Bokim – en stor liten hund, del 1: Inte en Terrier

Artikelserien om Amira – den arga haren är fortfarande uppskattad av många och därför tänkte jag påbörja en ny artikelserie. Denna gång om en annan hund med andra utmaningar. Bokim. Bokims resa handlar om att skapa samarbete, att respektera gränser och hitta balans. Det handlar om en kamp mot fördomar och okunskap. Om att våga lämna över kontrollen och lita på sin magkänsla. Så välkommen att följa med oss och jag hoppas att du även i denna artikelserie kan hitta inspiration, stöd, vägledning och ett och annat skratt!

Romashka’s Eneskijan-Eldar

Det är så han heter på pappret! Vi hittade honom i Salzgitter, centrala Tyskland. Han var fem månader gammal och sökte fortfarande ett hem. Vi var tre stycken som satte sig i bilen och körde från Umeå till Tyskland och sedan tillbaka för att hämta honom.

Hos kenneln var han en glad sprallig och vänlig grabb. Eftersom vi inte talade tyska och uppfödarna knappt talade engelska hade vi köpt “grisen i säcken”. Men när vi såg honom sådär glad och framåt tänkte vi att vi gjort ett helt rätt val! En natt spenderade vi där för att sedan orka köra norrut igen och ta hemfärden på två dagar. När vi på morgonen skulle ta Bokim till bilen kröp han ihop, livrädd när han insåg att han skulle åka i en främmande bil med främmande människor helt ensam.

Hemresan blev lång, inte bara p.g.a körsträckan utan också för Bokim. Han var rädd och dräglade en hel del första timmarna. Han hade aldrig gått i koppel, aldrig sett mer än några enstaka bilar och knappt åkt i en bil! Han hade aldrig sett andra hundar är andra “ryssar” och han hade aldrig miljötränats. Den glada lilla hunden blev alltmer försiktig för varje stopp vi gjorde. När vi väl landade i Umeå kunde han dock slappna av i lägenheten och första natten hemma var otroligt nog väldigt lugn!

Flocken jag hade då på dagarna hjälpte honom komma ur skalet och våga utforska sin nya miljö utanför lägenheten. Vi tog långa äventyrspromenader i skog och i stad. Sakta men säkert började han landa och förvandlas till samma glada spralliga och mjuka kille vi mötte hos uppfödarna.

Bokim, en Rysk Svart Terrier

Det finns två frågor jag får som oftast när någon möter oss och är nyfiken på den där stora svarta hunden jag har. 1. Vad heter han? och 2. Vad är han för ras?

Sedan kommer följdfrågorna. Varför heter han Bokim? Vad är det för namn egentligen? Ja, det är en lång historia! Jag kommer därför dra den kortfattat här. För många år sedan hittade jag en gammal bok som bland annat handlade om gamla legender, magiska ritualer och liknande ting. I boken läste jag om en skyddsande som schamaner och mystiker kunde tillkalla för sitt beskydd under tiden de rörde sig i andevärlden. Denna ande kunde ta sig formen av en stor svart hund och kallades Bokim. Vid den tiden hade jag min första “ryss” som hette Fenris (han är anledningen till varför Ulvens heter just Ulvens, efter Fenrisulven!). Jag bestämde mig då att en dag skulle jag ha en “ryss” vid namnet Bokim. Och när vi hämtade Eneskijan, fick han det nya namnet Bokim.

Så har vi rasen Rysk Svart Terrier. I Sverige finns ca 65 hundar registrerade. Med andra ord är det få människor vi möter som vet precis vad det är för något! Ser vi till världen är rasen även där relativt ovanlig. Det är en ung hundras, Ryska militären ville ha en mer kraftfull vakt- och patrullhund under Andra Världskriget som skulle kunna möta de krav man ställde på sina patrullhundar. Man började därför forma fram en helt ny ras – Rysk Svart Terrier. Namnet är dock missvisande, det är inte en ras som idag klassas som terrier. Jag har många historier om möten där människor trodde jag skulle komma med en liten svart ettrig terrier på 15 kilo och sedan blivit chockad över bjässen till hund som faktiskt kliver in genom dörren!

Bokim följer det mesta som står i rasbeskrivningen. Han är muskulös, har mycket dådkraft och tvekar inte att snabbt reagera när det behövs. Han är otroligt lojal familj och vänner men avvaktande till främlingar. Lättlärd och väldigt arbetsvillig men med en stark integritet och mycket kraft. Han avviker i sin vilja att jaga, men det gör honom å andra sidan väldigt lättmotiverad vad gäller rörliga leksaker som förstärkare och spårarbete at olika slag. Han är tålig för de flesta väder och har lätt att anpassa sig för olika förhållanden. Han har ett stort intresse i att få vara delaktig i vardagens aktiviteter. Vare sig jag hänger tvätt eller gräver i rabatten ska han vara med och gärna hjälpa till!

Integriteten

Det här får en alldeles egen rubrik eftersom det genomsyrar allt Bokim är och allt vi gör tillsammans. Redan från dag ett hade han otroligt svårt för att bli mutad, tvingad eller lurad till något han inte gått med på. Jag kommer i kommande artiklar skriva en hel del om det här och hur vi hittat lösningar för alltifrån koppelpromenader till hantering. För tillfället nöjer jag mig med en övergripande förklaring.

Personligt utrymme och Handling är de två områden som framförallt är en utmaning. Bokim är oerhört noga med vem som får komma nära och på vilket sätt. Desto mindre tillit han känner till en människa desto större avstånd behöver man hålla för att han ska känna sig bekväm. När tillit är etablerad kan han tillåta nästan vad som helst, men vägen dit kan vara lång och krokig!

På samma sätt behöver man etablera en tillit i handling. Han går inte med vem som helst i koppel om inte jag är med. Han avskyr när man drar i kopplet för att få honom att flytta på sig och alla slags försök att muta eller lura honom ger alltid bakslag. Det här har fått mig att verkligen på djupet börja analysera och lära mig vad som är skillnaden på just tvång, mutor och lurande jämte frivilliga handlingar och kommunikation. När vi hittar den där kommunikationen och han får göra saker i sin takt går det ofta väldigt bra!

Snälla händer & Respekt

Nackdelen för Bokim är att han ser stor och skräckinjagande ut. Och tro mig, han kan agera på det också om han upptäcker ett hot! Men för det mesta är han liten på insidan. Han tycker världen ibland är stor och läskig. Han behöver närhet, kärlek och mjuka händer. Han må vara stark men han behöver inte en stark hund. Det är inte alltid så lätt när människor ser på honom och tror att han behöver bli tillsagd på skarpen, behöver en hård hand bara för att han är en stor svart brukshund. Att tvinga honom eller bli hård leder bara till brustet förtroende och en förstörd relation till människor. Om han istället får vara delaktig i alla processer som berör honom visar han hur gärna han vill göra rätt, få hitta ett samarbete. Han blir låg, rädd och skamsen så snart man harklar sig om han tolkar det som att han gjort något fel.

Och är det något jag önskar att Bokim kan lära världens hundmänniskor så är det just det – att även stora tunga brukshundar har rätten att få hanteras med snälla händer och respekt för deras känslor, intelligens och personligt utrymme.

Kommande artiklar

Efter den här introduktionen av Bokim kommer fler artiklar i denna serie! Jag kommer som sagt skriva om alla utmaningar som kommer av att skapa så mycket frivillighet och samarbete med en hund som är möjligt. Jag kommer skriva om träning och hantering av hund med tydliga vaktegenskaper. Jag kommer skriva om det tokiga och roliga som Bokim bjuder oss på, hans förmåga att lära sig språk och kommunicera, om mjuka och hårda egenskaper som samsas i samma hundkropp. Jag kommer skriva om livet med en stor tung brukshund, om bemötande och människors fördomar kring olika typer av hundar.

Du kan alltid ställa frågor, dela med dig av dina erfarenheter och önska infallsvinklar till framtida artiklar. Det gör du lättast antingen genom att kommentera här på hemsidan, på Facebook där jag delar artiklarna eller i mail till info@ulvens.se.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *