DjurträningHanteringHundägandeOkategoriseradeProblematiska beteendenTrygga hundarUlvar och HararValpVardagYowie

Yowie, 50% dingo – En Introduktion

Här kommer ännu en artikelserie, om hunden Yowie! För snart ett år sedan (våren 2023) välkomnade vi en ny familjemedlem och vips blev Bokim “storebror” och vi var igen ett hushåll med två hundar. Precis som alla andra hundar jag levt med är Yowie unik på sätt jag aldrig sett tidigare. Det här är en introduktion till Yowie som sedan kommer åtföljas av artiklar om mer specifika saker i Yowies liv och person, samt hur jag tränar och förstår honom. Många har hittat hjälp och stöttning i artikelserien och Amira och Bokim, så jag hoppas att även Yowie ska kunna hjälpa dig som har en hund likt honom.

Inte riktigt en Dingo

Jag har valt att döpa artikelserien 50% dingo för att illustrera vår uppfattning av Yowies personlighet. Han är såklart inte 50% dingo, men han är däremot en Australian Cattledog och hans förfäder från landet “down under” var faktiskt en mix av dingo och en idag utdöd hundtyp kallad English drover’s cur. Anledning till denna mix? När nybyggarna kom till Australien hade man vild eller halvvild boskap som vandrade i tuffa landskap och de vallhundar man hade med sig klarade inte riktigt uppgiften. Bonden Thomas Simpson Hall började då ta fram det som först kallades Hall’s Heelers och de små, robusta, tysta men väldigt enträgna vallhundarna blev snabbt populära. Idag är rasen känd som Australian Cattledog eller blue/red heelers. Har du sett barnserien Bluey? Jajemen, det är en cattledog!

Yowie är nog vad man skulle kalla för en typisk cattledog. Han är många saker i en och samma hund och det är inte alltid de här delarna går ihop. Det här är anledningen till varför vi kallar honom DingoDingo eller Goblin! Låt mig presentera hans olika personligheter en och en så kommer du förstå.

Han såg så söt ut som liten men var en riktig liten goblin!

Målsökande Missil

Bokim är en hund som tycker om att arbeta och får han syn på något som gör honom misstänksam släpper han det inte med blicken för allt i världen. Men. Han ligger i lä för Yowies intensiva arbetsmoral och fokus. När Yowie har bestämt sig för något finns det inget som kan stå i hans väg och det finns ingen som kan överlista honom. Han skulle nog bokstavligt talat springa genom eld för en frisbee. Han skulle lätt springa på fyra brutna ben om det innebar att han kom till spårslutet nog fort. Det han vill ha, det tar han, på vad sätt han än behöver. Har Bokim en rolig leksak? Vi kan satsa en hundring på att Yowie har den leksaken inom tio sekunder trots att storebror är långt mycket starkare. Yowie har finslipat tekniker på hur han får Bokim att släppa den där leksaken.

Den här egenskapen är väldigt trevlig när den används till sådant som är bra, sunt och trevligt. Det är en stor utmaning när det kommer till att hitta bajs, döda djur eller få tag i den där leksaken han inte ska ha just nu. Det är underbart i agilityträningen, det är ett bekymmer när det kommer till förmågan att ta sig igenom alla dörrspringor, hur små de än är. Det är väldigt trevligt när det kommer till klickerträning. Det är mindre trevligt när han bestämt sig för att slicka dig på insidan näsan. Ja, du förstår nog!

Gräva är det bästa som finns!

Lojal Skolgosse

Där han på ena sidan är burdus som en ångvält är han på andra sidan så lyhörd. Intelligent och mån om att göra rätt. Han är första hunden jag levt med som faktiskt kan tänka sig att jobba bara för att jag ska bli glad och för att få lyckas med uppgiften. Inte i allt och inte alltid, men hans arbetsglädje är så stor! Han är runt fötterna hela tiden för att inte missa något. Han undrar varför vi borstar tänderna, vad vi letar efter när vi skottar snö, hur strumpor fungerar och nåde den som stänger en grind eller en dörr så att han inte kan få vara med. Han vill vara där vi är hela tiden och när han sover ska han helst sova precis där alla sitter. Vilket bjuder på en annan typ av utmaning du snart får läsa mer om.

