Hemma hos hundtränaren – att läka en relation

Jag skrev i vintras om Bokim och Yowies sönderfallande relation (du kan läsa om det Här!). Här kommer en artikel om hur vi byggde upp den igen och hur jag tänker jobba vidare för en hållbar framtid hundarna emellan.

Hur det började

Innan jag går in på resan behöver vi börja från början- det är nämligen lika viktigt för resultatet vi har idag som allt vi gjort senaste halvåret (kanske till och med viktigare). Yowie var runt 9 veckor när han flyttade hem till oss. Vi visste att Bokim har lite svårt att bjuda in nya hundar i sin närhet. När vi hämtade Yowie fick Bokim därför stanna kvar hos min pappa där vi skulle mellanlanda på vägen hem. På så vis hann vi få några timmar med bara Yowie och Bokim kunde få träffa Yowie på en plats som var trygg men lite mer neutral än vårt hem. Jag hade gjort en plan för hur vi skulle bygga upp promenader med avstånd, jobba med grindar, långsamt introducera hundarna till varandra. Inget av detta hände (eller behövdes). Min pappa tog nämligen valpen i famnen och gick fram till Bokim. De nosade på varandra och sen var Bokim kär. Han tog den här lilla valpen under sina stora vingar och bestämde sig för att de nu var familj. Bokim har aldrig accepterat en hund så snabbt som han accepterade Yowie.

Trots det fortsatte vi hjälpa dem i deras relation. Det är nämligen så att de flesta vuxna hundar låter valpar komma undan med en hel del beteenden bara för att det är just en valp. Ett litet liv som inte vet bättre och behöver trygghet i första hand. När valpen sedan börjar mogna blir det andra regler för vad som är okej. Därför behövde vi ändå vägleda och stötta dem i sin relation Vi såg till att Bokim fick vila från klättrande valp som stal alla hans saker. Vi var försiktiga i början kring tuggben och annat som vi vet Bokim kan vakta. Med tiden var Bokim så okej med Yowies närvaro att vi steg för steg släppte på försiktigheten vad gällde både lek och tuggben. Bokim lät Yowie göra nästan vad som helst, inom rimliga gränser. Om Bokim satte en gräns var det tydligt men vänligt gjort, han var aldrig hårdhänt och Yowie respekterade gränserna utan bekymmer.

När Yowie blev könsmogen förändrades såklart balansen lite, vilket vi väntat oss. Yowie började sätta gränser mot Bokim och lyssnade inte så väl längre när Bokim satte sina gränser. Allt vi behövde göra var att hjälpa dem lite på traven, mat serverades i varsitt rum, värdefulla tuggben gavs när de hade en grind mellan sig och om lekarna på promenaderna började bli lite väl intensiva fick de pausa och känna efter. Med två raser som är kända för att inte gå så bra ihop med andra hundar var det väntat med lite skav ibland. Trots allt fungerade större delen av vardagen helt smärtfritt och de var genuint glada i varandras sällskap.

Eskalerande beteenden

En dag rök de ihop. Det var början på 2025. För mig kom det från ingenstans, mitt under en promenad. Det var snabbt över, jag hade inga problem att bryta dem. Det var uppenbart att något hade skiftat i deras relation och det tog ett år innan vi förstod varför (för inget uppenbart hade hänt så vitt vi kunnat se). Du kan som sagt läsa mer om det i artikeln länkad i inledningen.

Ett slagsmål utomhus blev morrande på varandra över grindar, vaktande av leksaker, sovplatser och människor. Båda hundarna var ständigt misstänksamma på varandra. När det var som värst kunde de inte ens ligga i samma sovrum för så fort de råkade få syn på varandra började stirrandet och morrandet. Enda utrymmet där de kunde fungera som förut var på promenad när de båda var lös och fick bestämma själv vad de gjorde och inte. De lekte inte men det uppstod inga konflikter. Det kändes otroligt sorgesamt att vi hade hundar som gick så bra tillsammans, lekte och delade allt, sov tillsammans och var trygga i varandras sällskap, som nu inte kunde stå ut med varandras närvaro i samma rum.

Släck branden

Jag får tacka Amira, tiken vi tidigare levt med, som var extremt aggressiv mot andra hundar. Hon lärde oss ett protokoll som vi idag fortfarande kallar ”Protokoll Amira”. Med hjälp av det kunde vi i alla fall se till att Bokim och Yowie inte eskalerade sitt beteende gentemot varandra. Såhär ser ”protokoll Amira” ut:

1. Eget utrymme. Vi har grindar i nästan varje dörröppning inomhus. Det är kvar sedan Amira levde och det har visat sig mer än en gång att vara väldigt användbart när man har flera hundar, även om det inte finns problem med aggressivitet. Med hjälp av grindarna kunde vi etablera utrymmen som var Yowies och utrymmen som var Bokims. På så vis behövde de inte hamna i trånga situationer i samma rum och visste att så länge de var i ”sitt” utrymme kommer de få vara ifred från den andre.
   
2. Ta bort så mycket friktion i vardagsrutinerna som möjligt. De fick sin mat utom synhåll från den andre, samma gällde ben. Allt som kunde bli en konflikt i hemmet tog vi bort när båda hundarna skulle vara i samma utrymme. De fick gå ut på egna promenader för att få egentid, när de skulle gå tillsammans gick vi på ställen där det var liten chans att stöta på sådant som de reagerar på. Det minskade risken för att de skulle utveckla omriktade beteenden mot varandra i exempelvis ett hundmöte. Träning och lek genomfördes med en hund i taget. Gäster fick de hälsa på utomhus och när det uppstod situationer där Yowie kunde känna sig trängd i största allmänhet fick han sova i bilen under tiden.
   
3. Återhämtning och stimulans. Det var uppenbart att de klarade av varandras sällskap bättre när det var lugnt, när de var nöjda och kände sig trygga. Därför försökte vi hitta en balans för båda hundarna där de fick nog med stimulans och uppfyllda behov, tillsammans med tillräcklig vila.
   
4. Alla grindar ska vara stängda, alltid. De gånger det uppstod en konflikt inomhus var nästan alltid för att en hund kommit in i den andra hundens utrymme. Glömde vi stänga en grind till Yowies utrymme och Yowie såg att Bokim var på väg in dit (även om Yowie inte ens befann sig i sitt utrymme) blev det genast en konflikt med morrande och rest ragg. Det kunde sedan hålla i sig i flera dagar där Yowie var extremt medveten om vart Bokim höll till. Om Bokim så mycket som tittade på Yowies utrymme blev det jobbigt. När alla grindar var stängda och hundarna inte hade tillgång till varandras utrymmen blev det genast lugnare.
   

Läka en relation

Först behöver jag säga det här: hundens relation till andra hundar är inget vi kan tvinga fram. Det måste i slutänden komma från hundarna själva. Om en hund inte känner tilliten till en annan hund, inte är intresserad, kanske till och med starkt ogillar en annan hund, kan man inte tvinga fram en vänskap. När man försöker bygga eller läka en relation mellan flera hundar behöver man därför ha rimliga förväntningar. Med tanke på hur mycket av Bokim och Yowies vardag gick åt att hålla koll på varandra kändes det inte aktuellt att hoppas på samma vänskap som de hade haft innan de fick sina hälsoproblem (som nog var den största boven i att deras relation bröt ihop som den gjorde). Jag fick ta det ett steg i taget och ha som mål att hundarna skulle kunna slappna av i hemmet igen och få en neutral inställning till varandra. Ska de bo ihop behöver de kunna samexistera men de behöver inte kunna samarbeta. Min träningsplan såg ut såhär:

1. Träna in undvikande beteende. De är hundar av raser som inte ska backa, inte ge sig, inte vika undan. Det var just de beteenden jag ville att de skulle visa så jag fick helt enkelt träna in det. Vi började utomhus på stora ytor. Jag lärde dem att vända sig om på signalen ”vänd!”. När de kunde stå mitt emot varandra och vända sig bort utomhus tog jag in träningen. De fick vända sig om många många gånger på var sin sida om en grind, i varje dörröppning där de haft en konflikt tidigare och runt sängen.
   
2. Ombetinga närvaron av varandra. Yowie kunde börja morra så snart han såg Bokim titta åt hans håll på andra sidan aven grind. Bokim blev triggad av att Yowie skällde eller morrade och började morra tillbaka. Därför fick de titta på varandra och äta godis. Först utan grindar, eftersom en grind ibland blev mer triggande för dem än om de var i samma rum. När de kunde ta kort ögonkontakt utan problem började jag träna det med en grind mellan dem. Varje gång vi hamnade i situationen att de stod på var sida om en grind var jag där med godis.
   
3. Träna tillsammans med turtagning. Det här har de gjort sedan de var små. Det är något jag tränar med alla hundar jag passar eller bor med eftersom det hjälper i många vardagssituationer. Jag fick dock pausa det när Yowie och Bokim var som mest spända eftersom träning i samma rum skapade spänningar hos framförallt Yowie. När de haft en period skilda från varandra började jag som smått att träna turtagningen på promenaderna. Det går i stort sett ut på att jag platsar en hund på en filt eller annan markerad plats och gör något mer aktivt med den andra hunden. Därefter byter jag plats på hundarna. Det här gör det tydligare för hundarna vem som ska göra vad och jag har sett att det också hjälper hundar att bygga relation till varandra. När det kunde göras avslappnat utomhus började jag träna det inomhus i både träningshallen och inomhus i olika rum. Det här har gjort att jag idag kan skicka Bokim eller Yowie till en plats i hemmet där de stannar och väntar på sin tur. I början hjälpte det mig att avbryta konflikter som startades genom att jag skickade undan hundarna till varsin plats. De hamnade i ett annat mentalt läge av ”träning, skoj!” istället för ”usch, brorsan får inte göra det där!”.
   
4. Lära Bokim en bättre respons på Yowies konfliktsökande beteende. Det här var och är fortfarande den största utmaningen. På en vanlig dag, då Yowie är nöjd och glad, är han lyhörd och klok. Han har dock en annan sida som kommer fram på dagar när han är i obalans. Han förvandlas då till en gremlin som söker konflikter med framförallt Bokim. Han försöker kontrollera hur Bokim rör sig eller står och stirrar på Bokim tills han får en reaktion. Det är typiskt för rasen och inget vi förväntar oss kommer försvinna magiskt med att han blir äldre! Därför var det lättare att hjälpa Bokim att hantera de situationerna. Istället för att eskalera genom att möta Yowie i det började jag lära Bokim att han kunde gå till någon av sina favoritplatser och där få rikligt med belöning. Det här har lett till att han idag är relativt oberörd om Yowie söker konflikter. Han ignorerar Yowie och tittar mest efter mig eller till och med sover vidare! Det hjälper även Yowie eftersom han inte får den respons han är ute efter och lämnar Bokim ifred mycket snabbare och ibland utan min hjälp.

Vändningen

Det gick inte över en dag. Att läka deras relation har krävt ett dagligt arbete av förebyggande och träning. Hjälpa dem hitta tillbaka i sitt tempo, bygga en relation som baseras på vilka de är idag. För det är ju så att de blivit äldre i den här processen. Yowie är en fullt mogen okastrerad hane och Bokim börjar bli senior, som nu är kastrerad. Jag visste att vi börjat komma någonvart när jag inte längre behövde styra upp deras rörelser genom huset för att de löste det själva utan konflikt. Jag visste alldeles säkert att vi kommit långt i att läka relationen när jag kom på dem med att leka ute i trädgården när jag inte var där. De valde det alltså helt själv, lekte några sekunder och avslutade lugnt med en sniffstund efteråt. Det var förra hösten 2025 som det började lossna efter många månader av träning och försiktiga rutiner.

Visst har det funnits några bakslag när vi människor råkat glömma att plocka bort ett ben eller hundarna haft en riktigt stressig dag men de bakslagen är inte allvarligare än att de morrar lite eller skäller till. De är lätta att bryta och det är lätt att hitta tillbaka till avslappningen efteråt. Jag ser fortfarande hur deras relation fördjupas igen, byggs upp med alltmer tillit. Vårt arbete som människor är inte färdigt och kommer aldrig bli det heller med tanke på vilka individer Yowie och Bokim är, men vi har i alla fall kommit till en punkt där vi kan slappna av i vardagen. Vi behöver inte vara redo, inte hålla så hårt på rutinerna längre och vi är trygga i att hundarna egentligen vill komma överens. De har bara inte så lättsamma personligheter när det kommer till konflikthantering och behöver vår hjälp där.

Framtiden

Fastän vi vet att de nu kommer bra överens igen och trivs i varandras sällskap är vi ändå försiktiga med de situationer där det skaver. Allt ätbart som inte är godis i ges i separata rum. Lämnar vi dem ensamma får de vara i varsitt rum eftersom vi då inte kan hjälpa dem om det uppstår en konflikt. När de varit ifrån varandra en längre tid får de en koppelpromenad först innan vi släpper in dem i huset. Det gör övergången lättare för Yowie. Om vi vet att någon av dem är skadad eller på annat vis mår dåligt får de vara skilda för säkerhets skull. Vi försöker aldrig tvinga fram lek och är uppmärksamma när de umgås med andra hundar för att kunna avstyra eventuella konflikter.

I takt med att de åldras och förändras får vi vara redo att förändra rutiner och hjälpa dem om något nytt problem uppstår. Just nu går Yowie på smärtstillande medicin för sin spondylos och Bokims kastrering gjorde att han blev sig själv igen, därför har de lätt att umgås och hantera vardagen. Vi är medvetna om att det kan förändras om deras hälsa eller behov förändras i framtiden.

Hundars relationer är som människors relationer. Det är något levande som definieras av varje interaktion. Det förändras i takt med att individen förändras. En relation är inte skriven i sten. Vi kan hjälpa hundar framåt i en relation men inte tvinga den.