Har hunden ont?

“Hunden är bra på att dölja sin smärta” får jag ofta höra. Men döljer hundarna alltid smärta och obehag eller visar hunden det på ett sätt vi inte alltid förstår? Låt oss kika lite på hur du kan upptäcka smärta på din hund!

När vi människor har ont

Låt oss börja hos oss själva. Vi är inte en hund men genom att gå igenom vårt sätt att hantera och kommunicera kring smärta kan ändå vara en hjälp för att förstå hunden lite bättre. Ställ dig några enkla frågor.

  • Hur vet du att du har ont någonstans? Ibland är det uppenbart. Stukat en fot, fått en sticka i fingret, bultande huvudvärk. Vi kan enkelt peka på vart vi har ont och också relativt enkelt förklara den. Men ibland är det inte så uppenbart. Smärta kan vara diffus, ligga i bakgrunden och påverka din energi, ditt humör, ditt fokus. Inte förrän du ordentligt stannar upp och känner efter upptäcker du att något gör ont.
  • Vem får veta att du har ont? Till att börja med kanske du inte säger det till en främmande person i matkön. Kanske inte ens till en nära vän. Att kommunicera smärta, speciellt om det är en svår sådan och inte så lätt att förstå, kräver förtroende. Om du ex. tränar någon lagsport men måste ändra träningen eller helt stå över vill du känna dig säker på att mottagaren tar dig på allvar och visar dig omsorg och förståelse. Om du någonsin försökt beskriva en smärta för någon som inte tror på dig vet du hur hemskt det känns. Hur snabbt det kan gå att börja ifrågasätta sig själv och sin smärta trots att den är påtaglig!
  • Vilka ord använder du när du ska beskriva en smärta för någon annan? Det kan ibland vara otroligt svårt! Om smärtan är molande eller skärande? Hugger det eller bultar? Bränns det eller känns det mer kallt? Även om orden känns vettiga för mig kanske de får en helt annan betydelse för någon annan. En del smärta är extremt svår att beskriva. Det kan också vara svårt att förklara just hur ont det gör. Är det en stark smärta eller liten? Diffus? Kommer den och går? Hur mycket påverkar den din dag egentligen? Frågor som kan vara riktigt svåra att svara på ibland, speciellt om du som jag lever med kronisk smärta.

Vad vill jag ha sagt med allt det här då? Jo, trots att vi människor generellt har egen kontroll över våra liv, har stort ordförråd och förmåga att kommunicera med varandra kan vi ändå ha svårt, till och med inför oss själva, att hantera, prata om och leva med smärta. Det påverkar oss på sätt vi inte alltid kan göra något åt och det påverkar vår omgivning. Det påverkar våra relationer, styr vilka val vi gör i vardagen och kan göra livet riktigt svårt ibland. Med det i åtanke ska vi nu gå vidare till hunden.

Hundens språk

Hunden har inga ord som vi har. Den har beteenden. Alla beteenden säger oss något, oavsett om hunden är lugn och sovande eller står på bakbenen i änden av kopplet och brölar på något. Beteenden kan vara hållning i kroppen, rörelser, blickar, dofter, ljud… Hundens språk handlar inte bara om att titta på hur svansen rör sig eller vart hunden tittar. Står den still eller studsar? Det handlar om att se till hundens hela kropp, framtoningen, vart den lägger sitt fokus, vilken miljö vi befinner oss i, vad som hände alldeles nyss och vad vi har framför oss och hur vi känner hunden sedan tidigare. Det är nog därför det är så otroligt svårt ibland att veta om hunden har ont eller ej.

Tydliga tecken på smärta

Här följer några uppenbara tydliga tecken på smärta som du säkerligen redan känner till:

  • Hunden är uppenbart halt, kan inte riktigt stödja på ett ben.
  • Hunden får svårt att hoppa upp och ner från saker och ting trots att den tidigare kunnat det utan problem.
  • Hunden vill plötsligt inte att du rör vid en särskild del av kroppen, den undviker beröringen eller kanske till och med markerar genom att morra eller nafsa.
  • Den slickar sig ofta på samma ställe, gäller framförallt tassar och ben om det är en led som gör ont eller värken sitter uppe i ryggen och strålar neråt.
  • Den visar signaler såsom att hässja, slicka sig om munnen, stelna till eller liknande tecken på stress och oro när du rör vid området där hunden har ont.
  • Tydligt oro, hunden kan inte komma till ro att sova, kanske vankar den mycket eller flyttar sig ofta från en plats till en annan, gnäller och piper.

Kanske du på din hund kan se andra tydliga signaler på smärta?

Mindre tydliga tecken på smärta

Det är inte alltid hunden är uppenbart tydlig med sin smärta. Huruvida hunden faktiskt aktivt döljer smärta beror nog mycket på situation, individ och typ av smärta men oavsett anledning kan vi ibland behöva titta efter andra tecken är exempelvis en tydlig hälta.

Beteendeförändring – som hundtränare får jag ofta kontakt med hundföräldrar som upplever att deras hund förändrats. Det ska ske fort eller gradvis. Om hunden som tidigare älskade barn helt plötsligt visar tänderna när barn närmar är det ett tydligt tecken på att den hunden inte mår bra. Det kan ha hänt något mellan hunden och ett barn som skrämde den, men det kan också bero på smärta i kroppen som gör att hunden inte har tålamod med barn/inte vill bli berörd. Hunden som älskade mat vill plötsligt inte äta. Hunden som gärna följde med på äventyr vill hellre vara hemma och ta det lugnt. Mitt råd i dessa situationer med framförallt plötsliga förändringar är alltid “Boka en veterinärtid”. Om du har en hund som plötsligt blir personlighetsförändrad ska du alltid i första hand utesluta sjukdom/skador i hundens kropp. Träning kommer man ingen vart med om hunden har en pågående sjukdom eller skada som orsakar hunden smärta. I första hand behöver vi se till så hunden mår bra och om det finns något i hälsan att vara orolig över ska man ta hand om det först. När hunden fått vård och lindring kan man sedan påbörja träning, om sådan behövs. Så länge inte hunden gått länge med en smärta brukar beteendeförändringarna försvinna när hunden mår bättre igen.
Det luriga med beteendeförändringar är att de ibland kan komma långsamt och utvecklas under längre tid (om du vill läsa lite kring mina erfarenheter av just det här med Amira kan du göra det här: Amira, den arga haren del 1). Någon liten förändring man kanske inte ens märker till en början, för hur det än är så förändras ju våra hundar precis som vi! Men tillslut en dag inser man att man har problem och då man blickar tillbaka kan man i efterhand se mönstret av förändring.

Ökade rädslor och oro – när hunden har ett konstant obehag i kroppen ökar stressen och hunden får svårt att återhämta sig. Detta leder till att sådant som hunden tyckt varit svårt tidigare nu blir ännu svårare! Det kan också leda till att sådant hunden tidigare inte haft problem med eller funnit skrämmande nu blir ett problem. Man kan märka en generell oro där hunden inte sover riktigt lika mycket som den gjort, blir mer alert på sådant som händer i och runt hemmet. Sådant den har lärt sig tidigare tycks den ibland glömma bort, den är svårare att träna och den tycks mer stresskänslig i olika situationer.

Intensiv eller låg – den låga ledsna hunden som inte vill röra sig någonstans är ofta ett tecken de flesta människor uppfattar och tolkar som att något är fel. Det kan handla om att hunden helt plötsligt inte vill gå så långt på promenaden eller inte gå alls. Kanske den vill vända hem eller sätter sig ner och vill inte röra på sig. Hunden som annars brukar vara glad är plötsligt låg och tycks deprimerad. Men det finns också hundar som reagerar på smärta åt andra hållet. Istället för att bli slö och låg blir hunden mer intensiv! Den vill leka och springa och hitta på saker. Svansen går och hunden ser så väldigt glad och peppad ut. Det här leder dock till att hunden också har extremt svårt att slappna av och kan inte sova ordentligt. Ofta brukar det här komma smygande och återfinns hos hundar som från början varit intensiva i sin personlighet.

Små rörelseförändringar – det blir tydligt när hunden uppenbart haltar, undviker att hoppa och springa som den brukar eller piper när den rör sig så det gör ont. Men smärta kan också synas i de små förändringarna i hundens rörelse. Ett lite kortare steg, vikt som läggs lite mer på en sida än den andra. Hundar vill inte springa riktigt lika mycket som tidigare eller kortare sträckor. För att kunna se de små förändringarna är det en bra idé att lära sig hur hunden rör sig när den är frisk och smärtfri. Den ska fördela vikten jämnt på tassarna, kunna sträcka ut benen ordentligt i de olika gångarterna och inte ha något ben eller någon sida som används mindre än den andra. Om du inte vet vad du ska titta efter är det en bra idé att besöka en hundfysio för att få tips på vad du ska titta efter och göra en koll på din hund för att se om det finns stelhet eller något annat du bör hjälpa hunden med innan det faktiskt blir en utvecklad smärta!

Springa på brutet ben

En hund som har ont behöver inte alltid förhålla sig till det. Om det är något i en situation som motiverar hunden till att röra sig trots ex. smärta kan det se ut som att hunden är fullt frisk när den inte alls är det. Precis som för oss kan vissa situationer skapa förhållanden i hunden där smärtan inte är prioriterad. Att jaga efter rådjuret eller springa runt en agilitybana är så roligt och viktigt att hunden struntar i sin smärta för stunden. Det finns många historier med djur som sprungit med brutna ben i kroppen, antingen för att de var tvungen till det för överlevnad eller för att de gjorde något som betydde allt för dem i livet. Det här är viktigt att förstå, om du har en hund som i vissa situationer tycks ha ont och må dåligt för att sedan i andra situationer se helt frisk ut ska du alltid fråga dig “hur mår min hund när allt är lugnt”. När hunden har en förhöjd stress maskeras smärtan men när hunden sedan är hemma och allt är lugnt syns obehaget tydligt. Friskförklara därför inte en hund bara för att den ibland tycks obesvärad i situationer där motivationen att röra sig och vara aktiv är hög!

Lyssna på magkänslan

De flesta som lever med hund utvecklar en magkänsla för när något är fel. Mitt råd är att alltid lyssna på den, även om det sedan visa sig vara ingenting. Du ser din hund varje dag och plockar upp små detaljer i hur din hund rör sig, hur den beter sig, vilken personlighet den har o.s.v. Du gör det inte alltid medvetet och när något förändras kan du inte riktigt sätta fingret på vad det är. Allt du vet är att magkänslan varnar för att något är fel. Eftersom våra hundar inte med ord kan beskriva hur de mår, vart de har ont och på vilket sätt behöver vi vara noga med att uppmärksamma tecken på sjukdom/skada och vidta åtgärder när vi misstänker något.

Med det sagt är det bra att söka utvärdering av hunden på olika fronter om din magkänsla säger att något är fel men inget hittas hos exempelvis en veterinär. Att uppsöka fler veterinärer med olika expertis eller att boka tid hos en hundfysioterapeut kan vara bra om du känner att något inte står rätt till, men inget hittas vid en första undersökning. Speciellt smärta som kommer från muskler, leder, senor o.s.v. kan ibland vara svåra att hitta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *