varje gång en mås tog en godbit i näbben gjorde jag ett litet klickljud. Åkte hem efter en stund. Resten av veckan gjorde jag samma sak, efter kurserna var klara och alla åkt hem traskade jag iväg, kastade ut godis och gjorde mitt klickljud.

En risk med testet som jag kunde se var att måsarna skulle bli mer närgångna på kurserna. Nåväl, ibland måste man riskera för att vinna och misslyckas man får man tänka om helt enkelt!

Jag såg dock ingen sådan utveckling så jag fortsatte.

Nästa fas

Efter fem dagar av att klicka och belöna testade jag klickljudet. Jag gick bort till platsen där jag brukade stå, jag klickade och väntade. Jo, se på den! Tre fiskmåsar kom och landade tio meter bort och väntade. Jag kastade åt dem godis och snart var alla åtta fiskmåsar där. Klickljud och godis. I en vecka till testade jag det här, och fiskmåsarna blev fortfarande inte närgångna på kurserna.

Slutstationen

I måndags var stora testet. Kan jag interagera med fiskmåsarna på ett bra avstånd till mig, få dem att ha roligt och få godis samtidigt för att öka värdet av att vänta på min signal och godiset, istället för att sno godis från hundarna? Jag gick ut på parkeringen, jag gjorde signalen och sex fiskmåsar kom. Jag började kasta dem varsin godis i turordning, i motsatt riktning till var vi tränar hundarna. Jajemen. De tog längre och längre avstånd från mig, för att förväntan på mat fanns i den riktningen. Jag hade Varg med mig, de har extra respekt för honom så jag behöver inte riskera att de kommer närmare för att få godiset snabbare. Det gjorde att de höll sig på avstånd i väntan på belöningen.

Idag

Jag har för en stund sedan lämnat parkeringen. Idag hade vi inte en enda fiskmås som blev för närgången. Någon enstaka, jag gissar några nya individer eller några som fortfarande tycker det är lite värt att i alla fall hålla ett öga på hundarna, cirkulerade över oss. Någon enstaka tog en smula godis långt bort från hundarna. Det är inga problem alls! Alla andra fiskmåsar satt på lamporna vid den plats jag brukar leka med dem, och när vi var klar med kursen och de flesta åkt hem gick jag och Varg iväg och lekte lite. Jag ser att det nu alltid är mellan 5-8 fiskmåsar och en lite förvirrad kaja som släntrar efter varje gång. Jag har passerat där förra helgen för att se om någon fiskmås kände igen mig, bilen eller Varg när det inte är kurser där, ingen fiskmås reagerade alls med att komma ner eller nära. Jag tror de har lärt sig vilka dagar det är kurs ungefär, och vilken tid det blir lek och godis!

Jag har inte blivit tokig

Så går du kurs hos mig och ser att jag går bort och kastar smulor till fiskmåsar har jag inte blivit en galen fiskmåstant! Jag håller bara min och måsarnas deal. De lämnar hundarna ifred, och får lite belöning som är enkel, rolig och ofarlig sedan! Det var ett oväntat enkelt sätt att interagera med djur, utan att behöva utsätta dem för stora obehag eller göra dem tama. Fiskmåsar är för övrigt otroligt vackra och smarta fåglar har jag insett med det här, och min medkänsla för andra djur har verkligen fått sig en boost!

Mitt mål är på inget vis att göra dem tama, att de ska komma mig nära. Jag hoppas vi kan hålla den här dealen, och ser det ut att gå åt ett håll som inte fungerar får jag helt enkelt sluta. Men tillsvidare känns det här som den bästa lösningen, för måsarna, hundarna och mina elever!


Guiden till Äventyr

Category : Okategoriserade

Ska du iväg på äventyr med din hund? Roligt! Här kommer en guide för att ge dig och din hund den bästa upplevelsen möjlig!

Äventyret

Alla slags äventyr är olika, men din hund och du behöver ungefär samma saker för att må bra, trivas och ha roligt tillsammans. Vare sig du ska iväg på den första långvandringen, åka på semester till en ny stad eller delta i er första tävling tillsammans kan du hitta tips och idéer som fungerar för just dig och din hund!

Bygg den bästa grunden

Hundar och människor reagerar olika på förändring, men för de flesta är det lite extra energikrävande att åka hemifrån, se något nytt, pröva på saker man aldrig gjort tidigare. Då är det bra att ha fullt laddade batterier och en så tömd stresshink som det bara är möjligt.

Vad är då en stresshink? Jo, föreställ dig att din eller hundens förmåga att hantera stress, och vad stress gör med er förmåga att hantera saker ni stöter på illustreras med en hink. Varje gång hunden upplever något eller gör något som ökar hundens energinivå fylls hinken på. Om stresshinken är fylld till en liten del är allt som normalt. Men om hunden blir skrämd av något, eller får leka med en hundkompis, kasta boll, besöka en ny plats med massor av nya dofter, får krav på sig att prestera osv kommer hinken fyllas på och fyllas på och fyllas på. Hinken kan också fyllas på om hunden lever med klåda, har ont eller känner annat obehag i kroppen. Om hunden inte får någon stund att tömma hinken (utan att hjälpa hunden slappna av kan en full hink ta som minst 72 timmar att bli tömd) kan den tillslut bli så full att den svämmar över. Då når hunden ett känslomässigt tillstånd som kallas Flooding. Hundar beter sig olika i en Flooding-situation men ofta handlar det om att hunden plötsligt gör utfall, börjar skälla frenetiskt, kastar sig i kopplet, eller går in i sig själv och stänger av. Oavsett hur hunden reagerar brukar den inte kunna ta godis, inte gå att prata med och den kan inte fokusera om.

Det är JÄTTEVIKTIGT att hundar som hamnar i ett tillstånd av Flooding får hjälp och stöd att lugna sig, få känna sig trygg och få komma undan från det som blev sista droppen. Här är en liten bild som visar stresshinken och hur olika saker kan fylla den:

Varför är det här bra att känna till? Jo, att åka iväg på äventyr med hunden kommer säkerligen att fylla upp stresshink, antingen för att det kommer bli väldigt roligt och spännande eller, om hunden har svårt med miljöombyte osv, bli skrämmande och utmanande. Det du kan göra då är att förbereda genom vila och avkoppling!

Ha minst tre dagar lugna innan du ska iväg. Så lugna de kan vara! Ta lugna promenader, lek lugna lekar, åk inte iväg till någon ny plats eller en plats du vet hunden jagar upp sig på. Ha inte besök hemma, lägg tid ni annars skulle lagt på exempelvis träning på att koppla av. Det kan vara att ge hunden massage, låta den sova ordentligt och ostört, och om hunden behöver aktiveras, gör det med lekar och övningar som handlar om långsamt fokus. Att få göra något litet pussel hemma i lugn och ro, träna kroppskontroll (balans osv) eller att gå en långsamt promenad i skogen.

Om du och din hund känner er avslappnade innan ni ska bege er kommer ni ha mycket mer energi till att uppleva äventyret samt att hantera nya intryck och utmaningar som kanske dyker upp!

Planera, planera och var flexibel

Olika äventyr kräver olika slags planer, olika slags packning och olika saker att tänka på och förbereda. Men oavsett resmål kan du alltid ha en plan för hur du och din hund ska ha en så bra upplevelse som möjligt! Har du en hund som har behov av en trygg plats och att få vara ifred? Då behöver du planera för hur du ska ordna en sådan plats på det ställe ni kommer till. Blir din hund tryggare om den får sova på en filt som kommer hemifrån? Vilka situationer i äventyret kan vara en utmaning för dig och hunden? Hur ska ni förhålla er till sådana utmaningar? Att göra en plan A och en plan B är aldrig fel! Ett exempel:

Jag har en väldigt lättstressad reaktiv hund. Vi ska till en plats där det kan finnas andra hundar. Vad behöver vi med oss och hur ska vi göra? Gott godis att kunna ge henne när andra hundar är i närheten, det blir lättare för henne att trivas då och för rädslan att minska. Vi behöver också ett stadigt koppel och en sele som fungerar bra. Vår plan blir att hålla sig lite utanför om det kommer många hundar. Jag ställer bilen i skuggan ifall att jag behöver göra något som kräver att jag är nära andra hundar och det blir trångt. Då kan hon slappna av i bilen en stund istället, så det är min plan B.

En annan sak att fundera på när du planerar är: finns det en situation som du vet kan uppstå, som hunden behöver få träna lite på? Kanske ni ska åka buss en bit och hunden har aldrig åkt buss tidigare. Det blir lättare om du kan åka buss med hunden några gånger på hemorten, då du inte har tid att passa och packning att släpa på, och du kan ge hunden hela uppmärksamheten för att ge en så bra upplevelse av bussen som möjligt. Eller kanske hunden kommer behöva ligga i en bur för att få komma undan och koppla av? Om din hund aldrig legat i sin bur tidigare är det bra att träna det hemma först, där hunden redan är trygg!

Att förbereda och förebygga kostar alltid mindre och blir dessutom bättre för ditt och hundens välmående.

Närmaste veterinär – en viktig punkt i planeringen är att se vart du hittar närmaste veterinär ifall olyckan är framme. Det blir mycket lättare för dig och hunden om du på förhand har lagt in nummer på telefonen till veterinär, istället för att i stundens hetta försöka hitta ett nummer, adress osv.

Dags för äventyret!

När ni väl begett er iväg på ert äventyr finns det några saker som är bra att tänka på oavsett hund/människa och äventyr.

  • Låt hunden lugnt och stilla få ta in den nya miljön och situationen. Forskning har visat att hundar som i lugn och ro få sniffa i lugnt tempo blir mer optimistiska och lugna. Därför är det en jättebra idé att gå en liten promenad på den nya platsen. Om hunden behöver titta på saker, nosa, filosofera, låt den göra det. Avbryt den bara om den luktar på något olämpligt eller farligt. Har du en socialt osäker hund, och ni är på ett äventyr där det finns fler människor och/eller hundar är det bra att hålla sig på avstånd först och inte låta människor eller hundar komma fram till din hund och hälsa förrän din hund verkar bekväm med det. Låt då hellre din hund få komma fram till andra, istället för tvärtom.
  • Ska ni prestera på något vis på ert äventyr, eller är hunden så uppe i varv att den inte kan kontrollera sina impulser? Gör någon lugn uppgift hunden är van vid, som att söka godis i gräs eller kanske träna lite balans på något (stockar, stenar, parkbänkar), gör några trick hunden är bra på och tycker om. Det ger hunden ett annat fokus och hjälper den att hitta en trygghet i den nya situationen. Det värmer också upp hjärnan och kroppen inför en prestation.
  • Ta pauser! Ge hunden en paus då och då. Olika hundar har olika stora behov, men alla hundar mår bra av en paus nu och då där den får vara i lugn och ro på en plats där den får vara ifred. Om hunden lätt blir orolig över att vara ensam, lämna den inte! Sitt med den eller hitta någon annan person hunden litar på som kan hålla den sällskap. En paus kan vara att få gå undan från stoj och stim, att få gå in i en bur och lägga sig, eller sova i en bil. Det hjälper hunden att sedan hantera allt spännande ni ska göra!
  • Informera andra människor om hur de ska förhålla sig till din hund. Det finns en allmän norm som säger att hunden ska anpassa sig efter alla människor och alla situationer, men det är fullständigt orealistiskt! Hunden är en egen individ med egna känslor. Är hunden liten och söt exempelvis betyder det inte att alla får dyka över den för att hälsa och klappa. Har du en hund som är ointresserad eller rädd för andra människor är det viktigt att informera andra om hur de ska bemöta din hund. Du är din hunds förkämpe och hunden kommer vara lugnare och tryggare med dig om den vet att du styr upp situationerna.
  • Gör en plats åt hunden som är bara hundens plats. Det är bra att ha med något som hunden är van vid, en filt eller kanske en leksak. Något som luktar hemma och som hunden även hemma är intresserad av, trivs med och kan slappna av kring.

Hjälp, hunden blev skrämd!

Det är inte underligt om även en trygg hund blir skrämd på nya äventyr. Vi har en helt annan förståelse för var vi är, varför vi är där och vad vi ska göra. Hunden har ingen kontroll över situationen alls då den inte har några val. Hunden har dessutom inte samma perspektiv på världen som vi har. Vi kan dra slutsatser, förstå saker som händer, ljud som hörs osv, medan hunden inte har samma sammanhang. Dessutom har hunden andra sinnen som är viktig för den, speciellt luktsinnet. Något som vi inte kan förstå, eftersom vi inte har ens i närheten av samma luktsinne. Hunden ser saker från en annan höjd, och ser inte detaljer och färger på samma sätt som vi. De har en annan hörsel än vi, och befinner sig dessutom ofta kopplade vilket gör att känslan av kontroll för sin egen säkerhet minskar betydligt.

Här kommer några bra punkter på hur du kan tänka om hunden verkar känna obehag eller rädsla i en situation:

  1. Var din hunds största trygghet. Tvinga den ALDRIG fram till något den är rädd för. Om hunden vill fly, följ med den och låt den fly. Gå så långt ni behöver för att hunden ska börja känna sig tryggare, eller det är möjligt. Även om du förstår att det inte var något farligt är rädslan högst verklig för hunden och ska alltid alltid tas på allvar. Bli inte arg på den, även om den krånglar en massa, var själv så lugn och trygg du kan vara.
  2. Behöver din hund en stund paus hos dig eller för sig själv, låt den få det. Vill den sitta i famnen och bli klappad, eller bara få sitta nära dig, låt den göra det.
  3. När första reaktionen släppt är det bra att försöka hjälpa hunden att komma över situationen om det är möjligt. Du behöver tid för det och att kunna ge hunden hela din uppmärksamhet. Att närma sig platsen, eller gå fram till föremålet som hunden blev rädd för är bra, men tvinga den inte på något vis. Du kan själv gå före en bit, berömma hunden för varje litet steg och belöna med gott godis. Vill den backa en bit, låt den backa. Om det går att få hunden att börja leka lite i situationen är det ett bra sätt att få rädslan att släppa snabbare, det och godis/mat som hunden tycker om. Det finns en skadlig myt som säger att man inte ska ge hunden mat eller på något vis uppmärksamma den när den är rädd. Det är fel, rädsla är en känsla och bästa sättet att förändra en känsla som är obehaglig är att byta ut den mot en känsla som är positiv. Därav lek eller godis, för det ”ställer om” känslan i kroppen. Prata med den lugnande, var uppmuntrande för varje litet steg hunden vågar, och kommer inte hunden hela vägen fram till platsen/föremålet/situationen den blev rädd för gör det inget. Du ska inte pressa den längre än den klarar av. Låt hunden veta att hos dig är den hörd, känslorna är respekterade och då kan man känna sig trygg!
  4. Avsluta det hela med något som ger hunden lite självförtroende! Ett lättsamt trick den tycker om, eller att få nosa rätt på godis eller leka med dig. Ge hunden trygga positiva upplevelser att gå därifrån med, oavsett vad den blev rädd för och om ni kunde jobba med det eller ej!

Borta bra men hemma bäst!

När äventyret är över och ni kommer hem är det bra med några dagar av vila igen för att tömma stresshinken. Även om hunden varit lugn och haft roligt under hela ert äventyr blir det ändå en viss stress i kroppen av att vara på en annan plats, uppleva nya saker och hålla andra rutiner.

Planera inte in fler äventyr direkt efter om du kan undvika det, ta lugna promenader med hunden och träna inte saker som är väldigt utmanande. Ge er själva stunder av vila tillsammans med lite massage om hunden tycker om det. Låt hunden sova så mycket den behöver, och undvik lekar som är alltför energiska.

Var det något på ert äventyr som blev utmanande? En bra sak inför framtida äventyr är att träna på de utmaningarna. Om hunden hade svårt att sova i sin bur är det bra att börja ha buren framme med öppen dörr hemma, och träna den att slappna av i buren. Om hunden hade svårt att hantera många människor är det en bra idé att ibland ge sig iväg till platser där det rör sig lite mer människor, så att hunden får lära sig slappna av i det och känna sig trygg. Det hjälper er inför nästa äventyr ni beger er iväg på!


En hundtränares dag

Category : Okategoriserade

Jag får ofta frågor om vad jag egentligen gör på dagarna och om det här är mitt enda jobb, så jag tänkte att jag skriver ner en typisk dag för den nyfikne att läsa om!

Morgon

En vanlig morgon börjar oftast runt 7.30 med daghundar som ska anlända och hemmets hundar som vill morgonkissa och ha mat. Min sambo Elin beger sig oftast till skola på morgonkvisten också. Eftersom jag lever med svår kronisk smärta går det långsamt att komma igång och jag spatserar mest runt i pyjamas, dricker te och äter frukost. Hundarna sover i regel, Amira myser ner sig i vår (ursäkta, hennes) säng i sovrummet, Varg snarkar under köksbordet och daghundarna tar varsin soffa i vardagsrummet. Vid 9-10 snåret vill hundarna få komma ut!

Förmiddagspromenad

Det här är oftast den mysigaste stunden på arbetsdagen, att få komma ut med hundarna och promenera i godan ro. Vi försöker oss på en långpromenad, gärna i skogen och hundarna får sniffa och filosofera i sin egen takt. Så ofta jag hinner och orkar tar jag dem i bilen och kör iväg någonstans för att ge oss alla de bästa förutsättningarna att ha roligt och slappna av. Med två reaktiva hundar i flocken blir det lättare att undvika hundmöten en bit från stan! Eftersom jag jobbar de flesta vardagskvällar låter jag förmiddagen vara för min och hundarnas skull. Samla kraft och fundera igenom vad dagen sedan ska innehålla. Vi har tre daghundar som kommer lite omlott med varandra; Zelda – en BC-blandning, Ajani – cotton och Hastur – finsk lapphund.

När vi är klar med promenaden behövs det ofta några minuter av dusch och hårvård då hundarna ofta får leka i gyttjepölar och tumla runt i blåbärsriset om de önskar!

Administration, planering eller rådgivningar

När förmiddagen är avklarad och hemmets alla hundar har fått sitt är det dags att ta itu med nästa punkt på dagen. Det kan vara administrationsarbete, planering av kurser, kursutbud, evenemang, föreläsningar eller något annat. Det kan också vara en rådgivning eller två där jag möter upp hundägare och deras hundar i deras hem eller på annan plats. Jag tycker om variationen, framförallt om jag haft några dagar med väldigt mycket arbete vid datorn.

En dag i veckan brukar jag ha ”utbildningsdag”. Det innebär att jag lägger allt annat åt sidan för att kunna gå igenom gamla anteckningar från tidigare utbildningar, friskar upp minnet av olika kunskaper eller plöjer igenom internet efter senaste forskningsrapporterna som kommit inom hund. Jag har ett antal böcker jag slår i, och har kontakt med andra tränare runtom i världen för att bolla idéer och samtala. Det är något jag tycker är viktigt, för att hela tiden vara uppdaterad på vad som händer i hundvärlden!

När jag har rådgivningar får jag träffa många olika människor och hundar med alla möjliga utmaningar. Jag får dessutom se många delar av Umeå med omnejd som jag annars inte skulle ha känt till. Det känns väldigt spännande att hela tiden vara flexibel och lyhörd för varje ny klients utmaningar, och för varje ny hunds personlighet och behov!

Mitt lilla kontorshörn består till 80% av tiden av ordnat kaos!

Middagstid

Har jag en stund över blir det en vända till gymmet. Att träna gör kroppen mindre värkande, och det gör arbetet lättare! Det ger mig också en hundfri stund, välbehövligt när jag både lever och jobbar med hund.

Runt middagstid åker alla daghundar hem, och det är dags för våra två hundar att få sin egentid. Amira får tid med Elin, de beger sig på promenad där innehållet anpassas efter vad Amira behöver för dagen. Spår, jaktträning eller att bara få gå på sniffsafari. Varg får egentid med mig, vi åker till kursområdet, går en promenad och tränar tillsammans. Det blir alltifrån Rally till olika moment vi går igenom på kurserna som han får visa upp. Han får sedan vila i bilen medan jag har kurser. Många kvällar har jag flera kurser efter varandra.

Inför kvällskurserna går jag igenom mina kursanteckningar från föregående vecka för att se om någon hund hade någon särskild utmaning på tidigare kurstillfälle som vi ska ta itu med. Jag tittar på upplägget och är det en ny kursstart jag har så går jag igenom kurslistan för att börja memorera namn på hundar och människor. Jag är fasligt dålig på att komma ihåg namn, men att läsa igenom kurslistan innan ger mig en större chans att försöka minnas. I regel har jag mellan 5-8 kurser som rullar varje vecka, det blir med andra ord många namn att lägga på minnet!

Det är viktigt för mig att ge alla mina kursdeltagare och deras hundar ett bra bemötande, så har jag extra ont en dag försöker jag med en kort minut av meditation för att slappna av i bilen innan kursen drar igång. Det gör det lättare att hålla andan och humöret uppe. Om jag mår bra och är glad vet jag att jag lättare kan stötta och peppa mina kursdeltagare!

Kvällskurserna är sällan enformiga, även om jag har kurser parallellt med samma innehåll är ingen hund eller människa den andra lik. Det är roligt att få följa ekipagens utveckling under kurserna och mitt mål är alltid för varje enskilt ekipage kunna ge så individuell hjälp som möjligt!

När kurserna är avklarade kan jag ibland gå en vända till med Varg och träna med honom om jag tror han behöver det. På vägen hem tänker jag igenom kurserna och när jag parkerat skriver jag ner korta anteckningar på sådant som jag behöver minnas till nästa vecka.

Kvällsro

Kvällarna är stillsamma allt som oftast. När jag började jobba som hundtränare satt jag ofta även efter kvällskurserna och jobbade vid datorn med administration. Det gör jag inte längre, för att ge tid åt att bara vara. Jobbar jag sent på kvällen är det bara tillfälligt och för att något verkligen måste bli klart. Jag och sambon har många olika intressen som vi brukar ge tid till på kvällen. Rita, teckna, hantverka eller sysselsätta oss med andra av våra intressen. Varg är ofta sällskapssjuk på kvällen och vill ha massage eller få busa lite, givetvis tar vi oss tid för det också! Amira gosar ner sig bland täcken och kuddar i vår (nej just, hennes) säng där hon snarkar och trivs!

Ett drömjobb

Jag planerade och funderade i många många år på att starta eget, men vågade inte riktigt. För snart fem år sedan behövde jag sluta på en annan arbetsplats och insåg att det var nu eller aldrig! Jag har inte ångrat mig en dag. Det är mycket jobb att vara egen företagare, och det är utmanande att hålla en balans mellan jobb och eget intresse, speciellt med egna hundar här hemma som givetvis ska få sitt. Att jobba kvällar och helger gör det utmanande att skapa tid för familj och vänner såklart, men för det mesta går det bra! På sidan av hundverksamheten får jag dessutom nöjet att fotografera och teckna/måla/gravera porträtt. Det blir mycket hundar även där!

Med en kropp som inte riktigt fungerar som den ska är det en obeskrivlig frihet att kunna lägga upp min egen arbetstid. Det är utmanande och spännande att få träffa olika människor, olika slags hundar och även andra djur. Sedan jag valde förra året att ta med hästträning i företaget har jag fått träffat flera underbara hästekipage. Häst var ju det djur jag faktiskt började träna och har växt upp med sedan jag var liten.

Jag har lärt mig tonvis genom mitt yrke och utbildningar jag gått dessa år, och jag fortsätter lära mig och utvecklas. Allt för att kunna erbjuda alla hundägare som kommer till Ulvens ett så bra bemötande som möjligt, med uppdaterad kunskap som anpassas efter varje individ!

Det var lite om mitt jobb och en typisk dag! Vill du ha hjälp med din hund, få gå kurs eller önskar bolla hundfrågor är du välkommen att höra av dig. Kontaktuppgifter och annan information hittar du här på hemsidan!


På G hos Ulvens

Det händer massor hos Ulvens under senvintern/våren! Möjlighet att gå kurser, boka föreläsningar, hänga med på socialträffar eller varför inte boka en privat träning?

Inspirationshelg!

Ulvens erbjuder en fullspäckad helg med inspriation, tips och mycket skratt! 24-25 augusti är datumet och det hålls i Umeå. För mer information, klicka dig in på sidan och läs mer, där hittar du också anmälningsformuläret!

Kurser

Nya kursstarter har kommit ut och du kan anmäla dig redan idag med din hund!

Valpkurs: För valpar 3-8 månader. Ge dig och din valp den bästa starten tillsammans!
Valp 8 startar 6 juni 18.00
Valp 9 startar 26 juni 18.00

Valp 10 startar 16 juli 18.00
Valp 11 startar 29 juli 18.00

Inkallningskurs: Vill du få en bättre inkallning? Här är kursen för dig! För hundar i alla åldrar. 
Kurs startar 2 juli 19.00

Älskade Slyngel: Kursen för dig som lever med unghund! Här får du lära dig förstå din unghund och hitta vägar till kontakt, följsamhet och en optimistisk och balanserad tillvaro tillsammans! För hundar 8 till 24 månader.
Kurs startar 13 juni.

Optimist javisst: Kursen som gör livet roligare för dig och din hund! För osäkra försiktiga hundar, för pessimistiska hundar, för alla hundar i alla åldrar.      
Kurs startar 17 juli 19.00

Trygga Hundmöten: En specialkurs för dig som upplever utmaningar i hundmöten. För hundar i alla åldrar.
Kurs startar 18 juni 17.30

Hundparkour: Hoppa, balansera, gå runt, krypa under… det är bara några av de saker din hund får lära sig! Utmärkt som krydda i vardagen för alla slags hundar, 12 månader och uppåt.
Kurs startar 15 juli 19.00

Klickerkurs: Vill du pröva på att använda klicker? Klickerträning bygger på vetenskap om hur djur lär sig på bästa sätt och är därför ett fantastiskt redskap att använda sig av både i vardag och till träning för tävling! Här får du lära dig allt om klicker, nivån läggs individuellt så det passar både nybörjare och den som redan prövat på lite klickerträning sedan innan!
Kurs startar 19 juni 19.00

Socialträffar och temadagar!

Du missar väl inte att Ulvens har socialträffar för hundar i alla åldrar? Och temadagar? Innehållet anpassas efter hundar och hundmänniskor, och kan vara ett fantastiskt sätt att berika din hunds vardag på samtidigt som ni får både miljö- och social träning!

Socialträffar Valp:  Tillsammans låter vi valparna bekanta sig med varandra och du får verktyg för vidare social träning i framtiden! För valpar 3-6 månader. 
Träff 9 juni 11.00
Träff 7 juli 11.00

Socialträffar Ung och Vuxenhund: Tillsammans går vi en liten promenad med hundarna och du får tips och idéer på hur du ska tänka kring just din hund och sociala möten med andra hundar. Om tillfället tillåter får hundarna leka lite också! För hundar 7 månader och uppåt.
Träff 9 juni 12.00
Träff 7 juli 12.00

Atletiska Hund: NYHET! Nu kan du vara med på temadagarna Atletiska Hund där du får knep och knåp i hur du kan träna din hunds kropp och knopp! För hundar 10 månader och uppåt! 
Temadag 16 juni 10.00-12.00

Valpagility: Testa på lite enkel agility för valpar 4-8 månader!
Temadag 16 juni 13.00

Onlinekurser

Arbetet med onlinekurserna fortskrider och beräknas släppas under juni månad! Du kan följa Ulvens på Facebook för att hänga med i uppdateringar!





Positiv förstärkning – glädje och samarbete

Category : Hästträning

För mig började det för många år sedan. Jag var 15 år och gick en utbildning där jag bland annat lärde mig klickerträning. Eftersom vi hade hästar hemma på gården började jag att träna hästarna med klickern. Det var både lätt och roligt! Och med glädje kunde jag se hur relationen till hästarna förändrades. Varje gång jag hade med mig morotsbitar och klicker, släppte hästen lös på ridbanan och började träna fick jag en helt annan upplevelse av hästarna jag trodde jag kände!

Idag har jag fler utbildningar på nacken och under 2018 beslutade jag mig för att inkorporera häst i min verksamhet. Det beslutet har jag inte ångrat! Att arbeta med häst är inte riktigt som att arbeta med en hund, och det är utmanande för både mig och hästägare på ett annat sätt. Hittills har jag fått nöjet att träffa många fina hästägare som önskat introducera positiv förstärkning genom klickerträning i sin hästvardag.

Men vad innebär då positiv förstärkning? Jo det handlar om att skapa samarbete med sin häst, att förstärka beteenden som vi vill att hästen uppvisar i olika situationer. Låt mig ta ett exempel:

Att lasta en häst kan vara en utmaning många hästmänniskor känner igen. Med klickerträning kan en stressad rädd häst som tidigare behövt tvingas in i transporten, överkomma sin rädsla och självmant gå in i transporten!

Positiv förstärkning går ut på att tillföra något hästen uppskattar när den gör rätt val, och det går dessutom att ändra hästens känslor från obehag till välmående. Använt på rätt sätt kan du lära din häst nästan vad som helst, alltifrån markarbete till ridning och vardagsbestyr. Tänk att exempelvis ha en inkallning på hästen så du lätt kan ta in den från hagen? Eller varför inte lära hästen att hjälpa till att lyfta hovar vid verkning? Sänka huvudet när grimman ska på eller ridas bettlöst?

Vanligast är att man arbetar med en klicker i positiv förstärkning på häst. Klicker är en liten behållare med en metallremsa som ger ifrån sig ett klick när man trycker på den. Hästen får lära sig att när det klickar får man något riktigt mumsigt att äta, eller något annat som hästen uppskattar väldigt mycket. När hästen är ”inklickad” kan man sedan använda klickern för att kommunicera med hästen då den gör något du vill att den fortsätter göra. Du kan exempelvis klicka och ge en morotsbit varje gång hästen följer med fint i grimskaftet eller står still på stallgången.

Klicker kan användas ibland, hela tiden eller bara för enstaka saker som ska tränas. För aktivering och skoj, eller för att tackla vardagsutmaningar! Oavsett är positiv förstärkning ett sätt att lära sig läsa av sin häst och få lära känna sidor av hästen som tidigare inte fått komma fram.

Vill du pröva på positiv förstärkning? Du hittar mer information om det här!


Konceptträning

Ja vad är det egentligen? Det får du veta i den här lilla artikeln!

2018 påbörjade jag en utbildning för att bli certifierad koncepttränare och har nu klarat slutprovet! Ulvens kommer nu att inkorporera konceptträningen i många av kurserna, som ett sätt att göra kurserna lättare, ge synliga resultat för hundar och hundmänniskor samt göra verksamheten rolig och lättförståelig för alla slags individer!

Vi tränar hunden vi har framför oss

Konceptträning innebär att man fokuserar på hundens grundläggande drag hellre än enskilda isolerade beteenden. Ofta har ett beteende som upplevts besvärligt för människor en grund i något hos hunden som får hen att må dåligt. Utfall, skällande, separationsångest, hoppande på folk etc kan lättare hjälpas om man arbetar med de underliggande problemen.

Men konceptträningen är inte bara till för hundmänniskor och hundar med uppenbara utmaningar. Det är lika användbart för att få tävlingshunden mer fokuserad och mer tålig för störning. Det är användbart för att bygga en stabil grund hos valpar, eller att fördjupa relationen med hunden oavsett ålder. Det fungerar som aktivering, för skojs skull där man på köpet får en mängd olika fördelar! Och oavsett vilken hund som tränas, utgår vi alltid från hunden vi har framför oss. Alla hundar tycker om olika saker och svarar på olika saker. Konceptträningen är fantastisk i det att den är anpassningsbar för alla slags hundar!

Framförallt handlar konceptträningen om att hitta glädje med sin hund, att göra utmaningarna vi står inför till våra fördelar, att få en djupare förståelse för hur hunden fungerar och hur man bäst hjälper den framåt!

Den kraftfulla leken

Träningen jag utbildat mig inom handlar framförallt om lek. Genom lek formar vi sidor hos hunden som behöver utvecklas för att hjälpa den hunden bli mer harmonisk, glad, lugn och trygg. Lek har flera gånger i forskningen visat sig vara den mest kraftfulla vägen till inlärning. Få hunden att tycka något är roligt, samt upprepa det och det sitter hos hunden för livet sedan. Lek gör också att mängden upprepningar som krävs för att inlärning ska ske minskar, vilket gör att vi som hundmänniskor inte måste slita håret av oss för att lära hunden det vi önskar.

Grundat i senaste forskning

Konceptträningen bygger på senaste forskningen kring hund och inlärning hos djur (och även oss människor till viss del), och är tvångsfri. Målet är alltid att vara lyhörd för varje individuell hund, göra anpassningar som behövs för att varje hund ska klara av sina utmaningar och träningen är tvångsfri samt utan bestraffningar.

Gratis föreläsning!

Då konceptträningen är förhållandevis ny kommer jag under vintern och våren att erbjuda gratis föreläsningar! Vill du att jag kommer till din hundklubb eller kompisgäng för att förklara och visa konceptträningen kan du höra av dig till info@ulvens.se!


Onlinekurser, hurra!

Under 2019 kommer Ulvens att släppa olika former av onlinekurser! De släpps allteftersom materialet blir färdig. Första kursen förväntas komma ut i slutet av februari/början av mars. Kurserna du ser nedan är de som bestämt ska göras. Men saknar du en kurs, skicka gärna dina förslag! Det viktigaste är att du ska kunna hitta det du söker hos Ulvens!

  • Hundflocken – för dig med två eller fler hundar som du delar hushåll med. Hur skapar man en lugn hemmamiljö? Hur håller man sams mellan hundar som gärna hamnar i gruff med varandra? Hur tränar man flera hundar tillsammans? Detta och mer kommer du hitta i den här kursen!
  • Modig hund – hur gör jag för att hjälpa en rädd hund? I det här paketet får du övningar och information som hjälper dig förstå din rädda hund, och ger verktyg så ni kan hjälpas åt att bli modiga!
  • Lös och lyhörd – kursen som hjälper dig träna in en ordentlig inkallning men också för att få en hund som fokuserar på dig, lös eller kopplad!

Amira, den arga haren del 9

Idag skriver jag om Amira och hundflocken. Att ha en hundaggressiv hund med andra hundar är helt klart en utmaning men absolut inte en omöjlighet. Det kräver planering, träning och ett stort ansvarstagande från mig som hundägare. Kanske är det här ett inlägg som kan hjälpa dig med många hundar, eller som ett sätt att förstå introducering av nya hundkompisar till din fyrbenta kompis!

Introduceringen

När Amira ska träffa en ny hund är introduceringen A och O. Faktum är att den första introduceringen är A och O för alla hundar, oavsett vilken hund man har. För oss får ingenting gå fel, och därför behöver vi vara ytterst försiktiga för att skapa en introducering som flyter på och upplevs som positiv för alla inblandade. Vi går igenom dessa steg i en första introducering:

  1. Hitta en neutral plats – låt aldrig hundarna mötas för första gången på en plats som är laddad. Exempelvis hemma hos någon av hundarna eller på en plats som är väldigt viktig för någon av hundarna. En neutral plats gör att båda hundarna har samma utgångsläge.
  2. Möt aldrig hunden som ska introduceras rakt på! – nos mot nos blir inget gos. Många hundar upplever det som besvärligt att mötas nos mot nos vid ett första möte. Det är bättre att ha lite avstånd till varandra och gå i samma riktning, och sakta närma sig varandra sidledes. Mycket lugnare, mycket tryggare.
  3. Varje ögonkast på den främmande hunden innebär Jäkligt Gott Godis! – jo, det är bästa sättet att redan från början skapa en lugn och positiv inställning till den andra hunden. Amira får köttbullar eller något torkat gott kött som hon älskar, och varje gång hon så mycket som sneglar på den andra hunden får hon en bit som kastas ner på marken. Det skapar hos henne en förväntan om att Goda Ting inträffar när den främmande hunden finns i närheten.
  4. Ta en promenad tillsammans i koppel – det här är ett toppenbra sätt att introducera hundar tillsammans. Bäst är det att gå någonstans där det finns mycket utrymme och är stillsamt. Inte så mycket annat som stör alltså. Gå en koppelpromenad, hundarna får gå på var sida om vägen och snegla lite på varandra, men man lockar dem att hålla sig på sin sida hela tiden.

Amira behöver gå igenom den här processen vid många tillfällen innan vi ens kan fundera på att gå vidare. Detta för att undvika att hon någonsin blir stressad eller känner sig trängd av den andra hunden. Spänner hon sig, försöker göra utfall etc, får man backa och skapa större avstånd, och mata med godare godis. Allt för att Amira ska förknippa den där nya hunden med härliga positiva känslor.

Vidare introducering inomhus

När en ny hund ska introduceras hemma hos oss (vi har daghundar på dagarna och ibland behöver vi introducera en ny daghund) ser vi först till att Amira är helt avslappnad med hunden utomhus. När den nya hunden ska komma in har vi alltid grindar uppsatta. Amira får stå på andra sidan grinden och så fort hon ser på den nya hunden får hon belöningar som kastas in en bit i hennes rum. På så vis lär hon sig att nya hundar i hallen innebär gott godis inne i rummet -> alltså ska man ta avstånd från grinden för att godis ska kastas in i rummet. Därefter har vi alltid en grind emellan henne och daghundarna när vi är inomhus, av den enkla anledningen att vi, de andra hundarna och hon alltid ska kunna slappna av. Vi lär daghundarna att inte gå fram och provocera henne vid grinden, och istället hålla sig i andra rum i lägenheten.

Har man en hund som inte är aggressiv kan man ändå från början ha en liten grind emellan om man vill vara på den säkra sidan, och när hundarna verkar helt bekväma med varandra på var sida grinden tar man bort den. Att ha tydliga zoner för olika hundar kan hjälpa till att hålla en bra balans. Om en hund föredrar att ligga i soffan och en hund under soffbordet så uppmuntras de att välja dessa platser att sova på istället för att försöka inkräkta på den andra hundens favoritplats. Det är bra att plocka bort alla leksaker, tuggben och liknande, och sätta ut vattenskålar i olika rum så att hundarna inte känner sig nödgade att gå i försvar över exempelvis ett tuggben.

Närmare umgänge utomhus

När vi har daghundar är det viktigt att Amira ska kunna gå tillsammans med de andra hundarna utan att alltid vara spänd, eller tappa humöret och bråka med någon av hundarna. Det är viktigt när man sammanför flera olika hundar, att hundarna är individer som har individuella behov. Bara för att en hund tycker om att brottas, kanske en annan hund finner det obehagligt. Om hundarna inte lyssnar på varandra behöver jag som människa hjälpa dem att styra upp sina interaktioner. Det finns tre olika punkter som visar om hundarnas lek är bra och balanserad eller ej:

  1. Hundarna är båda avslappnade, ger och tar ungefär lika mycket i leken och söker upp varandra aktivt för att fortsätta leken.
  2. Hundarna tar egna pauser ibland, för att dricka vatten, nosa lite eller lägga sig ner.
  3. Hundarna lyssnar på varandra, när en hund signalerar obehag och sätter gränser ska den andra hunden lyssna och backa i leken.

För Amiras del är det viktigt att hon bara leker med de hundar vi vet är trygga med henne. Hon får inte leka med för små hundar, och när hon leker övervakar jag noggrant. Då hon själv har väldigt svårt för att bryta så fort leken blir lite för hetsig måste jag avbryta leken och pausa hundarna innan hon tippar över i aggression. Hon har också tränats till att inte lägga sig i när övriga hundar leker tillsammans, för att hon inte ska komma emellan och göra illa sig/göra illa någon annan hund. Det här har tränats in genom att släppa hundarna i olika omgångar. Vi har för tillfället tre olika daghundar som kommer i olika omgångar under veckorna. Vi har två egna hundar. Det är alltså fem hundar allt som allt som jag tränat. För att visa hur jag tänkt kommer här en kort beskrivning av den träningen med hundarna:

Amira leker bra med Varg, hennes stora lillebror. De två får leka relativt fritt, så länge Amira inte får ont i ryggen av det. De får leka fritt när vi inte har daghundarna. De andra daghundarna får inte ge sig in i den leken då de leker ganska buffligt med varandra. Därför har jag tidigare kopplat daghundarna och gett dem godis hos mig medan Amira och Varg fått leka lite. Det har lett till idag att daghundarna kommer till mig så snart Amira och Varg börjat leka.

Varg får leka med alla daghundar, men på olika vis. Zelda och Hastur tycker om att bli jagade och ibland brottas lite, det har de själva kunnat få styra upp. När de kommer igång och leker håller jag Amira upptagen med att söka godis på marken hos mig. Ajani är en liten cotton på 6kg, han får leka med Varg men de får bara göra det under ordnade former eftersom storleksskillnaden är så stor. Det har jag tränat genom att alltid bryta deras lek med lite godisletande så fort intensiteten har ökat. De småjagar varandra och Varg låter Ajani studsa runt honom och skälla.

Zelda och Amira får under inga omständigheter leka alls, och det har lösts sig snabbt genom att jag alltid avbrutit dem med annan aktivitet så snart de börjat se på varandra. Idag ignorerar de varandra på promenaderna och gör inga lekinviter alls!

Hastur kan leka med alla, men får aldrig ge sig in i leken med bara Amira och Varg. Amira och Varg teamar då upp mot Hastur som tycker det blir obehagligt. Han är tack och lov enormt lätt att avleda med godis, så det är sällan ett problem.

Jag har alltså väldigt noggrant planerat och tränat lekarna de har, vilket lett till att de sköter rutinerna alldeles på egen hand. Jag kan släppa alla hundar i skogen och de reglerar leken emellan sig. Trots detta släpper jag aldrig koncentrationen på Amira. Även om hon aldrig är riktigt lös (hon går i långlina när andra får gå lös) vet jag hur snabbt hon kan vända från att vara glad och peppad, till att bli riktigt arg och börja slåss. Anar jag att hon tagit sikte på en hund hon inte får leka med avleder jag snabbt med en inkallning. Eftersom hon har ett starkt resursförsvar får hundarna inte bära på pinnar, vi har aldrig med några leksaker och jag kastar alltid iväg godis åt olika håll, så hundarna inte behöver söka godis på samma fläck som Amira.

På det här sättet har vi för det mesta väldigt härliga roliga promenader som hundarna uppskattar!

När olyckan är framme

När man pratar om hundinteraktion kommer den där punkten som alltid är lite tungt, lite jobbigt och som man helst inte vill tänka på. Hundslagsmål. Tyvärr händer det och att ha strategier för det är bättre än att aldrig ha tänkt på det alls och inte veta hur man ska göra om dagen kommer när hundslagsmål inträffar.

Amira har en lång lista på saker som Inte är Godkänt. Om en annan hund kommer för nära när hon äter godis. Om en annan hund tittar konstigt på henne. Om en annan hund kommer och nosar på hennes spännande doftfläck på marken. Det svåraste med Amira är att hon ofta inte har mellansteg i sitt beteende då hon sätter gränser. Hon kan visa tänderna, eller morra som en första varning, men det gör hon i en sekund. Har den andra hunden inte fattat och gått undan (vilket ytterst få hundar hinner reagera på) då faller hon in i att slåss på en gång. Det är inte bara ett litet varningsbett vi pratar om här, nej det är ”slåss till döden” som är Amiras copingstrategi.

Är jag riktigt snabb och kan hojta till eller rycka undan Amira i kopplet, då händer inget mer. Amira släpper det oftast och den andra hunden går undan. Men, hinner jag inte och Amira har räckvidd nog för att nå den andra hunden, då smäller det. Och rutinen för ett hundslagsmål ser ut ungefär såhär:

  1. Få tag i Amira och dra henne undan. Jag behöver alltid få tag i Amira. Får jag bara tag i den andra hunden följer Amira helt enkelt med. Hon är oförmögen att avbryta när hon väl börjat slåss, medan de andra hundarna alltid avbryter så snart jag fått isär dem. Därför tar jag Amira. I selen helst av allt, annars i hennes bakdel. Som sista utväg tar jag tag i hennes huvud eller nos (av säkerhet för min egen del, hon biter i allt som rör i henne när hon låser sig).
  2. Ta ett djupt andetag och lugna ner mig. Jag går upp i stress på samma sätt som hundarna när ett slagsmål sker. Jag brukar försöka vara tyst när jag särar på hundarna men ibland kan jag inte hjälpa att jag ropar till. Jag vill under inga omständigheter vara arg på någon av hundarna när jag fått isär dem. De rår inte för att det blev som det blev, bara olika omständigheter som ledde upp till slagsmålet. Amira är inte en hemsk hund, och även om jag kan känna mig arg på henne hjälps inget av att jag faktiskt uttrycker den ilskan. Så, ett djupt andetag för att samla mig innan jag går vidare.
  3. Efterarbete. Här handlar det om att först hålla kvar Amira. Hon släpper inte slagsmålet förrän vi börjat röra på oss igen, vilket leder till att jag inte får släppa iväg henne. Släpper jag efter i kopplet kan hon lika gärna flyga på någon av hundarna igen. Jag samla ihop alla hundarna, vi börjar röra på oss i lugnt tempo. Vi går en liten bit, jag ger Amira och den andra hunden lite godis när de sneglar på varandra för att börja ställa om känslorna de har inför varandra. När alla hundar pustat ut och Amira släppt händelsen, stannar jag upp för att se om eventuella skador uppstått.

Tack och lov är hundslagsmål sällsynta, trots Amiras aggressiva sida. När det hänt har jag dock gått igenom vad som startade det och arbetar sedan med dessa situationer, så att Amira inte triggas lika hårt igen nästa gång samma situation uppstår, och för att jag ska bli bättre att styra upp sådana situationer. Hittills har alla hundslagsmål handlat om att Amira känt sig trängd eller att någon av de andra hundarna försökt ta hennes godis. Att hon inte ska vara trängd är inte så svårt att kontrollera, och godisarna ges nu under största kontroll och med samma rutin hela tiden.

 

Arbete, arbete, arbete

Det är mycket arbete i att reglera en hundflock med Amira. Men, trots att hon tycker andra hundar är läskiga, och trots att hon uppskattar mycket egentid så uppskattar hon också sina hundkompisar. Hon tycker om att få följe med flocken ut ibland i skogen för att leka och träna. Hon tycker om att få dela en promenad med en eller flera andra, och hon uppskattar för det mesta sin stora lillebror Varg. Så långt det går försöker vi ge henne minst en promenad på egen hand där hon får all uppmärksamhet. Hon får egentid inomhus också, och träning. Att hålla hundinteraktioner på en lagom nivå för henne är vägen till framgång!

Av den anledningen har hon inga fler hundkompisar och kommer inte ha det heller, om inget speciellt inträffar. Hon är nöjd med de hon har. Hon följer med på mitt arbete emellanåt som demo-hund, men till största del håller vi främmande hundar på avstånd. Hon behöver aldrig hälsa på någon främmande hund, eller leka med lillebror om hon inte vill.

För oss som människor runt Amira är det ett pågående arbete att reglera och skapa en lugn positiv stämning. Promenader med andra hundar kräver koncentration och en ständig bevakning av Amiras signaler, och att balansera det med att vara avslappnad och lugn för egen del. Vi tränar kontinuerligt in munkorg på Amira för att kunna använda den i situationer där vi inte kan garantera att hon inte biter. Vi är noggranna med vilka hundar som får komma hem till oss och under vilka omständigheter.

Idag har vi kommit så långt att hon till och med viftar på svansen och pussar lillebror när de varit ifrån varandra en längre stund. Dit trodde jag aldrig att jag skulle nå med en till familjemedlem. Vi har också kommit så långt att hon för det mesta är obrydd om daghundarna, och avslappnad när vi tar in andra hundar i lägenheten under tillfälliga perioder. Hon har lärt sig att sovrummet är hennes i lägenheten och inga främmande hundar är tillåtna där inne.

Allt arbete är helt klart värt det, så att hon får leva ett så normalt och rikt hundliv som möjligt, på sina villkor!

 


Ulvens 2019

Nu börjar det komma in många frågor om nästa års kursutbud och annat spännande, så därför tänkte jag skriva lite om vad som händer 2019!

Mitt mål som hundtränare har alltid varit att försöka bryta ner kunskap om hunden till så enkla beståndsdelar som möjligt, så att du som hundägare, oavsett tidigare erfarenhet och målsättningar ska kunna förstå, och använda dig av de verktyg jag ger dig. Under senaste åren har jag arbetat hårt för att vidareutbilda mig i förståelsen av hunden samt djurträning som baseras på human vetenskap. Jag vill helt enkelt att du ska veta att du får uppdaterad, beprövade och etiskt rätta verktyg för att fördjupa bandet och öka förståelse för din hund när du kommer till mig.

 

Den största utmaningen är alltid att hitta det lättsamma, det lekfulla och det kravlösa i hundträningen, så att du som hundägare ska kunna vända dig till mig och förstå vad jag menar, och med lätthet lägga in det i din vardag med hunden. Därför har jag under 2019 sökt och prövat många olika vägar, för att slutligen landa i en vidareutbildning som koncepttränare. Denna utbildning kommer vara avklarad i början på 2019! Att vara koncepttränare innebär att arbeta med hundens grundläggande egenskaper för att öka välmåendet hos hunden och minska stress som leder till olika, vad vi kallar ”problembeteenden”. I konceptträningen bygger allt på att hjälpa hunden att vara lugn, må bra och ha ett starkt band byggt på tillit och ömsesidig respekt med sin människa. Istället för att fokusera på enskilda små beteenden arbetar man istället med grundläggande drag hos hunden som gör att vissa beteenden tar över. På så vis blir du som hundägare hjälpt med många olika beteenden samtidigt, och får en bättre förståelse för din hund på köpet!

Den här utbildningen kommer leda till att jag specialiserar mig ytterligare, och förändrar kursutbudet en del för att öka tillgängligheten för många olika slags hundägare. Konceptträning kommer vara lika användbart för nybörjaren som den erfarna tävlingsräven! Det gynnar alla slags hundar och kommer med verktyg som alla slags hundägare lätt förstår och kan använda sig av.

Mitt mål med 2019 kommer alltså bli att göra hundkunskap och träningsverktyg ännu mer lättillgängligt i både kursverksamhet, rådgivningar och på föreläsningar. Jag ser fram emot vad som komma skall, och hoppas att du är med mig på den nya resan!

Från och med 21 december, fram till 27 januari kommer kurserna ta vinterpaus. I början av februari kommer kurserna dra igång igen, då med nytt kursutbud och en förändrad kursplan för äldre kurser, samt med onlinekurser, nya rådgivningspaket och andra spännande överraskningar! Under kursuppehållet kommer jag fortfarande att ta emot rådgivningar för häst och hund! 

 


Amira, den arga haren del 8

Idag kommer jag skriva om mig själv och lärdomar jag fått av livet med Amira. Jag tror det var den framstående djurtränare Ken Ramirez som sa att träna djur handlar inte om att kontrollera djuret, det handlar om att lära känna och kontrollera sig själv. Jag kan inte gör annat än att hålla med! 

 

Livet med hund 

Livet med hund, vilken hund som helst, föreställer jag mig är ungefär som att leva med barn. Det finns ett ansvar man aldrig riktigt kan släppa, det finns alltid någon som är beroende av dig. Dina prioriteringar behöver då och då ses över, för att det ska bli rätt mot hunden och rätt mot dig, och det kan finnas saker som man behöver välja bort som hundägare. Det finns utmaningar i att hela tiden försöka förstå sin hund, hitta rätt sätt att förhålla sig till den, framförallt när vi lever i ett samhälle där hundägaren blir bombarderad av olika åsikter om vad man gör med en hund. Att leva med en hund som kräver extra mycket är helt klart en utmaning, och jag har full förståelse för hundägare som tillslut ger upp och hittar ett nytt hem till sin hund.

Att leva med Amira har helt klart varit en berg- och dalbana. Jag har känt alltifrån hopplöshet till euforisk glädje. Tack vare henne har jag fortbildat mig, plöjt igenom vetenskapsartiklar, tidningar, pratat med duktiga hundtränare över hela världen, lärt mig organisera hundvardagen, gett mig strategier för hur man pratar om de svåra sakerna med att ha hund, och framförallt att privat hantera dem. Jag tänkte jag skulle dela med mig av en del, med förhoppning om att det ger dig lite kraft att fortsätta, strategier att använda för att göra ditt hundägande lite lättare. Framförallt vill jag att du ska veta, att du inte är ensam.

 

Vad gjorde jag fel?

Det här är en återkommande fråga som jag ställer mig själv, gång på gång. Vad gjorde jag fel? Det är en svår fråga, för den behövs ställas ibland, men den får heller inte lägga sådan tyngd på mig att jag inte klarar av att göra rätt och ta till mig av det jag behöver. Det är ack så lätt att genast bli känslosam så fort det handlar om hunden. Hur man än vänder och vrider på det är det svårt att inte se hunden som en del av sin egen identitet, i alla fall är det så för min del. Det kan ibland vara en bra drivkraft, men det sätter käppar i hjulet när jag som hundägare blir så känslosam att jag inte vill se att jag kan göra annorlunda än jag tidigare gjort. Det är också lätt att få så dåligt samvete över sådant jag inte gjort, eller kunnat gjort annorlunda.

Som hundtränare blir  det ibland extra svårt då hunden inte uppfyller samhällets krav på hur en hund ska vara. Jag om någon borde väl kunna fixa det, eller hur? Jag har kunskapen, verktygen, erfarenheten. Det är otroligt lätt att fastna i gropen ”vad gjorde jag för fel?” och allt man gör i den är att gräva sig djupare, eller gå runt i cirklar.

Jag har fått lära mig under årens gång att jag behöver acceptera känslorna men inte låta dem styra när jag ställer mig själv frågan ”Vad gjorde jag fel?”. Det blir lättare då, om jag ser på allt så mekaniskt jag kan. Om Amira gjort ett utfall på promenaden försöker jag att inte slå ner på mig själv, jag analyserar istället. Var vi för nära? Hade hon en stressig dag redan? Skulle jag ha fångat hennes uppmärksamhet tidigare? Eller inte alls genomfört hundmötet? Så länge känslorna får vara där de är, och inte styra svaren blir det väldigt mycket lättare. ”Hon hade en stressig dag, vi skulle egentligen inte genomfört hundmötet alls. Bra, nästa hundmöte undviker vi och när vi kommer hem ska vi ta en stund av massage i sängen för att lugna stresshinken”, istället för ”Nej, gud, min hund vad gör hon, gud så jobbigt, undra vad den andra hundägaren tyckte nu, så pinsamt, jag är ju hundtränare, måste vara en dålig sådan som inte kunde träna min hund till att sluta göra utfall och usch så jobbigt”.

Känna ilska, uttrycka ilska

Jag hör ofta hundägare fråga ”men får jag aldrig bli arg på hunden?”. Visst får du bli arg. Precis som hunden har rätt till sina känslor, har även du det. Men det finns många olika sätt att uttrycka den på, och att ta ut det på hunden är inte till någon hjälp. Jag blir arg på mina hundar emellanåt. Inte ofta, men ibland riktigt fly förbannad till och med. Men jag tar inte ut den ilskan på dem. Som hundägare, framförallt om du lever med en hund som kräver väldigt mycket tid och tålamod, tror jag det är bra att lära sig kontrollera sin ilska, förstå var den kommer ifrån och lägga den där den hör hemma. Inte automatiskt lägga det på hunden.

Ilska fungerar tyvärr så att det släpper lättast om vi får ta ut den på någon annan levande varelse. Håller vi inte koll på ilskan blir det alltså lätt att vi skriker på någon eller ruskar tag i någon som råkar vara i närheten. Av någon anledning tycker vi det är helt i sin ordning att rycka hårt i ett koppel, nypa i nackskinnet eller på annat vis våldföra oss på hunden när vi blir arg. Det är inte okej att göra det mot sin bästa vän, granne, barn eller partner. Varför? Jo för att det räknas som våld. Att kalla det ”korrigering” eller ”uppfostran” när det kommer till hundar (eller andra djur) tar inte bort det faktum att det är våld vi använder.

Amira är en terrier, och på det lättstressad och rädd. Jag har känt ilska och frustration många gånger, men har fått lära mig hitta sätt att inte låta det gå ut över henne. Hon kan exempelvis inte rå för att hon gör utfall när hon blir rädd. Hon kan heller inte rå för att hennes starka jaktinstinkt kickar igång när en katt passerar framför näsan. Att jag blir arg på henne och bestraffar henne gör inte situationen bättre någonstans! Snarare tvärtom. Hon blir otrygg med mig och antingen får jag en hund som kommer konstant vara spänd och redo, fjäskande och nerbruten eller så får jag en hund som vill vara någon annanstans än nära mig. Så vill jag inte ha det!

Jag har fått lära mig ta djupa andetag. Lära mig av situationer som inte fungerade som önskat för att hitta strategier att hantera det på eller undvika dem i framtiden. Om möjligt, att lägga ilskan där den  hör hemma. På situationen som helhet. Ta djupa andetag, göra ilska till handling i form av förändring, göra den till driv att hjälpa Amira må bättre, det är något jag ständigt försöker uppnå.

 

Acceptera 

Det här tror jag är det absolut viktigaste att göra när man lever med en hund som har speciella behov. Acceptera att hunden jag har framför mig, är hunden jag lever med. Vad för idealhund jag än föreställt mig, vilka mål jag än satt upp för oss, behöver jag noggrant se på hunden jag har framför mig. Vad behöver just den hunden? Det var otroligt skönt dagen jag kunde acceptera, och säga det högt för mig själv att Amira var aggressiv. Aggressiv är ett så otroligt laddat ord tyvärr, och det var svårt till en början att säga, att tänka på och framförallt förknippa det med min söta lilla hund. Jag har också fått acceptera att Amira är nervös, lättskrämd, lättstressad och har hälsoproblem. Hur mycket jag än skulle önska att hon var frisk, stadig och trygg i sig själv, lyhörd och följsam etc etc, är det inte vad hon är. Så länge jag inte kan acceptera min hund som den är, kommer jag lägga för högra krav på hunden. Det blir orättvist, för mig och min hund.

Acceptera att bilden samhället har av en hund inte är rimlig, och att hur jag än gör, kommer jag inte kunna göra alla andra människor nöjda. Jag behöver sträcka på ryggen, bestämma mig för hur vi gör för att vår gemensamma vardag ska fungera för att alla ska få må bra och sedan skita i vad andra människor tycker. Acceptera att ibland kommer jag möta människor på promenaderna som tycker att min hund är farlig, dålig eller som har åsikter om mig som hundägare. Att acceptera att det är så är lättare än att försöka uppnå ett mål som inte är möjligt, och att gå runt och be om ursäkt för min hunds existens.

Acceptera att jag som hundägare inte kan förändra allt hos min hund. Hundar är inga lerklumpar som kan formas precis som vi önskar. De är individer, med personligheter. De är olika, och har olika förutsättningar. Jag kan jobba med Amiras rädslor men jag kan aldrig få alla rädslor att försvinna. Jag kan göra henne tryggare, men hon kommer alltid att vara extra sårbar för stress och obehag. Jag kan träna bort utfallen på promenaderna men jag kommer aldrig få henne att älska andra hundar. Jag kan göra mycket för min hund, men inte trolla bort hundens grundläggande personlighet.

Acceptera att det ibland inträffar saker jag inte kan kontrollera. En lösspringande hund på promenaden som skrämmer Amira är sådana situationer som jag hatar innerligt, för jag kan inte göra något åt det. Allt jag kan göra är att acceptera att det blir så ibland. När saker utanför min kontroll inträffar får jag göra det bästa av det och sedan gå vidare.

Sist, men inte minst behöver jag acceptera att jag är människa. Jag kan göra fel ibland i livet med min hund. Träna på fel sätt, hantera en situation på fel sätt. Jag har också bra dagar och dåliga dagar. Jag har perioder när jag lägger ner stor energi och tid på Amiras träning och perioder när jag gör väldigt lite. Livet är inte en konstant rak väg, det är en slingrande stig som går upp och ner och är bred och enkelt lika ofta som den är smal och snårig. Jag har inte förstört något för tid och evighet om jag gör fel ibland.

 

Glöm inte det som fungerar!

Det här har jag under senaste åren lärt mig; att se på och fundera över det som faktiskt fungerar med Amira. Både framsteg vi gjort, saker hon tidigare inte klarade av som hon idag gör utan tvekan. Men också de saker som aldrig varit ett problem. När hunden blir utmanande att leva med, tänker vi så lätt på allt som behöver göras, behöver tränas och förbättras, vi ältar alla gånger det gick fel osv. Det blir ett fasligt stort fokus på hur mycket problem det finns. Givetvis behöver vi fundera på det, om vi ska ta oss framåt och utvecklas. Det går dock att göra, samtidigt som man påminner sig om och gläds över det som fungerar bra. Som är okomplicerat.

Amira har en lång lång lista över egenskaper som kräver mycket av mitt fokus. Men hon har lärt mig att minnas hennes fantastiska sidor också. Hur belönande det är att se henne våga något hon tidigare inte kunde. Hur fantastiskt lätt det är att lära henne nya saker, eftersom hon älskar att jobba och få utmanas i träningen. Hur atletisk och stark hon är. Hur älskad man känner sig när denna lilla dam med sin stora integritet kommer för att söka kontakt. Det finns så mycket med Amira som jag älskar och uppskattar, som ger henne och mig lycka och glädje i livet. Det är lätt att bygga för stora murar av problemen, så att vi inte ser det som är bra, roligt, lätt.

Glöm inte det som fungerar, glöm inte helheten hos din hund och ert samspel. Det har varit en bra läxa att lära sig för mig!

 

Livet är ett maraton 

Vi är vana vid snabba lösningar, snabba svar. Allt ska gå snabbt, vara lätt. Klicka, och sen är det klart. Vi vill ha snabbt internet, snabba sätt att resa på, ha snabba möten, få maten snabbt. Det här påverkar hur vi ser på livet med hund. Hunden ska lära sig snabbt, infinna sig i allt snabbt, snabbt komma över något, snabbt förstå.

Men att leva med hund, att träna med hund är inte ett kortdistanslopp. Livet är ett maraton, det vi inte lyckades med idag, kan vi lyckas med nästa månad kanske. Eller nästa halvår. Det är okej att låta saker ta tid. Det kan till och med vara så att det blir bättre då.

Amira har lärt mig att stanna upp. Ta det lugnare, låta saker ta tid. Att arbeta med hundmöten på en hund med svår social rädsla och stressproblem är inget som blir löst över en vecka. Inte ens över någon månad. Det kanske tar år till och med, innan vi kommit dit vi vill. Med Amira har jag insett att vi aldrig riktigt kommer dit jag först hade tänkt mig. Många av hennes problem handlar om att konstant hantera det och hålla det på en rimlig nivå. Det innebär att vi egentligen aldrig slutar jobba på det, vi gör det bara i större eller mindre mängd beroende på hur livet ser ut.

Livet är ett maratonlopp och istället för att försöka släpa med sig hunden så snabbt som möjligt, har Amira lärt mig att ta en dag i taget och utföra det här loppet tillsammans.

 

Det är okej att bli ledsen 

Jag har tappat räkningen på hur många gånger Amira varit anledningen till att jag bara brutit ihop. Känslan av hopplöshet, eller en slukande oro har funnits till och från under vår tid tillsammans. Gånger när hon varit sådär sjuk att jag inte vet om hon kommer klara det, gånger när vi halkat bakåt tio steg i träningen av någon anledning, gånger när jag känt mig så lite och otillräcklig.

Till en början kände jag sådan skam över det. Men nu för tiden har jag lärt mig att det är okej att vara ledsen. Det är okej att ta en paus, att låta någon annan ta hunden en dag, eller bara strunta i all träning, allt vi skulle göra och bara mysa i soffan. Det är okej att köra bilen till trapphuset för att stuva in hundar, för att sedan köra långt bort där inga andra hundar kan finnas, allt för att slippa de där stressande hundmötena. Det är okej att göra fel och bli ledsen för det, och det är okej att bli ledsen för det hunden gjort.

Jag har lärt mig att hantera ledsenheten genom att prata om det med andra. Det blir lättare att bolla situationen med någon, reda ut den utanför sig själv istället för i sitt eget huvud i ensamhet. Det har hjälpt att hitta andra hundägare som är eller har varit i samma situation, som kan förstå. Det har hjälpt att ta pauser, bara sätta mig ner med min hund och vara tillsammans i lugn och ro. Inga krav.

 

Bemöta andra

Sist av allt vill jag skriva några rader om att bemöta andra. Amira har tvingat mig att fundera över formuleringar, fått mig att arbeta fram olika strategier för hur vi ska bemöta andra människor och hundar. Hon har gjort mig mer förstående, gett mig en större medkänsla för andra överlag. Med Amira har jag fått lära mig hur jag kan förklara hennes beteenden utan att det lägger skuld på henne, och på ett sätt som informerar andra människor utan att jag ber om ursäkt för hennes existens. Hon har hjälpt mig att hjälpa andra som lever med hundar med stora behov. Hur jag bäst kan bemöta en hundägare som är stressad, ledsen och känner hopplöshet inför framtiden.

Hon har lärt mig hur jag bemöter andra hundägare som inte lyssnar! Åh om det ändå kunde vara så att människor visade respekt för varandra. Jag vet inte hur många hundar som släppts fram till Amira för att deras hund är ”så snäll”, fastän jag sagt nej! Hon har lärt mig att säga ifrån mer tydligt, på skarpen. Hon har lärt mig vilka lögner jag kan dra om jag måste för att skydda henne och den andra hunden (att berätta hur min hund har löss eller rävskabb får alla att hastigt ta tillbaka sina hundar). Hon har lärt mig hur jag kan visa respekt gentemot andra hundar på promenaden, och att inte döma andra människor och hundar utifrån ett kort ögonblick.

Amira, en läromästare 

Det är lite av en klyscha att som hundtränare säga ”jag har lärt mig mycket från min hund”, men det är så. Jag har lärt mig enormt mycket av Amira, både om mig själv, min omvärld och som hundtränare. Hon har pushat mig att försöka igen, och igen, hitta nya vägar, förstå mer. Utan henne hade jag nog inte gått de utbildningar jag har idag, jag hade inte haft samma förståelse för hur rädsla fungerar hos djur, eller förstått all vetenskap inom etologi, inlärningstekniker etc.

Jag har mycket att tacka Amira för. Inte en stund ångrar jag att jag får leva med hennes majestät, trots alla prövningar vi gått igenom, och mest troligt kommer gå igenom i framtiden.