Bokim har fyllt fem år nu i helgen och det har gått ungefär ett år sedan vi välkomnade Yowie in i familjen. Redan från början har vi kallat Bokim för storebror och Yowie lillebror, även om de inte är av samma ras. De har verkligen befäst de rollerna också och fungerar som syskon gör. Ibland gnabbas de, ibland myser de och för det mesta trivs de i varandras sällskap. Men allt har inte varit lätt för Bokim när det dök upp en annan hanhund i familjen. Den här delen kommer därför handla om några utmaningar, vinster och förändring som skett under senaste året.
Vaktpass
Vår förra hund Amira hade nästintill ingen interaktion med Bokim. Hon hade börjat få ont i ryggen när han introducerades och hon tänkte bara inte tolerera en valp i hennes närhet. Däremot har jag alltid haft flera daghundar så Bokim var sällan utan lekkamrater. När Amira fick somna in och Bokim blev ensam kunde vi se hur han plötsligt blev mer spänd på kvällarna, hade svårt att vila och skällde på minsta lilla ljud utanför. Även om han aldrig lekte med henne och aldrig fick vara i samma rum som henne var det ändå en till hund i huset som kunde hålla vakt! Det här är ett fenomen jag sett hos Bokim med många hundar.
Han blir snabbt medveten om när andra hundar uppmärksammar omgivningen och när han själv behöver ha koll. På en promenad nosar han när han ser att andra hundar har huvudet lyft. På gården slutar han vakta för en kort stund om han ser en annan hund sitta och se sig omkring. På dagarna var det lugnare eftersom det då kom daghundar men kvällarna blev svår för Bokim som ensamhund. Vi hade redan planerat för ny hund och tillslut fick vi veta att vi kunde tinga en cattledog-valp hos en uppfödare. Det märktes hur Bokim pustade ut när Yowie kom hem. Äntligen hade han någon at kunna varva vaktpass med!
Inte en sällskapshund men…
Rysk Svart Terrier är på inga vis en sällskapshund. De har mycket integritet och hanhundar inom rasen har rykte om sig att inte bjuda in andra hundar, framförallt hanar, i hemmet. Bokim håller sig till det på vissa sätt, och på andra sätt inte alls. Han är inte bra på att hälsa på främmande hundar vi möter på gatan, han får i stort sett aldrig hälsa på en ny hund direkt i koppel. Ska vi introducera en hund i sällskapskretsen behöver det vara i små steg med möjlighet för honom att ta in situationen på ett lugnt vis. Han älskar däremot att leva i flock. Kanske beror det på att han växte upp med många hundar hos uppfödaren för att sedan flytta till ett hem där det kommer och går många olika typer av hundar.
Han behöver få ha sitt utrymme, han har tendenser till att vilja kontrollera andra hundar i hur de leker, men trots det är han mer nöjd med andra hundar i hemmet. Han blir tryggare på något vis, och kanske är det för att han kan överlåta vaktansvar till de andra. Han blir också mycket gladare! När han var ensamhund luffsade han mest runt på våra promenader. Han var på inget vis nedstämd men promenaderna var helt enkelt inte så spännande. Numera springer han, leker, utforskar och har riktigt roligt på våra promenader! Han tycker om att visa andra hundar spännande doftfläckar, att utforska stigar, leka jaga eller brottas och han får vara en beskyddare. Mer än en gång i sitt liv har han skyddat både människor och hundar när vi stött på något som potentiellt kunde vara farligt. En gång mötte vi en lös aggressiv hund som uppenbart hade tagit sikte på Ajani, den lilla coton de tulear på 8kg och Bokim sprang mellan och stötte bort den främmande hunden. Ingen skadade sig tack och lov, men jag tror det hade kunnat gå illa om den främmande hunden hade fått tag i Ajani.
Bokim är ingen sällskapshund men han mår helt klart bra i rätt sällskap!
Det här är mitt och det här är också mitt!
Den första utmaningen mellan Bokim och Yowie var att lära dem dela på saker. Bokim har drak-tendenser där han gärna samlar alla tuggben och roliga leksaker och sedan ligger på dem, bara så ingen annan hund kan ta det. Han har en del resursförsvar. Yowie å andra sidan vill ha allt Bokim har, bara för att allt Bokim vill ha måste ju vara det bästa! Smart som Yowie är lyckades han som liten valp snabbt lösa hur han skulle komma runt Bokims resursförsvar – genom att backa mot Bokim. Svårt att säga till en hundrumpa att den ska sticka och brinna, så det här visade sig vara väldigt användbart. När han väl backat hela vägen sätter han sig sedan på Bokims huvud, vilket alltid resulterar i att Bokim backar för att slippa ha en cattledog-hatt. Jackpott! Yowie tar leksaken/benet och går iväg med det och Bokim blir inte ens det minsta arg.
Nå, det där knepet fungerade för de första åtta månaderna men när Yowie började bli könsmogen slutade Bokims tålamod med sin uppfinningsrika lillebror. Nu för tiden behöver vi hålla ett litet öga på dem när de får ben för Bokim vill gärna ta Yowies ben och läget kan bli lite spänt. De får ben i varsitt rum och vi försöker plocka bort värdefulla ben när hundarna är färdiga med dem. Leksaker kan de ännu samsas fint med, de leker gärna kamplekar eller jaga-lekar med varandra. Yowie slaktar gärna mjuka leksaker och Bokim ÄLSKAR stora mjuka leksaker, därför har vi några av Bokims mjukisdjur som bara får vara på golvet när Bokim vill ha dem. Övrig tid står de på en bänk utom räckhåll för Yowie.
MIN MÄNNISKA!
Det Bokim har svåraste med är att dela med sig av mig och andra människor han tycker om. Han vill ha ensamrätt till alla mysiga soffstunder, allt kli bakom örat och ryggmassage. Yowie är inte så förtjust i att mysa, men han vill gärna sitta med bredvid i soffan eller umgås på golvet när vi leker. Bokim försöker kontrollera andra genom att använda sin kropp. Han är alltid den största och tyngsta hunden i sällskapet så det är lätt för honom att trycka bort andra och markera sitt utrymme med bara ren och skär kroppshydda. Det här är en utmaning jag har fått jobba en hel del med genom att träna dem tillsammans. Lära dem att komma till mig i omgångar, lära dem lyssna när deras namn sägs men inte annars. Det är fortfarande a work in progress men det är betydligt lättare idag!
Löptik, löptik, löptik!
Som ung var Bokim så lätt att hantera runt löptikar. Han blev lite intresserad men aldrig så det blev ett problem för honom eller mig. Han har kunnat följa med på alla kurser där det fanns löptikar, på tävlingsområden, i familjen. När han var runt 2 år spenderade jag en helg med faster och hennes tik som just kommit in i löpet. Vi bodde på en camping i fem dagar, gick långturer tillsammans och Bokim var en gentleman hela vägen.
När Yowie kom såg jag först ingen skillnad, Bokim var som alltid kring löptikar. Under senaste hösten blev det dock annorlunda. Yowie blev ordentligt könsmogen under samma period som vi hade två löptikar här i byn. Plötsligt blev promenaderna en jakt där hundarna tävlade om vem som kunde hitta och nå alla “tikfläckar” först. De tappade hörseln, brydde sig inte om godis, glömde helt bort hur man går i koppel och Bokim blev som tokig inomhus. Pipig, rastlös och ville hela tiden ut i trägården för att sukta. Det kändes som att han helt plötsligt hade blivit könsmogen också, 4,5 år gammal! Han kunde inte följa med på jobbet för bara närvaron av en tik var mer än tillräckligt för honom att längta och tråna.
Det här löste vi nu tillfälligt med en chipkastrering. Det har gjort under för honom, han blev med ens mycket lugnare och mer harmonisk på promenaderna. Han tävlar inte med lillebror längre och det har hjälpt Yowie att lugna ner sig också kring andra hundar. Vi får se om han i framtiden blir ordentligt kastrerad men just nu fungerar chipet väldigt bra!
Det goda i livet
Med Yowie har Bokim börjat bli en hund som verkligen njuter av det goda i livet. Han kan sitta ute med sin lillebror i flera timmar och se ut över byn, skälla på bilar som kör förbi gården och hålla koll på granngårdarnas barn. Han vill mysa i soffan på kvällen, ta långa sovmorgnar i sängen, ta långpromenader med träning och bus. Han älskar att få lära sig saker ännu mer nu än tidigare och han har blivit mer motiverad och fokuserad. Han gnabbas med sin lillebror när leken blir för vild för att sedan ligga bredvid varandra med varsin kong eller vila tillsammans. Han bjuder in och välkomnar Yowie på ett sätt jag inte trodde var möjligt för Bokim och det värmer att se.
Familjära utmaningar
Att ha ett hushåll med flera hundar där varje individ och deras behov ska få plats är en utmaning. Bokim ska såklart få säga ifrån, sätta gränser och lära Yowie hur man ska göra tillsammans men allt ansvar ska inte ligga på honom. Vi vill heller inte att Yowie ska bli terroriserad av Bokim så snart han har ett ben i munnen eller behöva bli undanknuffad så fort vi bjuder in till umgänge i soffan. Jag vill att hundarna ska vara vänner, men inte helt oskiljaktiga.
Därför låter vi dem vara så länge de kan umgås på ett sätt som är fredligt och inlyssnande, och hjälper dem så snart vi anar att det kan blir lite för utmanande för dem. Vi ser till att de också får tid för sig själv, att gå egna promenader eller träna på egen hand. Hur mycket man älskar någon behöver man trots allt lite tid för egna reflektioner ibland och det gäller även för hundar. Det värmer att se hur innerligt Bokim vill se Yowie efter en tid ifrån varandra men det märks också att båda hundarna ibland behöver få vara för sig själva.
I och med att Amira var så otroligt hundilsk har vi redan ganska väletablerade rutiner kring egna zoner och grindsystem i hemmet och det har också hjälpt i att vägleda hundarna till en lugn samexistens. De behöver inte alltid kunna vara med varandra och de behöver inte heller alltid komma överens. Huvudsaken är att de för det mesta trivs i varandras sällskap och mår bra av att få leva under samma tak!