Han förstår ramverket för träning och experimenterar inom den för att se vad som är Mest Rätt och ger Bäst Utdelning. Blir det fel faller han tyvärr lätt in i frustration men han är också bara ett år gammal i skrivande stund, så det kanske bara är slyngelåldern. Han är den där eleven i klassrummet som är så smart men har svårt att sitta still om det blir för tråkigt eller lätt.

Pajas och Clown

Det här är sidan som alltid får mig att skratta! Han har en förmåga att roa sig själv och det finns inget roligare än att sitta och iaktta honom när han tror att ingen ser. Han kastar runt leksaker, jagar insekter i trädgården, terroriserar sin storebror, står och funderar över ett problem han ofta löser strax efter, han kräver, klättrar och hittar på hyss.

Det finns en destruktiv sida av det här som antingen ger dig gråa hår eller lär dig konsten att ta saker med ro. Han kan ta vilken typ av leksak som helst och ha den i tusen bitar på nolltid. Han gräver upp gräsmattan och rabatten, han river lös kvistar på syrénbusken eller biter sönder en strumpa tills den är oigenkännbar.

Han är alltid ute efter Roligt. Allt vi gör är potentiellt något nytt Roligt han inte upplevt förut men han ser väldigt mycket fram emot att få testa! Åker vi bil? Han kommer ur den med samma inställning som äventyraren som kliver ut på en oupptäckt öde ö. Ska vi öppna ett skåp? Det har vi inte tittat i förut, vad finns där, kanske pinnar eller ett dött djur eller en frisbee? Han tycks tro att där han inte hittat Roligt ännu, det har bara inte utforskats nog mycket. Ett aktuellt sånt exempel är köksstolar. Han trycker ut dem från bordet och klättrar upp på dem. Ja, klättrar. Han är fullt förmögen att hoppa 2 meter upp på en snövall men på stolar klättrar han omsorgsfullt upp. Sätter sig ner och ser sig omkring. Han blir lika besviken varje gång när inget Roligt händer, lik förbannat ska han upp på varje ledig köksstol och se efter. Vem vet, en dag kanske det där Roliga presenterar sig. Vi människor sitter ju trots allt på stolarna varje dag så något Roligt måste ju finnas där!

Goblin och Dingo

Det här är sidan som är lite underhållande och en del problematiskt, inte minst för Yowie själv. Han är en överlevare. Vi skämtar ibland om att han skulle överleva oss alla om zombieapokalypsen kom, för han skulle kunna försvara sig, jaga, gömma sig och ha roligt på samma gång. Han har en läskigt förmåga att hitta djurkadaver. Det var hans första vår som fick oss att inse hur mycket djur som dör i naturen här ute på landet, för han hittade allt ifrån döda duvor till älgben. Bäst är grodor som legat och torkat i solen så de ser ut som chips. Mumsigt! Den delen är lite underhållande ändå, så länge han inte försöker äta djur han blir dålig av så må han väl få söka fram vad dött djur han vill. Tur varken jag eller sambon är särskilt kräsmagade när det kommer till det här!

Den problematiska delen är hans känslighet och integritet. Han kan vara reserverad på ett vis som är lurigt. Han ser väldigt glad ut när han möter en ny människa, han hoppar och pussas… men det är lite väl intensivt och rätt snart blir de där pussarna små naffs istället, eller skall. Naffsen är inte arga, det är inte hårdhänt. Det är bara osäkerhet som kommer ut i stress och han är en cattledog. De är gjorda att naffsa (kor i bakhasorna), dock inte i näsor. Han blir reaktiv när han blir skrämd, överraskad eller inte förstår något som han stöter på. Han förvandlas då till en hyena för raggen blir rest från öron till svanstipp, speciellt om han blir ordentligt skrämd. I det läget används det där fokuset och målmedvetenheten till att vägra släppa det ur sikte och han kan bli svår att avleda eller få lugn igen. Han har ett skall som inte är av denna värld och fastnar lätt i det om han blir skrämd eller frustrerad.

Integriteten liknar den Bokim har men känns mer “vild”. Det är svårt att beskriva, men då Yowie hamnar i lägen när han känner sig trängd eller verkligen inte vill göra en specifik sak, då kickar dingon in. Han går inte att locka för allt i världen och man måste jobba fram en kompromiss han är nöjd med för att han ska följa med. Han har svårt för beröring och har haft sedan dag ett. Om han blir berörd på minsta lilla vis utan att ha gett sitt medgivande markerar han, antingen med ett gläfs eller naffs. Det är tydligt att han inte riktigt vet vad han vill egentligen och när han prövar sig fram brukar han ofta sätta sig i situationer han inte klarar av. Som ett exempel vill han gärna komma upp i sängen, buffa kinden mot ansiktet och pussas, men snart inser han att han är på tok för nära och känner sig trängd. Istället för att bara flytta sig kan han gläfsa till.

Han är på alla vis en cattledog. Han har lätt till nafs, han har lätt att hyperfokusera, han är stenhård och mjuk på samma gång. Det är en utmaning i alla snabba vändningar och det är en utmaning att lära honom orientera sig i världen på ett vis som inte nödvändigtvis är naturligt för honom. Hans ras är trots allt inte gjort för att vika undan, ge upp utan kunna få en spark i huvudet av en ko och ändå fortsätta framåt, därför har han smeknamnet Goblin eller DingoDingo!

Det kända uttrycket “side eye” eller “stink eye” som alla cattledog-människor känner igen!

Ett år av utveckling

Hans valptid var en utmaning och superlätt på samma gång. Han var otroligt söt som liten men också en liten goblin med humör och sylvassa små valptänder! Vi hade aldrig någon mysig liten valp som ville sitta i famnen och bli omhändertagen, han blev väldigt fort självständig. Han hade från dag ett starka åsikter om hur saker och ting skulle vara, tuggade på precis allt (inklusive händer och fötter) och hade lätt för att bli överstimulerad. Under hans första år med oss har han tagit stora steg framåt! Han är idag mysig med människor han litar på, har börjat lära sig kommunicera behov på lugnare vis och allt vi tränar lär han sig snabbt. Han umgås utan problem med Bokim och de andra hundarna vi har i vår närhet och han kan till och med följa med på jobbet då och då. Han älskar barnen vi har runt oss och trots att han kan vara så burdus med vuxna är han lyhörd och respektfull kring barn, stora som små.

Vi sökte efter en hund av lite mindre storlek, med stort arbetsbehov, som skulle kunna samleva med en 50 kilos bandvagn till hund och det blev precis rätt! Jag själv älskar att arbeta med hundar som är egna, har mycket integritet, går sin egen väg och kräver en hel del av sina människor. Bokim och Yowie har sina egna unika utmaningar och det är alldeles fantastiskt! Yowie har sedan dag ett trivts med livet hos oss och Bokim har blivit en tryggare, lugnare hund med en lillebror att ta hand om. De leker tillsammans, utforskar världen tillsammans, tränar tillsammans och vaktar gården tillsammans. Samtidigt behöver de inte alltid följas åt, de är lika nöjda med egentid när de får göra saker på varsitt håll. Mycket bättre än så blir det inte!

Jag ser fram emot vår framtid då vi förhoppningsvis kan få plocka upp agilityn igen och ta oss ut på tävlingsbanorna! Jag kommer, precis som med Bokim och Amira att dela med mig av lite allt möjligt från vår vardag och hur vi tacklar utmaningarna tillsammans. Jag skulle gissa att det med Yowie kommer bli mycket arbete kring impulskontroll och hantering. Har du frågor eller vill få veta något speciellt om träningen kring Yowie, kommentera på Facebook eller skicka ett mail till info@ulvens.se!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *