Bokim – en stor liten hund del 3: Draken

Har du en drake hemma? Det har vi. Han är vägen 50kg, är svart, skäggig och väldigt bestämd. Han heter såklart Bokim. Men varför är han en drake? Jo, likt en drake i de gamla sagorna samlar han på sådant han tycker är väldigt värdefullt och vaktar dem sedan. Kanske du redan gissat att det här är ett avsnitt om resursförsvar och hur vi hjälper Bokim att inte känna sig nödgad att vakta alla sina skatter!

Om drakar

Vissa hundar är mer drakar än andra. Det finns hundar som gladeligen skulle dela allt med alla och hellre lämna ifrån sig något än att slåss för det. Bokim är inte den typen av hund, han tillhör sorten hund-drakar som ser lite misstänksamt på vissa situationer när det finns något värdefullt att hålla fast vid.

Drakar värdesätter saker och ting väldigt högt. Det kan vara något gott, något roligt, en plats eller en person. Drakar gör det inte för att bestämma över någon bara för bestämmandets skull, inte heller vill drakar vara elaka eller snåla. Det ligger helt enkelt i drakens natur på samma vis som det ligger i en björns natur att äta blåbär innan vinteride. Det svåra blir när drakar börjar se trygga miljöer och trygga situationer som lite farliga av rädsla att förlora något eller någon. Stress och press gör det mycket värre, en trygg och avslappnad drake har mindre tendens att vakta sina skatter än en obekväm drake.

Desto mer man provocerar drakens instinkter att försvara sig när skatterna är hotade desto argare blir draken på sikt. Om någon gång på gång skulle stjäla tallriken mat du har framför dig precis när du ska till att avnjuta en måltid, ja då kommer du mest troligt också bli alltmer arg. De flesta drakar har bara några skatter som anses värdefulla, t.ex. sin sovplats eller ett riktigt gott tuggen. Andra drakar har många skatter i sitt liv – sovplatsen, leksaker, ben, pinnar, kottar, stenar, löv, personer… Allt hänger på hur starkt resursförsvar draken har i sig, hur ofta det blivit provocerat och vilken bakgrund draken har i övrigt. Men hur gör man då om det visar sig att man har en drake i hemmet? Hur ser det ut?

Bokim-drakens uppvaknande

Då Bokim var riktigt liten hade han i stort sett inget resursförsvar. Han ville gärna leka med leksaker tillsammans med andra hundar, gärna få dela och byta ben, gärna få sova på samma ställe som andra hundar. Han var mån om att jag, som är hans människa nr. 1, skulle se honom före andra och prioritera uppmärksamheten till honom före andra men så länge jag kunde hålla på det var det inga problem.

Det var just i området runt mig han började visa sina drak-tendenser. Han är på inget vis den argaste draken jag levt med och mest av allt använder han sin stora kroppshydda för att blockera och fösa undan andra hundar (och emellanåt andra människor). Det var relativt enkelt att hantera, han fick godis på en sida av mig medan jag kunde prata med en annan hund på andra sidan. Jag trodde då att det nog bara handlade om tillgången till mig och inget annat. Han hade trots allt inte visat några drak-tendenser på annat håll!

Bokim visar tydligt hur drakar växer och blir argare desto mer provocerade de blir. Hans inre drake vaknade ordentligt när två saker sammanföll: en sista mognadsperiod och en helg med sin hundkompis Teddy. Rysk Svart Terrier är en hundras som är avlad för att ha koll och kontroll på situationer. Baksidan av det blir att de inte viker sig för en utmaning och kan bli en aningen kontrollerande, speciellt om man är okastrerad hane. Det märktes tydligt på Bokim när han tog steget från ung man till fullt utblommad karlakarl! Han bröstade upp sig på promenaderna, patrullerade som en tupp här hemma i trädgården och blev en aningens mer burdus i sitt sätt att leka med andra hundar. Teddy är en wheatenterrier, kastrerad hane, som träffar Bokim någon gång per år. Teddy har tidigare varit väldigt försiktig runt Bokim men just den där helgen hade han tuffat på sig, kände sig mer trygg och ville ha en pinne för sig själv. Istället för att bara flytta på sig när Bokim kom satte Teddy en gräns som Bokim inte hade tänkt tolerera bara sådär. Nej något hundslagsmål blev det inte, tänk dig två kusiner som gnabbas lite över en rolig leksak. Det här var dock början och i slutet av helgen hade den stora draken vaknat!

Nu vill jag vara tydlig med att det här var ingens fel, inte heller hade Bokim varit helt utan drake inom sig – min erfarenhet säger att hundar föds med mer eller mindre drake i sig. Det krävs bara rätt situation för att verkligen väcka draken ordentligt. Vi var alla lite handfallna i situationen eftersom de spenderat två år med varandra utan problem. Men nu hade vi tre dagar då både Teddys och Bokims drakar vaknade – samtidigt.

Ilska föder ilska

Det här är så bra att påminna sig när man lever med hund (eller människor för den delen). Ilska föder alltid ilska. Till och med jag som vet bättre kan plötsligt bli arg om jag befinner mig i en situation där min hund blir arg. Det är en av anledningarna vi människor har svårt att hantera resursförsvar hos våra hundar. När hunden tänder till och säger ifrån för att vi ska ta något från dem tänder vi lika fort till och vänder det mot hunden. Problemet med denna reaktion är att vi bara ökar drakens stress och draken blir ännu argare. Nästa gång det finns något att vakta kommer drakens ilska mest troligt ha ökat ett snäpp till.

Så vad ska man göra när draken vaknar? Man ska göra som draken vill. Jo jag vet att det går emot det många har fått lära sig. Låt inte hunden vinna, låt inte hunden bestämma, snart tar den över ditt hem! Det är inte så, allt som händer är att vi nöter ner tilliten draken har till oss. Det som kan vara svårt med drakar (och är anledningen till varför jag använder just drakar som liknelse) är att de ser så stora och arga och farliga ut. Innerst inne känner sig draken väldigt liten, hotad och osäker. Hade draken känt sig lika stor som den är, hade den inte funnits överhuvudtaget. När vi pushar draken och försöker vinna en strid formar vi bara en större drake som ser på oss med misstänksamhet. Kanske kan det lösa problemet tillfälligt men hur din hund känner inför din närvaro kommer ha ändrats. Kanske blir det en mer avståndstagande hund. Kanske blir det en hund som stänger av och stänger ner. Kanske blir det en hund som lägger locket på tills det bara inte går mer…

Genom att backa, ge draken utrymme slappnar den av. Draken lär sig att nästa gång behöver den inte säga ifrån lika hårt. Tillslut, om man lyckas ge draken utrymme och undviker att bli arg eller på andra vid provocera draken, kan det gå i dvala igen. Aldrig försvinna, har en hund en drake i kroppen finns den alltid där, men den kan sova så tungt att det knappt syns! Och det är slutmålet här hemma med Bokim. Provocera inte draken och låt den sova.

Lär känna draken

Eftersom draken påverkas av allmänt mående, situation, vem som provocerar resursförsvaret, vad skatten är, hur värdefull den är och hundra saker till kan det vara svårt att försöka anta när draken säger ifrån och inte. Det jag fick lära mig i första hand var att hitta signalerna för Bokims uppmärksamhet som eventuellt kan leda till drakens framfart. Att han tittar på en annan hund som hittat ett ben eller nosar efter godis i närheten av Bokims favoritplatser, det säger att risken för drak-attack är hög. Om jag där ber honom att lugna sig lite, fokusera på något annat händer oftast inget alls. Draken är stillad. Om han sneglar mot en annan hund som hittat ett ben och sen lägger ner huvudet åt andra sidan, då kan vi alla andas ut. Draken bryr sig inte! Spänningar i hans ansikte, som att han stänger munnen, drar tillbaka mungiporna, riktar öronen uppåt och framåt, flyttar tyngdpunkten framåt och stannar upp i hela kroppen – det är draken som börjat uppmärksamma ett potentiellt hot. Avslappnad kropp, öppen mun, lugna andetag, centrerad tyngdpunkt och en blick som bara ibland faller på en annan hund säger att allt är lugnt.

Det är bra att försöka lära sig när draken får det lite svårare, rent generellt. Även om vi inte kan veta exakt var hur och när en drake ryter ifrån kan vi i alla fall hitta mönster i situationer och platser som gör det lite mer utmanade. För Bokim är mycket kopplat till hem och hundar. Speciellt när vi har andra hundar i hemmet än Ajani, cotten Bokim är mest van att spendera dagarna med. Andra hundar har inte vant sig vid att tyda Bokim och Bokims drake är lite mer på spänd när andra hundar dyker upp i hans hem. Det var det där med att vilja ha koll på läget! I sådana situationer är vi extra noga med att inte ha de bästa leksakerna framme, inga ben delas ut och jag är extra noga med att träna lugn kring godis och träning. Allt för att ge draken utrymme så att den inte blir provocerad. Nya hundar får han alltid träffa ute och helst inte hemma på gården. Draken värnar om sitt hem och blir där lite mer lättprovocerad än om vi ses på ett fält eller i en skog. Att vara hemma hos andra kan också vara en sådan situation där draken slappnar av lite mer, för det är inte Bokims hem.

Dyrbara leksaker och goda tuggben är också en trigger för draken medan den vanliga maten och godis oftast inte är det. Ändå försöker vi ge alla hundar matro och Bokim tränas mycket och ofta i att kunna ta godis tillsammans med andra hundar för att draken inte ska tycka en dag att sådana situationer är jobbiga.

Träna draken

Bokim svarar väldigt bra på träning där han lär sig att han tjänar på samarbete, tillit och optimism. Han vet att han kan lita på mig, jag har aldrig tagit något ifrån honom utan att göra det sjysst, med förvarning och i ett byte. Trots det fortsätter jag att träna. Inte genom att ta saker av honom, inte alls! Det är den gamla skolans hantering av drakar. Det jag tränar är byteslekar med både leksaker och godis samt olika gester och ord som förvarnar honom att jag kommer ta något för de få tillfällen jag måste. Jag har märkt med Bokim att om han får just en förvarning, ta ställning till det jag gör och sedan tjänar på att göra som jag ber, då blir inte draken lika osäker. Ju mer vi tränar i lugna situationer där han inte redan är beskyddande över något, desto lättare har han att lämna över saker när draken är mer provocerad.

Avledningsmanöver är alltid mitt nummer ett när det kommer till att undvika och hantera drakar. Du förstår, draken finns bara där när den är provocerad att skydda något mot någon annan. Om denna någon annan försvinner och det dessutom dyker upp något mer värdefullt på en annan plats släpper ofta draken allt den har för att skynda sig till den mer värdefulla skatten som dykt upp. Får Bokim tag i något på promenaden jag önskar att han släpper går jag bort från honom, vänder ryggen till och kraffsar i marken tills han kommer. Ofta har han då släppt det han tog i munnen för att se vad jag har hittat. Jag blir jätteglad, han får rikligt med gobitar och sedan går vi tillsammans vidare. Jag går inte ens bort och plockar upp eller kastar det han hade tagit, det triggar bara draken mer till nästa gång!

Att kunna acceptera draken

Att Bokim gick ifrån att vara mer eller mindre fri från sin drake till att bli fullt ut en drake var för en stund lite sorgligt. Jag har levt med många hundar som har drakar av mer eller mindre storlekar – nu senast vår gamla Amira (som du kan läsa allt om i hennes artikelserie). Det är inte alltid så lätt och det var befriande att kunna slappna av med Bokim i alla situationer. Idag har jag dock insett att med min hjälp är hans drake inte alls så framträdande. När den kikar fram är det inte ett avgrundsvrål och skenande ånglok man behöver stoppa, det är en lätt tillsägning. Hundar måste få säga ifrån, de måste få ha sina gränser. Det vi ska hjälpa dem med är att vara så pass trygga att de inte behöver skrika ut det. Draken kommer alltid finnas där men idag är det en liten drake som mest av allt vill få ligga på en hög med ben ute i trädgården och spana ut över byn. Får draken bara göra det, är allt lugnt. Vi fortsätter vara försiktiga när andra hundar besöker oss, Bokim får inte längre springa efter pinnar när andra hanhundar följer med på promenaden och när ben delas ut bland daghundarna tar jag på mig ansvaret att hålla ordning. Det har fungerat så bra att jag numera kan be Bokim att slappna av lite när han spänner sig, han kommer hellre till mig än går till en annan hund med ben och han klarar av att dela mig med andra hundar på ett helt annat vis än förut. Jag får ta vad som helst av honom men gör inte det, jag sparar det till tillfällen när jag Måste ta något ifrån honom. Alla andra gånger går det vara!

Att en hund har en drake i sig säger inget om huruvida den hunden är snäll eller ej. I Bokims fall kan han se stor och läskig ut när hans drake kikar fram, men han är avlad för att skrämmas! I alla andra situationer är han snäll, mjuk, försiktig med barn och små hundar, respektfull och empatisk. Det är inte alltid så lätt men att acceptera hunden som den är, med drakar och allt, gör det lättare att bemöta drakar och hjälpa dem, istället för att kämpa emot dem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *