“Jag tror jag förstört min hund”

Om jag skulle lista saker hundmänniskor berättar för mig ligger “jag tror jag förstört min hund” högt upp på den listan. Det finns en vanligt förekommande, genuin rädsla för att man gjort så många misstag med hunden att det nu är hopplöst. Hunden kommer aldrig igen bli densamma. Om du är en av dem som känner så ibland är den här artikeln skriven just för dig!

Många bäckar små

Först och främst behöver vi kika på vad som gör att hunden blir den individ den blir och varför den i slutänden gör som den gör. Väldigt förenklat formas hunden av:

  • Genetik
  • Miljö
  • Livserfarenheter

Det betyder att när du hämtar hem en valp har den redan mycket med sig som gör att hunden blir just den hunden. Den börjar formas i tikens mage där det spelar roll hur bland annat tiken mår under dräktighetstiden. Därefter kommer valpen att födas och växa på sig i en miljö där andra hundar, människor, kanske andra djur är med att forma erfarenheter. Det spelar roll vilket slags hem valpen utvecklas i, vad tiken äter, vad valpen äter, vad de andra kullsyskonen gör… Du har med andra ord allt annat än “ett rent blad” när du tar hem din valp.

Även när valpen befinner sig i ditt hem kommer den formas och påverkas av sådant du inte kan kontrollera. Just din hund är ett resultat av många bäckar små och ditt inflytande är bara en av dessa bäckar.

Den härdiga hunden

Hunden som art är allt annat än ömtålig. Den har kunnat anpassa sig och levt jämte oss i tusentals år. Den har kunnat överleva på mat som inte alls är anpassad för en hund, den har format sig för alla slags klimat, alla slags situationer och till och med idag, fastän de flesta hundar lever i hem som är allt annat än anpassade efter dem stannar de kvar. En människa som aldrig lärt sig hur man tränar en hund kan i regel lära en hund saker och ting för att våra hundar läser oss, är flexibla och jobbar mot att förstå och samarbeta.

Såklart finns det individer som är extra sköra, som behöver full förståelse, kunskap och tålamod, där man har väldigt lite utrymme för felsteg. I min erfarenhet är dessa hundar ett undantag om man ser till hunden som art i stort och det är ofta hundar som antingen genomlevt trauman eller är sårbara p.g.a. sjukdom eller genetik. (Vill tillägga här att dessa hundar är på inget vis mindre värda än mer robusta och optimistiska hundar! De har precis lika stor rätt att få bli älskade, förstådda och ha meningsfulla liv som vem som helst.)

Hundraser

Även om det är viktigt att se till hundens ras/raser för att förstå olika egenskaper och beteenden ska man vara försiktig med att låsa sig vid det. Det händer ofta att jag möter människor med exempelvis en golden retriever som inte vill apportera leksaker, där människorna tror man gjort något fel för att förstöra den apporterande egenskapen som borde finnas i rasen. Så är det såklart inte. Det kom ut en studie alldeles nyligen som tydligt visade att hundar har större skillnad mellan varandra på individnivå än de har mellan raserna.

Det innebär att om du ställer två border collies och två greyhounds bredvid varandra kan det vara större skillnad mellan individerna i varje ras än det är mellan hundarna i stort. En greyhound och en bordercollie kan ha mer gemensamt än två greyhounds!

Med det vill jag säga att även här kan vi aldrig vara hundra procent säkra på vad hunden har med sig baserat på ras. Om hunden avviker från den generella rasstandarden betyder det inte att du gjort något fel. Hunden är sin egen individ i första hand och tillhör en ras eller raser i andra hand. Såklart kan vi lyckas minska eller öka olika egenskaper men det sker ofta över längre tid, inte i ett kort ögonblick.

“Jag är en så dålig ledare”

Nu kommer vi in på ett annat område – nämligen hur vi föreställer oss den perfekta hundägaren och var vi själva står i förhållande till det. För något jag också får höra väldigt ofta är just: “Jag är en så dålig ledare” och detta ska vara anledningen till att hunden är som den är. Låt mig säga redan nu att du inte är dålig och du behöver inte, ska inte vara “den ledaren”. Du ska snarare se dig själv som hundförälder!

Innan jag går in på vad du kan göra för din hund ska vi först dissekera den här föreställning om en “bra ledare”. I grund och botten kommer det här från den så kallade “Alfa-teorin” eller “Dominansteorin” (vill du läsa lite mer om det skrev jag för något år sedan en artikel som du hittar Här). Det är en extremt seglivad myt som finns kvar hos många hundmänniskor världen över trots att det baserades på en väldigt dålig forskning och efter det blivit motbevisad gång på gång. Kortfattat så innebär dessa teorier att hunden behöver någon som kan bestämma över dess person, situation och allmänna livsutrymme. Jag växte upp med både instruktörer och litteratur som bestämt hävdade att min hund skulle må dåligt, vara stressad och bli helt förstörd om jag inte var bestämd och bestämde över min hund. Helst skulle hunden ha noll handlingsutrymme. Vill hunden leka? Bara när jag säger att vi ska leka. Vill hunden få mysa? Visst, men först måste den gå ifrån mig så att vi myser på mitt initiativ och inte på hundens! Är hunden rädd? Det är för att jag visar mig osäker, tröstar den och inte uppträder orädd och obrydd.

Alla människor jag hittills mött som erkänt för mig att de är så dåliga ledare har i mina ögon alltid varit fantastiska hundmänniskor. För att de har lyssnat på sin hund. Låtit den få ta initiativ. Varit försiktiga när de inte riktigt vet hur de ska hantera en situation. Tröstat hunden när den behövde hjälp, lagt ner själ och hjärta i att hitta roliga aktiviteter, spenderat sina dagar med att berätta för hunden hur älskad den är och hur innerligt gärna de vill göra rätt för sin hund.

Så varför kan det kännas så dåligt om man gör allt så bra? Jag tror det ligger i synen på just Ledaren och den Lydiga Hunden. En Lydig Hund som aldrig tar egna initiativ (förutom när det behövs och då ska hunden alltid ta rätt initiativ), som alltid lyder varje kommando, som aldrig tar ett felsteg, som är tyst och tillåter allt. Människor jag möter har hundar som skäller, hoppar, biter, inte lyssnar, inte lärt sig, skyggar undan, säger ifrån. Det vi fått tro är att om vi bara var en bra Ledare hade sådana beteenden aldrig funnits hos våra hundar. Det är inte sant. Det är till och med så att hundar som är stökiga, svåra, motsträviga – det är hundar som kommunicerar. Det är hundar som inte gett upp, som tror på att deras människor kommer lyssna och hjälpa dem när det känns svårt. Ett strikt ledarskap baserat på att hunden behöver domineras och kontrolleras kommer inte göra dessa hundar till harmoniska glada individer. Antingen lär sig dessa hundar att ge upp och stänga av eller “prata högre”.

Innan jag spinner vidare alltför långt i detta stycke ska jag avsluta med det här:

Du behöver inte vara en bra ledare och du har inte förstört din hund för att du inte är bestämd nog.

Hundförälder

Att umgås med små barn och hundar är i mina ögon inte så annorlunda. Precis som med barn behöver hundar en trygg familj. De behöver bli hörda, respekterade och älskade. De behöver få sina behov uppfyllda och de behöver mening i livet. De behöver få vara sina egna och de behöver lära sig hur man frodas på ett tryggt vis i en värld som inte är gjord för dem.

Det spelar ingen roll vilken ras du har, vilken ålder hunden har, hur ni bor och vad ni gör tillsammans. Hunden är precis som du ett resultat av allt som varit och allt som är, på insidan och utsidan. Hunden är inte en robot vi kan programmera, det finns ingen av- och påknapp vi kan använda oss av för att lyfta fram de egenskaper vi vill se och trolla bort de egenskaper vi inte vill se. Om vi har en hund som är försiktig av sig kan vi till viss del hjälpa den att bygga självförtroende, utveckla nyfikenhet och grit, men vi kan inte helt förändra den försiktiga grunden som hundens personlighet vilar på.

Som hundförälder erbjuder du hunden en trygg famn att landa i när den behöver det. Du håller en öppen kommunikation för att hitta samarbete och bygger en relation baserat på tillit och kärlek mer än att bestämma och kväsa hundens beteenden. Du vägleder hunden genom utmaningarna som livet bjuder på, precis som om det vore ett barn. Det är en betydligt bättre roll att ha än att vara “en bra ledare” och det är en roll där du kan göra betydligt färre misstag som på sikt påverkar hunden negativt!

Det är okej att göra fel

Efter att ha spenderat en stor del av artikeln med att förklara att det sällan är vi som ligger bakom hundens beteende ska jag nu ironiskt nog avrunda artikeln med att lyfta misstagen vi gör och hur vi kan hantera dem. För hundens utveckling ligger inte till hundra procent på våra axlar men det vi gör med hunden kan göra skillnad. Inte i allt och inte alltid, men till viss del. På samma sätt som vi kan se alla de saker vi inte kan styra över, behöver vi lära oss att se till det vi faktiskt kan göra. Ärligt och sårbart, men utan att skambelägga oss själva (eller någon annan). För till syvende och sist är det kärnan av allt. När vi säger “Jag tror jag har förstört min hund” är det nog skamkänslor vi hanterar. För att vi misslyckades, var dåliga, inte räckte till. Jag skulle vilja påstå att skam är varje människas värsta fiende i alla delar av livet, inte minst i livet med våra hundar. Skam äter upp oss, gör att vi drar oss ifrån andra, slutar berätta och öppna upp. Men om vi klarar av att prata om hur saker och ting känns, be om hjälp och stöttning och framförallt ser till allt vi faktiskt gjort rätt och vilken fantastisk hund vi har, då kan man ta sig vidare.

Du gör fel ibland, jag gör fel ibland, vi alla gör fel ibland. Det betyder inte att vi Är på Fel sätt. Det betyder heller inte att det nu är Fel på hunden! Det är lätt att säga att vi ska försöka se saker och ting med lite mer distans, tillåta oss ha de känslor vi har och sedan blicka framåt med fräscha ögon och ny energi. Det är dock precis det vi behöver göra när vi insett att vi gjort fel. Påminna oss om att vi använder de verktyg vi känner till och om de råkar vara fel verktyg för situationen betyder det inte att vi var dålig som inte förstod det tidigare. Att blicka bakåt är alltid så lätt, när vi vet precis allt vi vet idag. Det vi ska försöka göra är snarare att blicka framåt. Inte fråga oss “vilka fel gjorde jag igår?” utan istället fråga “Hur kan jag göra här och nu?”.

Som jag skrev i början, våra hundar är tåliga, härdiga. De lär oss varje dag hur vi kan förstå dem bättre för att hjälpa dem lättare. Om vi tar ansvar för att vara så bra hundföräldrar vi kan vara, då löser sig allt annat.