Förbättrad relation,  Hundägande,  Tips,  Trygga hundar,  Ulvar och Harar

Ja, din hund kan!

Har du några förutfattade meningar gällande hundar och deras egenskaper baserat på hundras? Det är ett ganska vanligt fenomen, inte sällan får jag höra påståenden som exempelvis denna: ”Jag har den här hundrasen och då förstår jag ju att den inte kan gå i koppel ordentligt”. Hur mycket skada gör det för hundarna och oss att ha dessa förutfattade meningar? Hur skulle vi kunna ändra på dem? Här kommer lite tankar och tips jag själv har och försöker förhålla mig till!

Hundraser och individer

Hundar är individer, precis som vi människor är. I en och samma kull med valpar kan man tidigt se skillnad på valparnas personlighet. Faktum är att det finns större skillnad mellan individer av hundar än det finns skillnad mellan hundraser. Du kan alltså ha tio hundar av samma ras som din egen och se stora individuella skillnader samt tio hundar av blandade raser som liknar din hund till sättet.

Det är såklart så att hundar inom en ras mest troligt har liknande egenskaper. Tittar du på flera bordercollies kommer du se flera hundar som uppvisar olika sorters vallningsbeteenden. Om du samlar en bunt jämthundar kommer nog en stor del av dem uppvisa intresse för spår av vilt i skogen.

Å andra sidan – du kan också hitta jämthundar som hellre ligger hemma på soffan än springer i skogen, på samma sätt som du kan hitta bordercollies som inte har någon lust alls att valla utan hellre gör något annat. Hundar är individer, precis som vi!

Föreställningen styr handlingen

Allt vi gör styrs av vad vi känner, vad vi tror vi vet och hur vi tror att vi vill ha det. Våra föreställningar om hunden har en stor betydelse för vad vi väljer att göra med hundarna, hur vi förhåller oss till dem. Om vi har en föreställning som stämmer överens med verkligheten gör det såklart ingen skada, då kan det till och med hjälpa. Om jag skaffar mig en husky som vill ut och springa en mil om dagen är det ju bara till min och hundens fördel om jag förberett mig på det och planerat för det i vårt gemensamma liv! Det är dock alltid viktigt att vara så flexibel som möjligt, för om vi låter alla slags föreställningar vara det enda som styr våra handlingar gentemot hunden, där flera föreställningar inte alls stämmer överens med hunden jag har kan det bli väldigt destruktivt!

”Min hund kan inte…”

En föreställning jag oftast får höra är att vinthundar inte kan tränas. De är helt omöjliga att träna, de kan inte komma på inkallning, de går inte att träna hundsporter med om det inte handlar om exempelvis LC. Att se på en vinthund och tänka så som hundtränare skulle vara katastrofalt för alla kursdeltagare som kommer med en vinthund. Även som hundmänniska blir det förödande för framförallt hundarna. Om en människa med vinthund tror att hens hund aldrig går att träna kanske det aldrig kommer försökas heller. Den hunden får leva sitt liv utan att få chansen att pröva på.

En annan föreställning jag ofta får höra är denna: ”den här hundrasen måste bestraffas, annars kommer de inte förstå”. Här blir det verkligen orättvist mot hundarna! Bara genom att existera kommer hunden få genomleva våld och obehag för det är så man tränar den hunden. Man försöker inte göra på något annat vis.

”Nej den här hundrasen kan inte ha sele”. Också en föreställning jag hör ofta. Nyblivna hundmänniskor som kommer med sin hund dragandes i koppel så pass att den väser och hostar vågar inte sätta sele på hunden. De har fått höra att den här slags hundrasen kan inte ha sele. De måste ha halsband, gärna stryp.

Så finns det föreställningar som leder till att vi ställer alltför höga krav på hundarna, som ger oss höga förväntningar på hundens förmåga. ”Den här hundrasen är så lättränad”. Redan som valp förväntar vi oss att hunden ska lära sig allt helst utan att vi behöver göra så mycket, och det den lärt sig ska fungera klockrent i alla situationer! På samma sätt som det är orättvist att se hunden som korkad blir det också orättvist att förvänta sig mer av hunden än vad den klarar av.

Föreställningarna styr våra handlingar och leder till att vi inte ger hundarna en chans. Om vi redan på förhand bestämt oss för att en hund är elak, omöjlig, korkad, svårtränad är risken stor att vi inte ens försöker. Om vi försöker så gör vi det lite halvdant och minsta lilla det går emot slutar vi. Det var ju beviset på att vi hade rätt!

Se alltid hunden framför dig

En bra utgångspunkt för att bryta sig lös från destruktiva föreställningar är denna regel:

Träna hunden framför dig.

Det innebär att du alltid ska förhålla dig till hunden utefter vad du ser här och nu. Om du alltid ser på hunden utifrån vad du önskar att hunden kunde eller utifrån hundens påhittade begränsningar kommer vi göra fel val. Det kan bli så att vi får den där hunden vi föreställde oss eftersom vi hela tiden tränar och förhåller oss till hunden på ett och samma sätt.

Om jag har en hund som jag tror bara kan tränas med mycket begränsningar och bestraffningar är chansen väldigt stor att jag får en hund som är lättstressad, utåtagerande och avdomnad för tillsägningar. Det i sin tur bekräftar min syn på hunden, den behöver uppenbart en mycket tydligare hand som leder den.

Om jag har en hund jag uppfattar som korkad och lat undviker jag allt som är utmanade och går istället lite enkla promenader. Hunden får aldrig stimuleras, aldrig lära sig nya saker och aldrig pröva sig fram. Tillslut är hunden slö och ointresserad. Jag får en bekräftelse på att hunden är korkad och lat.

Om vi ser på hunden här och nu blir det bättre och lättare! Har hunden svårt att fokusera? Jamen då får vi hitta en bättre plats med mindre störning eller söka fram en mer värdefull förstärkare att jobba med. Är hunden flamsig och skällig? Den är nog stressad, inte läge att lägga på mer krav på hunden utan istället gå undan och hjälpa hunden slappna av. Förstår inte hunden vad jag är ute efter? Jag får kanske bli tydligare, bryta ner övningen i mindre delar och hjälpa hunden där den är här och nu för att sedan kunna komma vidare.

Ta kontrollen över dina egna föreställningar!

Det är alltid bra att reflektera över sina egna föreställningar. Ibland stämmer de och ibland stämmer de inte alls. Det är bra att försöka förstå vad du kan låta styra dina handlingar och vad du borde göra dig av med. Det är exempelvis alltid bättre att se hundar som individer i första hand och som en hundras i andra hand istället för tvärtom. Förutsätt inte att din hund är som alla andra hundar inom en ras eller rasgrupp.

Föreställningar har en tendens att bli en slags verklighet om vi hör det nog ofta i vår omgivning eller får höra det från människor som anses kunniga. Ett steg i att ta kontrollen över föreställningarna är att alltid ställa sig frågande till var de kommer ifrån. Om någon påstår att en hund kan eller inte kan, ställ alltid frågan ”var kommer det ifrån?” eller ”vad baserar du det på?”. En lång erfarenhet behöver faktiskt inte betyda att det man gör och kan idag är till hundra procent rätt.

Alla hundar kan!

Oavsett vilken slags hund du har, om det är en renrasig hund, en blandras, hur gammal eller ung den är så har du en intelligent kännande varelse som har en enorm förmåga att lära sig nya saker. Det enda som skiljer hundar åt när det kommer till vardaglig träning är motivationen. Olika hundar har olika saker som motiverar dem till handling. Det du behöver göra är att lära känna just din hund och vad den tycker om. Det kanske inte är godis eller leksaker. Kanske är det något helt annat. Men alla hundar har något de tycker om och alla hundar kan! Vi måste bara ge dem chansen och tålamodet och göra det utifrån varje hunds individuella förutsättningar. Ingen hund är omöjlig, ingen hund måste tränas med en hård hand, ingen hund är perfekt och framförallt: ingen hund är den andre lik.

En avslutande anekdot

Jag ska berätta en avslutande anekdot om en resa i att våga prova även när det känns svårt. För några år sedan mötte jag en hund som på många sätt och vis kunde anses ”omöjlig” att träna. Den här hundens människa ville pröva på olika hundsporter och det var svårt för godis och leksak gick inte alls hem som förstärkare! Vi testade massage, att få sniffa på marken, att få springa lös… Tillslut kom vi på att den här hunden älskade vatten mest av allt i hela världen! Så vi fyllde en vattenflaska med lite kallt vatten och prövade att droppa lite vatten i hundens ansikte. Det här blev lösningen! Hunden började lära sig allt det där vi kämpat med och mer därtill, lycklig och stolt över att kunna och att få sitt vatten i ansiktet.

Om du ser på din hund nu så ärligt och öppet som möjligt, som en individ och inte en ras (eller raser om du har en blandis), vad ser du? Vem är din hund? Vad tycker den om och inte? Vilka behov har den?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *