Monthly Archives: februari 2018

När det känns kärvt

Att leva med hundar som kräver lite extra (och ibland mycket extra) kan det stundtals kännas hopplöst. Man ser inga framsteg, kanske tvärtom till och med, och vardagen känns tuff att handskas med. Jag skulle tro att även om man lever med en stabil och frisk hund kan det ibland kännas lite motigt, det är ju så livet är!

Det här inlägget är för dig som kämpar med stort eller smått, dagligen eller i någon kort period. Det första jag vill säga är; du är inte ensam. När det går framåt, när man lyckats med något och ser hunden utvecklas åt positiv riktning, då känner man sig störst i världen, glädjen när något äntligen lossnar kan inte beskrivas! Men snedstegen, hopplösheten och bakslagen finns också där. Med det här hoppas jag kunna ge lite förståelse, lite inspiration och förhoppningsvis lite hjälp till dig som kämpar.

Först börjar vi med en djupdykning i synsätt på problembeteenden hos hund. 

Problemhund eller hundproblem

Hur man än väljer att se på hundar med problematiska beteenden tror jag att både hundar och ägare får mest utav att säga ”hundproblem” istället för ”problemhund”. Att jag beskriver min hund som ett problem är inte rättvist mot hunden, och heller inte rättvist mot mig. Vilka och i vilken frekvens av beteenden ska hunden ha för att klassas som ”problemhund”? Hundar beter sig inte illa mot oss för att de bestämde sig för att göra det. Ingen hund vaknar på morgonen och tänker ”idag ska jag ställa till med ett helvete för min ägare”. Hundar beter sig på olika vis och sedan är det vi människor som avgör, väldigt individuellt men också samhället i stort, vilka beteenden som är acceptabla och vilka som är ett problem. När vi säger ”problemhund” beskriver vi allt som hunden är, som ett problem. Om jag beskriver en hund som ”problemhund” för att den exempelvis vaktar sin mat, ignorerar jag att hunden i alla andra situationer är tålmodig, vänlig, lyhörd, lättlärd osv. Säger jag att jag har ett ”hundproblem” pratar jag snarare om det enskilda problemet jag upplever hos min hund, istället för att beskriva hela hundens väsen som ett Problem.

Samhället och hunden

Vi är alla individer som har olika erfarenheter och kunskaper som hundägare. Vi vill se olika saker hos våra hundar, tränar på olika sätt osv. Men vi är också påverkade av samhällets syn på hund. Tyvärr finns det en allmän tanke om att hundar ska kunna tåla allt. De ska uppföra sig på bästa sätt i alla situationer, vare sig det är en känd situation för hunden eller ej. De ska tycka om alla. Människor och hundar! De ska inte lukta, inte förstöra, inte kissa och bajsa på fel ställen och de ska hållas undan människor som eventuellt inte vill ha en hund i sin närhet. Samtidigt ska man inte lämna hunden för länge ensam, den ska miljötränas och socialiseras men bara på tillåtna platser på rätt sätt. Som hundägare kan man, oavsett vad man har för hund, känna ibland att i samhällets syn gör man aldrig riktigt rätt. Ingen hund passar de perfekta krav vi har på våra hundar! Dom är också individer, precis om vi. Det finns hundar som älskar människor och hundar och alla andra djur, och så finns det hundar som inte tycker om någon annan än sin ägare. Det finns hundar som har stora behov av utrymme och integritet, sen finns det hundar som har stora sociala behov. Hundar blir skrämda, känner smärta, blir stressade, exalterade, sorgsna, spralliga… Men alla beteenden som på något vis skulle antyda att hunden säger ifrån, försöker behålla sin integritet, blir bullrig och stökig är i samhället oftast inte tillåtet.

Det här gör att man lägger alldeles för stora krav på hundarna, på fel ställen dessutom. Man förväntar oss att de ska förstå och fatta, samtidigt som man i andra fall kallar dem dumma. Kraven ställs också och framförallt på oss som hundägare! Att vi ska hålla kontroll på våra hundar, lära dem allt de behöver för att passa in. Med tanke på att vi levt så länge med hunden som vår bästa vän, är det underligt att samhället inte har en större förståelse för hur hundarna fungerar och ger dem i alla fall lite mer utrymme att få vara som de är.

När jag får ett hundproblem, kan samhällets krav göra att jag känner en större press än jag borde, och kanske förstorar jag problemen för att jag tycker det är socialt jobbigt. Utfallsproblematik är ett klassiskt hundproblem som ofta blir värre och känns tyngre för att vi så gärna vill att människor vi möter på promenaderna, ska tycka att våra hundar är fina och väluppfostrade. Synen på hund kanske också gör att människor fäller elaka dömande kommentarer utan att förstå bakgrunden till det de ser, eller visar någon förståelse. Det är helt enkelt en utmaning att hantera hundproblem i vårt samhälle, på grund av alla förväntningar samhället har på hundarnas uppförande.

Alla känslor

Våra känslor påverkar vår samlevnad med hunden. Hunden är sedan lång tid tillbaka hårt avlad och präglad på att följa människor, lita på människor och bygga band med människor. Hunden är verkligen vår bästa vän. Och hur mycket vi än försöker att vara hundens bästa vän, sätter våra känslor käppar i hjulet ibland då det kommer till hundproblem. Vi kopplar på så många olika känslor när våra hundar beter sig på oönskat sätt, känslorna formar hur vi pratar med hunden, hur vi förhåller oss till den och vårt kroppsspråk. Vi kan igen ta utfallsproblematiken som exempel. Om man har en hund som gör utfall vid varje hundmöte kanske man känner skam, irritation, besvikelse, både gentemot den egna hunden och ekipaget man möter. För varje nytt möte ökar känslorna och tillslut startar känslorna redan när en mötande hund kan anas. Känslorna gör hundägaren spänd, kort mot hunden, kanske man till och med bannar eller straffar hunden i mötet för att den beter sig illa. Allt detta kan bidra till att hundens beteende blir värre, vilket leder till hundägarens ökade obehag och sen har man en negativ spiral. Om man sedan reflekterar och kommer fram till, eller får höra det från annat håll att hundägarens beteende triggar hundens beteende, så kommer skuldkänslorna. Vilket inte heller hjälper så klart! Vi vadar fram i ett träsk av känslor som gör det svårare för oss att arbeta med hundproblemen.

Vems är felet?

Vi tycks så gärna vilja veta vem som bär skulden för något otrevligt som hänt. När det kommer till hundproblem frågar vi oss ofta ”vad gjorde jag för fel?”. Vi vill också försöka komma underfund med förklaringen på varför problemet eller situationen överhuvudtaget uppstått. Men egentligen, spelar det någon roll? Nej, inte så stor roll som vi tillskriver det i alla fall. Att hela tiden älta problemet, och analysera sin del i det och andras del, leder inte till någon lösning. Jag tycker absolut att det är viktigt att som hundägare kunna analysera sig själv i rollen som hundens kompis och arbetskamrat, men enbart i syfte att lära sig av eventuella misstag, att hitta sina styrkor och lära sig inför framtiden. Så fort ett hundproblem uppstår bör vi bara lägga en liten tid på detta, och sedan betydligt större tid på att tänka ”vad får min hund att bete sig såhär just här och nu?” samt ”vad kan jag göra åt det?”. Vi behöver ställa oss olika frågor när en hund uppvisar ett beteende vi måste arbeta med, men frågorna är inte till för att ältas. De finns där för att beskriva ett händelseförlopp, en helhet att kunna ha som grund för vidare arbete. Om vi bara ställer oss frågorna och sedan lägger skuld som ett tjockt täcke över allt kommer vi ingenstans.

Och nu, ska jag försöka få ner några konkreta punkter på hur man kan tänka och förhålla sig till hundproblem med förhoppning om att det ska vara en liten hjälp på vägen.

Lite hjälp och hopp!

  • Låt framgångarna väga tyngre än bakslagen: när jag möter hundägare som tampas med komplicerade hundproblem brukar jag ge tips om att skriva en framgångsbok. En träningsbok helt enkelt där man skriver ner sina framgångar, hur små de än må vara. Inget av bakslagen eller sådant man upplever som negativt, enbart sådant man varit stolt över. För när bakslagen kommer kan man sätta sig ner och påminna sig om alla fantastiska framgångar, och minnas att man faktiskt har kommit framåt, även om det råkar vara myrsteg. Det lägger fokus på framgångarna, vilket hjälper hjärnan att släppa bakslagen. Tänk mer på era framgångar än motgångar!
  • Varför tycker du att beteendet är ett problem? Det här är en fråga jag ofta ställer mig när tanken dyker upp. Min hund gör något jag inte tycker om, och genast försöker jag förstå varför jag inte tycker om det. När svaret är ”för att någon annan kanske tycker…” så släpper jag det genast och istället ser till mitt eget och hundens välmående. Om hundens beteende inte skadar någon, och inte är ett faktiskt problem i vår vardag, kan det få vara! Om svaret är ”för att hunden verkar stressad/må dåligt…” eller ”för att det finns risk för hundens eller någon annan säkerhet” då är det problem jag tar itu med. Att i alla fall försöka släppa outtalade krav från ”folk”, samhället, eller en egen orimlig föreställning jag har om hur hunden borde vara, blir det lättare redan där att hantera beteendet. Syftet med frågan är alltså inte att finna fler punkter där jag har faktiska krav att lösa problemet, utan att hitta de krav jag kan skaka av mig för att göra det hela lite lättare att bära.
  • Se beteendet med olika ”hattar”: som utbildad instruktör har jag den stora fördelen att kunna bära många olika hattar, då jag har en gedigen utbildning att luta mig på. Jag kan bära ”etologhatten” och se på det utifrån ett etologiskt perspektiv, enbart kliniskt betrakta beteendet och försöka förstå vad det är och varför det uppkommer i en given situation. Jag kan bära ”klickertränarhatten” och se på beteendet utifrån ett problemlösaperspektiv, där jag ställer mig frågan ”vad vill jag att hunden ska göra istället?” och lägger fram en plan. Jag kan bära ”hundägarhatten” då jag ser på min hund som den kompis och familjemedlem hen är och då också blir ganska känslomässigt engagerad i min hunds problem. Olika hattar har olika platser där de fungerar bäst. Alla har vi olika hattar, man behöver bara leta efter dem om man aldrig testat sina hattar medvetet tidigare. Bara en så enkel sak som att försöka lägga alla känslor på hyllan och se på hunden beteende som ”bara ett annat beteende” kan vara till stor hjälp för att få lite mer ordning och reda i huvudet!
  • Du är inte ensam: kom ihåg det. Jag upplever hos mig själv och andra att våra hundproblem gärna blir något man skäms lite över och inte riktigt vågar berätta för andra. Problemet med detta blir att vi bara pratar om hur fantastiska våra hundar är eller berättar om de gjort något litet busigt roligt hyss sådär, vilket leder till att alla vi som hanterar mer eller mindre tuffa hundproblem inte får en förståelse för att många hundägare har eller har haft något litet eller stort hundproblem. Det känns som att vi är ensamma, att alla andras hundar uppför sig så fint, när det i själva verket är ganska många hundar som har sina egenheter. Om du inte har förstående människor i din direkta närhet, hitta ett forum, en facebookgrupp eller någon annan plats där du känner dig trygg med att fråga, fundera, diskutera. Bara något så enkelt som att få höra någon säga ”jag känner igen det där, min hund hade…” kan göra det lite lättare. Hur litet eller stort ditt problem än är, kan du vara säker på att det finns någon annan och mest troligt många andra hundägare som också upplevt det.
  • Hitta hjälp: våga be om hjälp. Våga höra av dig till en utbildad instruktör, en hundklubb, en kunnig hundkompis och be om hjälp. Att själv försöka sålla bland tusen olika tips och metoder på google kommer mest troligt göra dig mer stressad än hjälpt om du inte vet vad du letar efter. Väldigt ofta är det de där rätta verktygen som behövs, och de verktygen behöver inte vara komplicerade att använda. Små förändringar i vardagen kan göra stor skillnad för dig och din hund!
  • Ta pauser: det här är så oerhört viktigt när du lever med en hund som har komplicerade svåra beteenden att hantera. Ta pauser där du tillåter dig själv och din hund att bara vara. Gå någonstans där ni är lugna och trygga, gör aktiviteter tillsammans som gör er glada. Lägg fokus på sådant som din hund kan och sådant ni kan dela tillsammans alldeles kravlöst. Om ni enbart tränar och fokuserar på problembeteenden då blir det kämpigt tillslut.Ge dig själv stunder att bara njuta med din kompis!
  • Sätt små mål. Det här tipset kan du nog hitta överallt, vare sig det handlar om livspusslet eller sport eller självutveckling… Bryt ner det stora och sätt små mål. När vi enbart ser mot toppen av berget, kan berget se så otroligt högt och övermäktigt ut. Bara det gör oss vemodiga, och kanske vi inte ens börjar ta itu med problemet. Men bryter vi ner det och sätter små mål, och enbart blickar mot det lilla målet som är närmast, då blir det med ens lättare. Om vi säger att din hund skäller och hoppar på dörren när det ringer, kanske målet att hunden ska ignorera dörren och gå och lägga sig alltför stort. Det blir ett för stort krav på hunden dessutom! Men delar vi upp det. Att vi först vill få hunden att sluta kasta sig mot dörren när det ringer. Och sen kanske inte gå in i hallen alls. Och sen sätta sig någonstans. Och sen sitta still medan besöket kommer in i hallen. Och sen…. en dag är vi i mål. Bryt ner den långa vägen och skapa mindre målsättningar.
  • Älskade Hund: varje gång mina hundar betett sig på ett problematiskt sätt försöker jag direkt efter stanna upp, se på hunden och säga Älskade Hund. För att be om ursäkt om jag hade tappat tålamodet och blivit arg. För att påminna mig om att en känsla ska få större plats än alla andra: att oavsett hur min hund presterar, beter sig, så är det min älskade hund i slutet av dagen. Min vän, min familj. Älskade Hund. För att påminna mig om att hundar inte beter sig som de gör för att vara taskig. För att påminna mig om att jag behöver stanna upp, lugna ner mig och samla tankarna innan jag går vidare. Både för min och hundens skull. Älskade älskade Hund. För att min hund, när den blev stressad, rädd eller kände annat obehag ska få veta att jag finns där.

Slutligen

Att vara hundägare är en utmaning och givetvis är en sådan här text inte svaret på alla frågor. Kanske du kände igen dig någonstans där, kanske du fick en ny insikt, eller så tilltalar texten dig inte alls. Men en sak är jag säker på. Alla hundägare möter utmaning nu och då.

Man gläds åt framgångarna, skrattar åt alla påhitt, blir varm av den villkorslösa kärleken och förundras över all visdom och förståelse som hundarna visar. Man blir arg, irriterad, rädd och ibland ledsen också. Det är så det är att leva med hund, att leva överhuvudtaget. Ibland känns det kärvt och det är okej att känna sig less, trött och att inte veta vart man ska vända sig. Vi har alla olika behov när det är så, precis som hundarna, och hittar våra olika vägar att lösa det och leva med det.

Mitt sista råd är detta: när allt känns kärvt, var snäll mot dig själv och din hund. Ni är förtjänar vänlighet, oavsett vilka hundproblem ni tampas med. Och var snäll mot andra hundägare och hundar. Visa förståelse och ömsesidig respekt så kan vi hjälpa varandra. För vårt och våra hundars välmående!


Om du söker en plats att diskutera på, be om hjälp och stöd, kunna dela med- och motgångar, utifrån ett etiskt och humant perspektiv (inga bestraffningar och liknande metoder får förekomma) är du välkommen till Ulvar och Harar på Facebook!

 

 

 


Berikning, en naturligare vardag

Category : Berikning , Hundägande , Roligt , Tips

Ofta pratar man om djur på Zoo eller liknande djurhållning när man använder ordet berikning. Det handlar om att skapa en meningsfull tillvaro för djur som hålls i fångenskap eller tamdjur som bor tillsammans med oss. Alla djur har olika naturliga beteenden som de mår bra av att få utföra. Även våra tamdjur har sina beteenden, och genom berikning kan vi öka välmåendet hos våra husdjur, tamboskap etc.

Hos hundar pratar vi ofta om aktivering men det är en term jag personligen börjat använda i andra sammanhang än vid just vardagsberikning. Att aktivera sin hund handlar ofta om att träna på olika vis, och även om träning av trick eller en hundsport som hunden älskar också kan ses som en berikning, blir ordet Berikning mer inkluderande för många olika vägar att ge sin hund en meningsfull vardag.

Varför kan berikning öka min hunds välmående? 

Även om våra hundar varit tama under en lång tid har hundarna fortfarande kvar beteenden som återfinns hos vilda djur. Att nosa rätt på saker att äta exempelvis, att få använda kroppen för att klättra och springa, att få gnaga och bita i saker osv. Om våra hundar hade levt vilda i naturen hade de fått använda alla dessa beteenden för att jaga, hitta mat, undersöka revir osv. Men nu lever våra hundar ganska skyddat, de får tillgång till mat och vatten som de inte själva behöver söka upp, vi bestämmer vart och när vi ska gå promenader. Det här kan skapa tristess eller frustration hos hundar som har stora behov att få utföra olika beteenden men begränsas och i värsta fall bestraffas för dessa. Genom att berika hundens vardag får den en mer meningsfull tillvaro och relation mellan mig och hunden kan fördjupas när jag erbjuder för hunden värdefull aktivitet! Och framförallt får hunden vara sig själv!

Vad är en värdefull berikning? 

Här är det jätteviktigt att se till den enskilda individen. De flesta hundar tycker om att nosa och undersöka saker, men det gäller inte alla. De flesta hundar tycker om att få tugga på märgben men det gäller inte alla. Därför behöver du se till just din hund. Vilka beteenden utför den gärna på helt eget initiativ och hur kan du erbjuda hunden möjlighet att få utföra det?

Om jag som exempel tar hundarna här hemma: båda hundarna älskar att få använda nosen till olika saker, så att få sniffa och undersöka dofter på promenaden eller söka rätt på personer/föremål/godis inomhus och utomhus är väldigt värdefullt för dem. Vår terrierfröken tycker hemskt mycket om att få tugga och slicka för att komma åt mat, så märgben, revben, fyllda kongar, matlabyriter och liknande är enormt berikande för hennes vardag. Unghunden tycker det är spännande att få riva och slita, att kampa och dra så en av favoritsysselsättningarna är att få fram godis ur kartong eller tyg som han får riva i.

Våra hundar är också väldigt fysiska, de älskar att få använda kroppen och sin styrka och balans, därför försöker jag gå mycket i skogen eller träna parkour med dem. De får dra cykel eller skidor, och vi går i berg där de får hitta sina vägar bland stock och sten.

Unghunden är enormt social och älskar människor, därför får han ibland följa med hem till vänner eller sitta med då vi bjudit hem någon på te. Ta med en extra person på promenaden är för honom det bästa som finns!

Det finns oerhört många sätt att berika sin hunds vardag på, men även den minsta lilla berikning kan göra stor skillnad för din hund. 

Tips på berikning

Här kommer jag att ta upp enkla sätt att lägga till berikning för din hund i vardagens bestyr! Kanske hittar du något som passar just din hund eller blir inspirerad till att hitta på något eget!

Att tänka på 

Först en liten kort text om vad vi behöver komma ihåg när vi berikar hundens vardag. För det första är det viktigt att berikningen vi erbjuder faktiskt är värdefullt för hunden. Om din hund inte tycker det är intressant att tugga på en kong, spelar det ingen roll hur roligt du tycker att det verkar, eller hur innerligt du skulle önska att hunden kunde tugga på en kong. Låt hundens intressen styra när du väljer berikning, inte din egen önskan. För det andra behöver berikning vara sådant som inte stressar hunden, skrämmer den eller gör den frustrerad. Det är viktigt att följa hundens behov, inte att tvinga fram något eller pressa hunden. Erbjud inte för svåra leksaker eller uppgifter. Berikning ska alltid vara roligt och inte göras på hundens eller någon annans bekostnad.

Maten

Om vi skulle leka med tanken att varje måltid blir en stund av berikning har man redan där gjort en stor förändring i hundens vardag utan att ändrat så mycket egentligen. Inte heller behöver det ta någon längre tid att genomföra detta, än vad det tar att servera hunden sin mat direkt i en skål. Vare sig du har en kräsen hund eller ett matvrak kan detta bli en oerhört lyckad berikning! För den kräsna hunden blir maten mer spännande och för matvraket tar det längre tid att äta maten. Om du skippar den traditionella matskålen och byter ut den mot något annat, exempelvis en matlabyrint, blir det redan där en annan upplevelse för hunden. Om du dessutom gömmer matlabyrinten någonstans så hunden får nosa rätt på maten innan den ska ätas, har du lagt på ytterligare berikning! Vare sig hunden äter torrisar eller färskfoder finns det en uppsjö av olika produkter att köpa. Matlabyrinter, slowfeeders, slickmattor, snufflemats och aktiveringsleksaker där man kan stoppa maten i olika håligheter. Men vill man inte köpa sådant kan man hitta saker hemma som gör det lite roligare. Ta något så enkelt som en tom äggkartong och lägg ner hundens foder däri och stäng locket. Enkelt och roligt! Lägg torrfoder med lite vatten, eller tinat färskfoder i isformar och låt ligga i frysen en stund. Låt hunden sedan få slicka och gnaga i isen för att få fram sin mat! Det enda du behöver tänka på är två saker: använd inte material som kan vara skadliga för hunden, om du har en hund som gärna tuggar i sig allt möjligt. Och gör det inte för svårt för hunden att få tag i sin mat! Den ska inte bli frustrerad av berikningen, så blir det för hopplöst att få sin mat ur en kong eller om du har en hund som inte förstår hur den ska använda sin matlabyrint behöver du hitta något annat att som berikning kring maten.

 

Nosandet 

Hundar älskar ju att nosa för det mesta. En del tycker om att få nosa rätt på alla möjliga lukter på en promenad och andra tycker om att få nosa rätt på något särskilt, som en godisbit eller en leksak. Nosen är det kraftfullaste hunden har och om vi tillåter dem använda nosen i vardagen ger det oerhört mycket och är det värdefullaste vi kan ge dem. Att gå promenader på nya platser och låta hunden få lukta på allt nytt är ett jättebra sätt att berika promenaden på. Bara att stanna upp och låta hunden få nosa och lukta på en vanlig promenad, utan att störa den eller dra den med sig, det kan minska stressen hos din hund och göra utfallsproblematik, koppeldragande och andra beteenden kopplat till promenaderna betydligt lättare att hantera. Kanske du till och med låter din hund välja väg någon gång i veckan? Följ hunden dit den går, låt den på nosa och sniffa på allt den kommer över (så länge det inte är något som kan skada den så klart) och gå i stillsamt tempo. Skaffa ett längre koppel så hunden får större ”sniffräckvidd” när ni är ute, det kan också göra skillnad!

Att gömma saker i en snufflemat eller bara rulla in godisar i en handduk, lägga tomma toarullar i en låda och droppa ner några godisbitar här och var, släng papper och kartong i en hög och göm favoritleksaken däri… ja möjligheterna är oändliga när det kommer till nos-berikning! Ta en funderare, hur använder din hund näsan? Vad är den intresserad av och hur skulle du kunna skapa en intressant nosuppgift?

Fysisk aktivitet 

Har du en hund som har ett stort behov av att få röra sig på olika vis kan du fundera på vad din hund skulle må bäst av? En del hundar älskar att få springa, kan du hitta tillfällen då din hund får sträcka ut ordentligt? Kanske springa med dig eller en lekkamrat, springa efter en cykel eller skidor? Eller bara få springa lös på ett fält? Även om din hund inte kan vara helt lös kan det i alla fall vara något att få springa i en lång lina, för att få bättre räckvidd än i ett vanligt koppel. Vissa hundar älskar att få kämpa med kroppen, att få klättra och ta sig fram i vatten eller djupsnö. Kanske skulle din hund tycka om att dra? Ta dig ut i naturen, skippa vägar och stigar och gå där det erbjuds naturliga utmaningar för din hund. Att få gå i sand, att få gräva, simma, klättra… ja allt du kan komma på där hunden använder sin kropp kan bli en potentiell berikning! Så länge du inte pressar hunden på något vis, eller att den blir väldigt stressad eller frustrerad av aktiviteten.

Sovplats

Hundar föredrar olika platser att sova på och även här kan jag fundera över hur jag kan berika hundens tillvaro. Tycker din hund om att bädda? Att krafsa, böka och dra runt på filtar och kuddar för att hitta den rätta platsen att sova på blir värdefullt för en hund som gärna bäddar. Ha en bädd med lite lösa filtar eller en handduk som hunden får böka runt med hur den vill. En del hundar vill sova ombonat som i en liten håla. Idag finns det hundbäddar att köpa som just ser ut som en liten grotta hunden kan gå in i, men det fungerar även att göra det mjukt och mysigt i en öppen bur eller på annat vis skapa ett utrymme där hunden känner sig trygg och säker!

Jakt

Hos en del hundar är jaktinstinkten stark! Det kan vara ett problem om du inte jagar med din hund, då den gärna drar iväg efter katter, vilt eller spår den hittar. Att erbjuda fokuserad och tillåten jakt kan hjälpa hunden då den faktiskt får utföra det under kontrollerade former. Att knyta något, en trasa eller en tygleksak i ett snöre och dra den efter marken ger hunden möjlighet att få springa och fånga sitt byte, kanske ni kampar lite också innan hunden ska släppa? Byt alltid med en godis när du leker med föremål, så att hunden lär sig att vilja släppa ifrån sig ”bytet” till dig för något gott i gengäld! Att låta hunden få jaga dig i inkallningslekar är också roligt, nyttigt och värdefullt! En del hundar som har jakt eller vallbeteenden i sig kan ett alternativ vara att få jaga någon slags boll. När det kommer till just olika jaktlekar behöver man passa bara så att hunden inte blir manisk eller går upp för mycket i stress av aktiviteten! Så kallade ”bollidioter” mår inte bra av att få jaga en boll för mycket, då är det bättre att hitta en annan fysisk aktivitet. Hur vet du att hunden blir manisk eller stressad? Jo, om den har svårt att släppa aktiviteten, kan inte koppla av efteråt, blir okontaktbar så snart en boll dyker upp i synfältet, då behöver man vara försiktig!

Ett annat sätt att låta hunden få utlopp för jakt är att träna viltspår med den, eller någon annan slags spåraktivitet.

Använda tänderna

Om hunden hade levt i det vilda hade den fått använda tänderna för att jaga och sedan för att äta, för att skapa sig en sovplats eller undersöka sin omvärld. Om du har en hund med stort tuggbehov kommer dina möbler och skor tacka dig om du ger hunden många tugg-möjligheter som den faktiskt får genomföra! För egen del älskar jag att få ge hundarna ett saftigt färskt märgben, revben, kotor eller skulderblad. Bra för tandhälsan och hundarna får dessutom i sig nyttig näring. När det kommer till tuggben är färska ben (frusna eller ej) ett mycket bättre alternativ än pressade hudben och liknande produkter. Alla slags behandlade märgben ska du undvika! Om benet är kokt eller på annat vis processat blir det för hårt, får hunden lös flisor kan det skada hals och mage, dessutom får hunden svårt att smälta det, om det alls går. Ge istället färska ben! Där är regeln att bärande ben blir hårda ben, dvs alla ben som djuret stått på blir hårdare och starkare. Om jag har en hund som gnager för glatta livet kan tänderna ta skada. Då är det bättre att ge icke-bärande ben såsom revben, kotor, skulderblad osv. Alltså alla slags ben som inte fungerar att stå på. Icke-bärande ben är mjuka och det kan hundens mage ta hand om. Om du har en hund som är ovan vid färska ben är det bra att försiktigt, låt hunden få tugga en stund med några dagar emellan.

Det finns olika slags tuggleksaker att köpa för valpar och vuxna hundar. Välj tuggleksaker som inte går sönder, igen så har märket Kong bra produkter, men det finns även andra märken som är gjorda i gummi som inte går sönder i bitar om hunden tuggar på det. En del tuggleksaker kan man lägga godis i så det ska bli roligare att tugga och leka med.

Har du en glupsk hund som gärna förstör leksaker/ben etc och sväljer i sig det bör du inte ge tuggben eller leksaker utan att ha uppsikt på hunden.

 

Social samvaro 

Att låta hunden få vara med och delaktig på hundens villkor är den bästa berikningen du kan ge din hund. Att låta den få ligga nära framför TVn, att sätta sig ner med hunden på golvet eller i soffan för att mysa och umgås i stillhet är ett fantastiskt sätt att bygga band och fördjupa relationen. Ofta fastnar vi att hunden ska ha aktivitet hela tiden för att den ska tycka det är meningsfullt. Men, många hundar vill mest av allt få vara en del i familjen. Om jag pysslar med något här hemma vill min unghund gärna vara med för att se och lukta och vara delaktig i det jag gör. Och det får han så länge jag inte gör något han kan skada sig på. Terrierfröken vill gärna få lukta och undersöka sådant jag har i händerna när jag passerar henne och det låter jag henne få göra så mycket jag kan. Att låta hunden få vara med när man umgås med vänner, eller ta en kväll bara du och din hund med massage och mys, en lugn promenad eller bara tyst samvaro i soffan eller sängen. Alla hundar är olika på hur mycket närhet de vill ha och på vilket sätt. Var lyhörd för din hund, var tycker den om att bli klappad, hur vill den få umgås med dig om den får välja?

Börja någonstans!

Det finns oerhört många olika sätt att berika sin hunds vardag på! Och som tidigare sagt (och värt att sägas igen) är alla hundar individer som tycker om och har behov av att utföra olika beteenden. Precis alla beteenden kan vi inte ge berikning för, eller för den delen uppmuntra. Om du inte vet var du ska börja, så är mitt tips att du börjar med maten. Vare sig hunden får en eller tre måltider per dag, blir det i alla fall ett tillfälle för berikning, varje dag. Göm maten, låt hunden få arbeta för maten. Vare sig du har ett matvrak eller en kräsen vovve, och vare sig den äter torrisar eller färskfoder kommer det vara värdefullt för din hund. Oavsett ras, oavsett om hunden är sällskapshund eller träningskamrat. Skippa den vanliga matskålen och hitta en berikning din hund kan tycka om!

När man sedan börjat någonstans och ser glädjen hos sin hund, är det svårt att inte hitta andra sätt att berika hundens vardag på! Stressa inte själv kring berikningen såklart, hitta det som fungerar för dig och din hund. Lycka till! 

 

 

 

 


Snälla Händer

Jag adopterade två zebrafinkar för något år sedan. Vad har nu zebrafinkar med hundar att göra kanske du undrar? Jo, jag ska berätta. 

Fåglar är lättstressade djur som kräver väldigt mycket lugn och tålamod. De behöver få sina behov uppfyllda för att må bra och när de inte mår bra syns det väldigt fort. När finkarna kom till mig var de rädda och stressade över flytten, och definitivt inte handtama. Faktum är att jag tror de fått lära sig att händer är otäcka, gör otäcka saker som att jaga runt små fåglar och fånga små fåglar i hemska gastkramande grepp. För att kunna ta hand om dem på bästa sätt underlättar det enormt om de är handtama och därför bestämde jag mig för att lära dem just det. Det tog många veckor av tålamod, lugn, och framförallt att noggrant röra sig i och runt buren så att jag och mina händer inte skulle förknippas med otäckheter. Tillslut satt de i min hand och åt utan problem!

Och det här fick mig att tänka på händer och hur vi använder dem. En av mina tidigare hundar, Fenris, var en burdus rysk svart terrier. När han växte upp började han med ett beteende som jag först inte förstod källan till. Varje gång jag rörde vid honom för att klappa honom vände han sig hastigt mot mig och nafsade efter mina händer, det här var när han närmade sig ett halvår ungefär. Det var inte på något vis aggressivt, det var bara en reaktion han hade. Det fick mig att börja analysera hur jag och andra människor hanterade honom och insåg snabbt att han hade goda anledningar till att reagera som han gjorde. Han var väldigt burdus, kvicktänkt och enveten redan som liten valp. Jag hade fått med mig från ”den gamla skolan” att om en hund inte riktigt ville göra som jag ville behövde jag tvinga den. Speciellt när det kom till hundvård. Klippa klor, kamma, borsta tänder, visitera etc, allt sådant behövde ju göras och då fick hunden bara finna sig i det. Så även Fenris under sina första månader hemma hos mig. Ju närmare ”tonåring” han kom, desto mer hyss hittade han på, desto mer burdus blev han och desto mer använde jag och andra människor händerna som verktyg för att tvinga honom till saker och ting. Hålla fast honom för att han skulle sitta still, hålla fast honom för att han skulle kammas, hålla fast honom för att hindra honom att tugga upp disktrasan. Allt detta gripande efter honom fick honom att börja försvara sig så fort jag rörde i honom. Han hade börjat förknippa händer med något obehagligt och jobbigt.

När jag insåg det skämdes jag något oerhört. Fenris fick mig att vakna till ordentligt. Jag slutade upp med att ta i honom på sätt som var obehagliga och rörde bara i honom för att kela tillsammans eller busa, alltid med mjuka rörelser. Hans beteende att nafsa efter händer försvann på några dagar! Jag är innerligt tacksam för att han var så tydlig i sin kommunikation och vågade visa exakt hur han kände.

Idag ser jag hundar med samma slags beteende. De klarar inte av att bli klappade som belöning. De klarar inte av att rör vid dem utan att de flyttar undan och kanske till och med nafsar lite (igen, inte aggressivt, bara som en reflex på beröring). En del hundägare tror att det beror på att hunden vill leka. Ja, ibland är det så. Och en del hundar tycker helt enkelt inte om att man rör så mycket i dem. Men många hundar har det beteendet för att de förknippar händer med något obehagligt. Antingen för att vi tar i hunden och gör den illa med våra händer eller för att vi tvingar den till saker och ting med våra händer.

Vad har det här med fåglarna att göra då? Jo, med fåglarna finns det väldigt små eller inga marginaler. Jag får inte göra mycket fel för att det ska bli ordentligt fel. Om jag råkar skrämma dem med mina händer tar vi ett steg bakåt i träningen på en gång. Dessutom måste jag lära dem att jag inte är farlig i deras takt. Jag kan inte skynda på dem. Jag kan inte gripa tag i dem och tvångshålla dem tills de ger sig. Då får jag inte dom lugna trygga fåglar jag vill att dom ska få vara. Mina händer ska bara vara snälla händer för dem, och inget annat.

Hundarna ger oss större marginaler. Hur stora de är beror lite på hundras och individ men för det mesta förstör vi inte en normalt stabil hund genom att utsätta den för något obehagligt vid något enstaka tillfälle. Men, bara för att hunden har större tolerans för fel behandling och träning behöver det inte betyda att vi inte ska tänka oss för och vara lyhörd på hunden. Hur mycket min hund än älskar mig oavsett vad jag gjort mot den, vill jag inte ha en hund som förknippar min kropp med något obehagligt. Jag vill inte att hunden ska se mina händer och tänka ”Shit, fly!”. Jag vill inte att hunden ska höra min röst och känna ”Nej, inte nu igen.” Jag vill ha en hund som förknippar hela mig, min kropp, min röst, min person med trygghet, gemenskap och glädje. För att nå dit måste jag tänka på hur jag för mig och behandlar min hund. Jag kan vara bestämd utan att göra illa, sätta gränser utan att kränka. Min hund ska tycka att jag har snälla händer vare sig jag är irriterad, glad eller ledsen!

Så när du kommer till en situation där du känner att du utsätter hunden för något obehagligt, ställ dig frågan; Hur kan jag göra det här annorlunda? Med träning och tålamod kommer vi väldigt långt, och vi har ett ansvar att ge våra hundar den tid och det engagemang som krävs för att den ska få en trygg tillvaro. Tycker inte du det? 

Fenris, som lärde mig att ha snälla händer! 


Hundspråk på promenaden

Category : Hundspråk , Lek

Det är bra att som hundägare förstå sin hunds språk. Ha lite koll på kroppspråk och andra signaler, vad de betyder i olika sammanhang och hur hundarna använder sig av det. Både för att bättre förstå sin egen hund, men också för att kunna förstå andras hundar! 

Och hur lär man sig hundspråk? Det finns kurser och böcker att läsa som är mycket bra, men framförallt lär man sig det genom att titta på sin egen och andras hundar. Hundar som springer ihop och leker är ett jättebra sätt att lära sig se hur hundar interagerar med varandra, vilka signaler de ger och hur andra hundar svarar på det.

Jag var ute en vinterdag med de tre hundar jag då hade på dagarna (varav en är min egna hund) och kameran i hopp om att kunna få lite bilder på tydlig kommunikation dem emellan, och jag lyckades få några klockrena bilder. Så, här kommer en liten tur i enkelt hundspråk som kanske ger dig något att själv titta efter när du är ute med din egen hund!

Först ska jag presentera hundarna.

Amira är en wheaten-tik som är 3 år gammal och min egna hund. Hon är ett kraftpaket med enorm energi och arbetsglädje. Tyvärr är hon också impulsiv, osäker med andra hundar och har ett dåligt hundspråk så hon hamnar ofta i bråk och väljer hellre att vara den förste att trycka ner andra hundar än att själv åka på stryk. Här på bilden Kan hon knappt sitta still i väntan på att få springa och busa med framförallt Hastur!

Zelda är en blandras-tik i sina bästa år som är väldigt mjuk och tydlig med vad hon vill. Det finns mycket spring i benen dessutom! Hon håller på bilden lite koll på Amira eftersom att hon inte är helt trygg att leka som Amira gör (burdust).

Hastur är en finsk lapphundshane, också i sina bästa år! Han är väldigt positiv, mjuk och tydlig i sina signaler och lägger sig ofta lägre i rang än andra hundar. Dock blir han lite flamsig ibland och då glömmer han bort att vara lyhörd för andras signaler och kan upplevas som lite besvärlig emellanåt. På bilden ser han ut och vara redo för att ta emot både Zelda och Amira för att leka, för springa med kompisar är det bästa han vet!

Så länge det inte finns något som ger konkurens (mat och tuggpinnar/leksaker framförallt) går Zelda och Amira ihop på ett bra sätt, och Hastur fungerar med båda två eftersom han alltid viker sig om någon blir irriterad på honom. Där har vi alltså dom tre musketörerna som för dagen blev fotade! Låt oss kika på vad som hände på promenaden, klara, färdiga, gå!

Det som alltid händer när jag släpper iväg dem är att Hastur och Amira drar iväg i full fart, eftersom de två leker ganska tufft med varandra. Zelda däremot är lite försiktigare så hon springer gärna med för att det är roligt men i bakgrunden, så får Hastur och Amira brottas som de vill.

Hon håller koll på vad de andra gör men sköter sig själv, letar pinnar eller något annat roligt att göra under tiden de andra två rusar av sig. Det syns ganska tydligt på de flesta foton jag har på Amira när hon leker, hur hon tar i med hela kroppen. Det finns inga mellanväxlar och allt går väldigt fort och är väldigt intensivt!

När man har en eller flera hundar som leker så intensivt kan det vara en bra idé att hålla lite extra koll och avbryta leken om den blir våldsam. Amira och Hastur har en tendens att skruva upp varandra, och när det blir väldigt våldsamt går jag in och bryter så de får lugna ner sig lite innan de får fortsätta. Framförallt om man har en hund som har tendens att falla in i en mer allvarlig sinnesstämning som Amira har. Och hur ser du att leken blir för våldsam? Det brukar vara ganska tydligt på hundarnas kroppsspråk. Om leken förändras från att vara mjuk och ledig, med hundar som ger och tar hela tiden, till att se ut mer som en tävling i vem som är starkast kan det vara säkrare att gå in och bryta och låta hundarna lugna sig. Hundar som börjar lägga tassar på varandras manke, som är spänd och uppsträckt i kroppsspråket med stela svansar och kanske även hetsiga verbala ljud (morrningar framförallt), och som inte ger efter, utan bara går på varandra är mer allvarliga än de leker.

Hur bryter man en lek? Jag har ett bryt-kommando på mina hundar som jag först lär in när hundarna leker lugnt inomhus och jag lätt kan gå emellan. Jag går helt enkelt in mellan dem och säger Bryt, lugnt men bestämt och skjuter dem ifrån varandra. När dom lugnat ner sig får dom en liten godis och får sen leka vidare. Därefter tar jag ut kommandot och jag ser till att bryta innan de blir blockerade och inte alls lyssnar. Har man inget kommando för att bryta sin hund kan man gå fram till dem om det är möjligt. Är hundarna långt borta kan man försöka kalla på hundarna eller avleda dem på annat vis. Ibland fungerar det att klappa hårt i händerna en gång eller få till något annat högt ljud som får hundarna att reagera och bryta. När hundarna brutit leken är det bra att koppla dem eller sätta dem så att de inte direkt kan börja leka igen. När dom lugnat ner sig lite (ibland är det bra att gå en bit med dem kopplad så dom får röra på sig men inte vara med varandra) får de leka igen. Oavsett hur du gör så kom ihåg att alltid själv vara lugn och stadig. Du behöver inte bli arg på din hund, faktum är att du ska undvika det. Tänk dig att du ska vara i det sinnestillstånd som du vill att hunden ska ha, så är du uppjagad och arg är chansen stor att hunden blir mer uppjagad av det och leken blir mer intensiv. Här nedan har Hastur och Amira fått ta en lite timeout och då går de oftast en stund och nosar och undersöker omgivningen i väntan på att få fortsätta leka.

När dom lugnat ner sig brukar Amira alltid kolla in vad Zelda gör (för man kan missa något roligt och det får ju inte ju inte hända!). Zelda tycker att det är lite läskigt att leka med Amira på grund av Amiras intensitet och impulsivitet men att gå runt och undersöka omgivningen tillsammans har de inget emot. Då är de båda avslappnade och interagerar inte direkt med varandra, det är mer att de rör sig åt samma håll och hittar Zelda något går Amira dit och kollar, och vise versa.

 

Det är viktigt att komma ihåg att alla hundar inte tycker om eller går ihop med alla andra hundar i världen. Det kan handla om inlärda beteenden, svagt hundspråk eller helt enkelt kemin mellan två hundar som inte fungerar. Men hundar hittar ofta vägar att kunna samexistera tillsammans om de får umgås på rätt sätt. Om vi tar Zelda och Amira till exempel, det är två hundar som båda är lite osäkra. Den här osäkerheten gör att deras kommunikation inte fungerar när det blir konkurrens-situationer eller då dom känner sig trängda på något vis och de hamnar i bråk innan de hinner med signaler reda ut situationen. Men de har inga problem att samexistera när det finns yta att gå undan på. De kan till och med leka lite med varandra, men då bara jaktlekar där de jagar runt varandra och aldrig rör vid varandra.

Det gäller att som hundägare kunna vara lugn, iaktta hundarna och låta dem ha det som de bestämmer sinsemellan. Skulle jag försöka skapa lek mellan Amira och Zelda, eller sätta dem i ett rum fullt av leksaker skulle dom antagligen sitta i luven på varandra, och därför gör jag inte så. De får samexistera på det vis som passar dem. Om jag har två hundar som inte kan låta bli att bråka med varandra oavsett situation är det inte två hundar jag ska ha tillsammans, utan helst ha dem separerade. Man vill inte ha hundbråk, det är onödigt och kan skada både hundar och ägare.

Hastur och Zelda leker väldigt bra med varandra. Zelda är trygg med Hastur som väldigt sällan kliver över hennes gränser och när han gör det så säger hon ifrån och han lyssnar. Hon är dock lite svårflörtad till lek och kräver en viss övertalning! Hasturs första steg är alltid att skälla. Han brukar då ställa sig framför hunden han vill leka med och skäller på den medan han viftar på svansen och rör på kroppen, han är avslappnad och glad (och lite lite frustrerad för att hon inte leker på en gång!).

Zelda står och funderar om hon ska leka med honom eller inte. Tillslut gör Hastur en lekinvit, och den känner du nog igen. De flesta hundar har den här inviten, de går ner på frambenen med rumpan i vädret, viftar lite på svansen, ibland ”niger” dom till åt sidan med framdelen, rycker lite med huvudet fram och tillbaka. Ansiktet är avslappnat. Om den andra hunden niger tillbaka brukar leken vara i full gång! Zelda gick tillslut med på att leka till Hasturs stora förtjusning.

De fick springa medan Amira var upptagen med att nosa rätt på lite godis hos mig, för att låta dom två ”mjukisarna” få leka på sitt sätt en stund. Amira brukar alltid få Hastur att skruva upp tempot lite extra och då blir det igen otäckt för Zelda. Ibland händer det att Zelda blir lite modigare och springer förbi Amira för att få med henne också, eller lägger sig ner och smyger på Amira, och vips är alla tre med och springer.

Men, så fort det blir lite för trångt med utrymme tycker Zelda det blir besvärligt, i bilderna nedan får vi se hur hon gör:

Här kommer Amira och Zelda, Hastur är där bak också. Det syns på Zeldas lite bakåtriktade öron, lätt spända mungipor och svansen som börjat sänkas lite att hon inte är helt bekväm med situationen.

 

 När Amira kommer ikapp för att brottas blir det ännu mer tydligt på Zelda att hon inte tycker om leken längre, ögonvitan syns till och med på det här avståndet och öronen har hon helt tryckt mot huvudet, hon drar ihop rumpan för att komma undan.

 

 Amira respekterar att de inte leker längre och springer förbi. Zelda bromsar för att komma undan Amira, det syns fortfarande ganska tydligt att hon är obekväm.

 

 Amira fortsätter för att lämna Zelda ifred men Hastur är så inne i leken att han missar Zeldas signaler och kommer för att brottas med henne. Det syns hur Zelda vänder sig mot honom för att säga ifrån.
Då Hastur inte lyssnar till det utan fortsätter fram till henne gör hon ett litet kort utfall efter honom. Han fattar vinken och går därifrån.

När han istället går och fortsätter leken med Amira kommer Zelda efter när hon lugnat ner sig och inte längre känner sig osäker. Hastur är sjysst och låter Zelda jaga honom istället, och leken kommer igång på nytt!

På det stora hela en lyckad promenad med glada och nöjda hundar som fick komma hem och sova i godan ro sedan!

 

Om du vill lära dig hundspråk, läs på lite och se vad in egen hund gör. Hundarna kommunicerar hela tiden med olika signaler, med kroppen, blicken, munnen och med ljud, vi måste bara lära oss lyssna och förstå det på rätt sätt. När du väl börjar förstå din hund blir det också lättare att närma sig den och att skapa en bra relation. Hunden känner att den blir hörd och förstådd av dig. Vad vet hunden om ditt språk? Mer än du tror! Hundarna läser av oss hela tiden och är inte bara duktig på att förstå mänskliga gester, dom förstår också en hel del av vårt språk som vi dagligen använder i deras närhet. Jag lovar att du ser din hund med lite andra ögon när du väl börjar sätta dig in i hundspråket och även om det kräver lite engagemang för att lära sig i börjab lovar jag att det ger väldigt mycket för både dig och hunden!

 

Ut, titta på din hund och andras hundar, vad säger dom egentligen? 


Den viktiga Leken

Att leka med sin hund på olika vis är så oerhört viktigt! Här kan du läsa lite om varför och hitta förslag på hur du kan leka med just din hund! 

Lek är bästa och lättaste verktyget att använda sig av för att skapa en bra och roligt relation till sin hund! För hunden är det något naturligt, att skapa band genom lek samtidigt som man visar engagemang och har roligt tillsammans!

Men trots det är det förvånansvärt få ägare jag möter som faktiskt leker med hunden. Om man leker är det oftast när hunden är valp, men så fort den passerat tonåren slutar man. Men faktum är att hundar i alla åldrar mår bra av att få leka och det kan vara värt att lägga ner lite tid och energi ibland på att leka med hunden hellre än att gå en lång promenad eller träna något specifikt. Det behöver trots allt inte ta speciellt mycket tid att leka med hunden för att det ska ge något till er relation.

Olika hundar, olika människor


Alla är vi olika som individer och tycker därför om olika saker. När jag leker med min hund behöver jag ta mig till hundens nivå för leken, men samtidigt behöver jag känna mig trygg och avslappnad i leken för att det ska ge något. Leker vi något som hunden eller jag upplever som jobbigt eller obehagligt blir det inte en ömsesidig respektfull lek helt enkelt.

Det finns många olika former av lek och det gäller att lära sig vad för slags lek din hund uppskattar! Vissa hundar är väldigt fysiska, tycker om att brottas och bitas. Andra hundar föredrar jaktlekar, att få springa efter en boll eller trasa. Kanske hunden själv vill bli jagad eller få jaga sin ägare runt gården. Oavsett vad hunden tycker om gäller det för dig som hundägare att lista ut vad det är och hur du ska kunna använda det i lek tillsammans!

Hur vet jag att min hund uppskattar vår lek? Jo om hunden aktivt deltar och har ett mjukt kroppspråk med viftande svans, då kan du nog anta att hunden uppskattar leken. Om hunden hukar sig, drar sig undan, har svansen mellan benen och hela tiden försöker komma undan, då är leken inte alls rolig för din hund och du behöver fundera lite på om din hund kan uppskatta något annat !

Ömsesidig respekt


Hundars lek och människors lek går under samma spelregler. Det ska vara roligt för båda parterna där man visar ömsesidig respekt för varandra. Om någon går över gränsen avbryter man eller pausar. Det får inte bli en konflikt eller en tävling där något utövar makt på någon annan, allt ska vara lekfullt och oskyldigt. Det handlar om att ge och ta.

Har jag en hund som har svårt för lekens gränser ska jag inte undvika att leka med den. Jag får lära den var gränserna går helt enkelt! Jag bestämmer . Jag bestämmer också på vilken nivå leken ska ligga. Om den ska vara intensiv eller lite lugnare. När hunden trampar över en gräns brukar det mest effektfulla vara att bryta leken tvärt och gå därifrån. Ignorera hunden tills den lugnat ner sig och sen börja leka igen. Varje gång hunden trampar över en gräns avbryter jag.

Ett bra exempel är om jag leker med en hund som biter för hårt. Jag vill inte ha sårskador på mina händer när jag leker och inte heller ska det göra ont. Därför behöver jag redan när hunden är valp lära den när den biter för hårt/blir för intensiv i sitt bitande genom att direkt avbryta leken och gå därifrån. Leker man inte snällt blir det ingen lek alls!

Olika vägar till lek

Det finns många sätt att leka på med sin hund, egentligen är det bara fantasin som sätter gränserna! Men, om du behöver en start kommer här några förslag på lekar:

  • Kamplek. Ta en mjuk leksak som är ganska lång, en trasa eller knut, som är hållbar. Dra den över marken framför hunden och få igång lite jakt. När hunden rycker tag i trasan börjar ni dra dragkamp! Dra inte för hårt eller för ryckigt, tänk på hundens nacke och tänder. Stirra inte på hunden och gör det inte till en tävling. Det är en myt som säger att hunden kommer ta någon plats som ledare eller liknande om den får vinna sin kamptrasa. Dra lite och släpp sen leksaken så hunden får ”vinna” den! Att träna in ett loss-kommando är toppenbra när man leker kamplekar, då kan jag få hunden att släppa ibland om jag vill ta tillbaka den utan att hunden ska få den själv. Och jag slipper onödiga konflikter. Du tränar det bäst genom att hålla i leksaken med en hand (dra inte i den! Bara håll den) och plocka fram en godis eller annan leksak med den andra. Visa hunden det du erbjuder och så fort hunden släpper för att ta sin godis, säg Loss! Och beröm! Tillslut kommer du kunna säga Loss och hunden släpper, men erbjud den alltid något sedan. En annan leksak, en godis eller lite mys med dig!
  • Jaktlek. En del hundar älskar att bli jagade, medan andra hundar älskar att jaga. Det bästa är om man kan göra detta utan en leksak. Börja med en liten lekinvit (huka dig lite, skutta lite åt sidorna och låt mjuk och lekfull!). Sen springer du iväg från hunden. Om den jagar ikapp och verkar tycka om det, då leker ni! Testa försiktigt att jaga hunden lite, så snart den visar att det är obehagligt (drar svansen mellan benen, blir låg, försöker komma undan eller stannar tex) då slutar du genast och spring iväg så den får jaga dig! Om hunden tycker om att bli jagad, ja då kan man bytas av att jaga och jagas! Om du får en hund som börjar nafsa efter dig eller på annat vis beter sig på ett sätt där du blir obekväm, då avbryter du.
  • Vart är leksaken? Leksak kan bytas ut av en godis också! Jag sitter ner på golvet, tar en leksak/godis i handen som hunden vill ha. Jag drar handen lite fram och tillbaka efter golvet tills jag fått ett intresse från hunden, att den ser ut att vilja ha det. Då drar jag leksaken bakom min rygg och gömmer den någonstans under mina ben eller i mina händer och sitter still. Hunden får sniffa rätt på den och när den är hittad blir det jakt igen eller lite kamp!
  • Brottning. En lek där man verkligen behöver tänka till lite innan. Har du en hund som är väldigt burdus och lätt slår över och blir lite för bitig eller bufflig, då behöver du leka väldigt försiktigt med den här leken, eller kanske undvika det helt. Har du en hund som är väldigt försiktig kan det här blir för mycket och obehagligt. Så tänk efter om det är en bra lek för dig och din hund. Sätt dig ner på golvet och bjud in till lek. Om hunden är på, tryck lite på hunden, var hela tiden mjuk och glad i kroppen och med rösten. Hunden får bita på händer och armar så länge du tycker det känns bra, annars avbryter du bara. Brotta aldrig ner hunden så du hamnar över den, eller tvinga den ner på rygg, även de mest trygga hundar kan tycka det är för mycket. Men att gå ner lite på alla fyra och ”buffa och knuffas” tycker många hundar är roligt! Låt aldrig leken bli för hetsig bara.
  • Vart är jag? Det här är en bra kontakt- och följsamhetslek som ger många fördelar. Du behöver ha hunden lös eller i långlina om du är ute. Du tar små små godisar i handen. Locka till dig hunden och när den kommer till dig berömmer du och släpper en godis på marken, sen springer du ifrån hunden allt vad du har! När hunden ätit sin godis kommer den mest troligt att jaga efter. Så fort den kommit ikapp, då släpper du snabbt ner en godis på marken och springer åt ett annat håll. Det är en variant av jaktlek som är lite mer riktad mot att få hunden att följa efter dig, och du vänder aldrig på det så att du jagar hunden. Hunden jagar alltid efter dig. Om du gör leken ute i skogen blir det ännu lite lurigare då du kanske hinner gömma dig lite också!
  • Kasta leksaker. En del hundar älskar att få springa och hämta leksaker. Om du dessutom kastar iväg det där det blir lite svårt att hitta, i högt gräs kanske eller ut i skogen, då blir det extra spännande! När hunden kommer tillbaka med den kan du byta leksaken mot en godis, och sen kasta leksaken igen! Har du en hund som lätt blir manisk på det här och inte kan avbryta leken när du säger till, då ska du vara försiktig med att kasta saker. Undvik att kasta pinnar, det kan hunden skada sig på. Kasta hellre någon leksak hunden har.
  • Hitta sorken! Med den här leken behöver du antingen snö, sand eller en filt inomhus. Gräv ner handen och armen i sanden/snön/under filten och krafsa med fingrarna. Har du en hund med lite jaktintresse blir det jättespännande att lyssna efter krafsandet och försöka få fatt i din hand! Är du ute får hunden gräva också vilket många hundar tycker om att få göra.
  • Spring till X! Byt ut X mot valfri vän eller familjemedlem. Ni behöver vara minst två stycken. Ställ er på ett fält eller i skogen med några meters mellanrum (hur stort beror på hundens storlek, ork och så klart vart ni är). Det fungerar att leka inne också så länge man inte har för hala golv eller för liten yta, då kan man vara i olika rum. Alla personer visar att de har godis eller roliga leksaker med sig. En person börjar och håller hunden vid sig i selen. Sen säger man ”Spring till (namn)” och den personen ropar då på hunden. Man släpper hunden och låter den springa till den personen, alla andra står tysta. När hunden är framme får den beröm och godis. Sen skickar man hunden till någon annan ”Spring till (namn)!” och den personen ropar på hunden. Om familjemedlemmarna eller vännerna är med och gör det här några gånger, då kan man tillslut bara säga namnen så springer hunden till rätt person! Det här är en bra lek att leka för att få hunden att springa lite, och det kan även bli en bra inkallningsövning! Lek inte för länge, hunden ska inte bli trött eller uttråkad.
 

Lek, lek och lek mer! 


Forskning har börjat visa att hundar lär sig bättre om de får leka under och framförallt efter ett träningspass. Dessutom får man bättre relation till sin hund (så länge man inte leker något hunden tycker är obehagligt), och i allmänhet en gladare hund. Att leka innebär att vi tränar kommunicera med varandra. Testa byta ut en del godisbelöningar mot lek istället, framförallt i träning där du vill ha energi hos din hund, såsom inkallning, fotgående osv. Leken kommer med många fördelar så vänta inte med att leka med din hund! Testa dig fram och hitta något som du och din hund uppskattar tillsammans.


Det Härliga Hundägandet!

Category : Hundägande , Roligt

Det finns en del saker med hundägandet du inte riktigt förstår förrän du har hund, saker du inte hittar något om i hundböcker. Såklart gäller det inte allt hundägande och för alla, men kanske du känner igen dig i något?

Bajs

Ett kapitel du nog inte hittar i den vanliga ”hundägarhandboken”. Ack, allt bajs som ditt liv kommer innehålla! Alla vet vi att hundbajs är något som varje hundägare bör plocka upp efter sin hund på promenaderna, men jag kan försäkra att hundbajs är så mycket mer än bara något man plockar upp i påse.

För det första lär man sig att bajs får man stå ut med som hundägare. När man fått hem sin lilla valp har man två val; antingen snabbt skaffa sig rutiner för hur valpen fortast möjligt kan tas ut när de sovit, ätit, lekt eller plocka upp bajs inne i hemmet. Oavsett om man hittar sina snabba rutiner eller ej brukar det en eller två gånger kunna ske någon liten olycka i form av en brun present på hallmattan eller bakom soffan.

Man lär sig också väldigt snabbt att uppskatta bajs. När hunden bajsar normalt (bra färg, konsistens och på normala promenader) känns livet ganska bra, eftersom hunden mår bra. Men när bajset börjar se annorlunda ut än det brukar, hunden blir lös eller hård i magen, det får konstig färg eller man hittar något i bajset man inte tycker ska finnas där… ja då blir livet lite mer komplicerat.

De flesta hundägare får lära sig den hårda vägen hur man gör när hunden har ätit gräs eller fått i sig hårstrån som kommer ut där bak och inget riktigt vill släppa taget… I hundböckerna står det inte om hur man gör när den pälsiga hunden får diarré eller vad man gör åt hunden som gärna hittar andras bajs ute i skogen för att äta det eller rulla sig i det…

 

Den tomma plånboken

Jo, visst kan det stå nämnt att en hund kostar pengar. Att köpa en hund är inte billigt, och hundmat, beroende på bad hunden äter och hur stor den är, kan kosta en del varje månad. Sedan var det där med försäkring och om hunden olyckligt skadar sig eller blir sjuk. Men det finns annat som gör hunden ganska dyr i drift och det har nog inte så mycket med hunden att göra som vilken slags hundägare du är…

Försök gå igenom en djuraffär utan att komma ut på andra sidan med ett nytt koppel, en sele, leksaker, täcken, reflexer, nån söt godispåse att hänga i bältet, ett nytt fantastiskt hundgodis som alla hundar bara kommer ääälska! Ska hunden ställas ut? Förbered dig på boendekostnader för stugor och hotellrum om du reser en bit, utställningskoppel, kammar, schampoo, mer kammar, en bur, kanske två för olika väder? Vattenskålar, en för bilen, en för campingen, en som du kan ta med och fästa i buren och sen en sån där man kan bära med sig som är flaska och skål i ett. Gäller olika hundsporter överlag. Resekostnader, matkostnader för dig själv, anmälningsavgifter, prisavgifter…

Dessutom inser du värdet av att ha din hunds ansikte på allt. På fotoförstoringar på väggen i hundens olika utvecklingsstadier och när den gjort söta/coola/roliga saker eller bara står och poserar, hunden på muggar, väskor, T-shirtar, kuddar och på bakrutan i bilen.

Kanske du inte själv vill kamma eller trimma din hund så du ber någon annan, och kanske du har någon som måste ta ut hunden på lunchen under veckan och när du reser utomlands blir det hundpensionat, eller så tar du med dig hunden på resan men först måste du arbeta dig igenom intyg, vaccinationer…

Kort sagt, det blir så dyrt man vill göra sig men att hålla fast i pengar blir plötsligt mycket svårare när man har hund!

Sociala möten blir plötsligt hundra procent mer invecklade

För många hundägare står hunden för något personligt som ligger nära hjärtat. Hunden, kanske man kan säga, blir som en förlängning av en själv. Men hundar har sina egna personligheter och hur vi än tränar och pysslar med dem är de just hundar och kommer nån gång att göra vad hundar gör, oavsett vad vi människor tycker och tänker om saken. Du hittar nog inte kapitlet i en hundägarhandbok som tar upp din plötsliga uppmärksamhet på omgivningen när du tar ut din hund. Hade du inte tidigare brytt dig om vad andra tycker och tänker om dig, kommer du säkerligen göra det när du skaffar hund.

Bered dig på att skämmas när din hund hittat mormors prydnadskudde och strimlat den. När den drar efter grannens katt eller bajsat på skolgården just den dagen du glömde bajspåsen hemma.

Varje möte på promenaderna blir lite av en utmaning där du arbetar för eller ber att din hund ska visa sig från sin bästa sida, specellt om det är en annan hundägare du möter.

Har du en hund som är söt men rädd för folk kommer du få problem, på samma sätt får du problem om du har en stor hund av en ras eller liknande en ras som någon gång bitit en person och hamnat i tidiningarna eller används som skräckinjagande vakthund på film. Bered dig på att se föräldrar byta sida på gatan med sina barn och äldre damer plocka upp sina små hundar i famnen. Det är svårt att övertala andra att din stora hund inte är farlig, på samma sätt som det är svårt att övertyga andra om att din lilla söta hund kan bli rädd och bitas.

Om du har en hund som är hemskt glad och älskar ALLA kommer det kännas hemskt när den skallar ner dina gäster som kommer in i hallen eller springer omkull skolbarnen för att DEN VILL BARA LEKA! Att lyssna på rådet ”Bry dig inte om vad andra tänker” kommer du veta är betydligt lättare att säga än att faktiskt göra!

Ditt hem tycks blir mindre

Ditt hem tycks bli betydligt mindre än det var innan din hund flyttade in. Plötsligt har du hundfiltar, bäddar, leksaker och tuggben överallt. I hallen hänger koppel, reflexvästar, hundtäcken, handdukar och andra pryttlar som hör hundlivet till. Du har hunden att kliva över eller att gå runt på golvet, framförallt när du lagar mat, och har du hunden i möblerna finns det ingenstans där utrymmet är helt och hållet Ditt. Hundmatsäcken, kammarna, sjukvårdslådan, de extra täcken och koppel som ni inte använde men som du heller inte slängt för att hunden ska ha det vid något speciellt tillfälle eller om behovet av tre extra koppel någon gång skulle uppstå.

 

Du måste plötsligt kunna gå ut i alla väder så därför behövs ordentliga skor för blött väder, vinder, sommar, skogen, asfalt… Och jackor i mängder, helst med många fickor och fack. På tal om jackor, utrymmet i sina kläder kommer också minska. Bajspåsar, godis, leksaker, klickern… allt hamnar i jackfickorna och gärna i tvättmaskinen också.

Oron

Jo, du kommer inte ifrån det. Hundägarsamvetet och oron som finns där. När hunden gör något den inte gjort tidigare. Är den sjuk? Har den lärt sig det där? Kommer den fortsätta göra det? Kan jag lösa det? Behöver jag hjälp och av vem då i såna fall? Varför kliar hunden sig? Har den ohyra? Allergi? Hunden kräks, är den magsjuk? Har den ätit gräs? Grannens katt? Kommer huset stå kvar när den lämnas ensam hemma? Borde jag lämna hunden ensam? Tycker hunden inte om maten, varför äter den inte? Är den sjuk?

Oro kommer vara en del av vardagen som hundägare, men det kan ju ses som en bra oro. För det första är det svårt att veta vad hunden tänker och känner och då är det lätt att oroa sig när något verkar underligt. För det andra gör det dig till en bra hundägare att du bekymrar dig över din hund och funderar på ett konstruktivt sätt på hur du kan göra det bättre för er båda. Ju närmare hunden står dig desto mer kommer du antagligen oroa dig men det hör till!

Din egen mänsklighet

När man skaffar hund inser man att man bara är människa och att allt som man läst och hört att man ska göra är betydligt lättare att säga än att faktiskt göra.. Var konsekvent. Behåll lugnet. Var en stark ledare. När man gör fel som hundägare med sin hund kan det kanske kännas som ett slag i ansiktet ibland, men var lugn. Vi gör alla fel, det är helt okej. Så länge vi erkänner våra misstag och går vidare, jobbare för att det ska bli bättre sedan innebär några snedsteg inga större katastrofer. Med hund tenderar man att lära känna sig själv på ett sätt man inte gjorde tidigare. Våra hundar är fenomenala på att läsa vårt kroppsspråk och lära sig av oss att vi ofta förmedlar saker till dem utan att vi själva är medvetna om det. Det är ju också svårt att kommunicera när vi inte riktigt talar samma språk eller uppfattar världen rätt. Allt man kan göra som hundägare är att vara lyhörd för sin hund, vara så tydlig man kan, läsa på eller ta hjälp av någon annan när man stöter på sådant man inte kan lösa på egen hand.

 

Kanske kan du hitta andra punkter du lärt dig att hundägarlivet innehåller, som du inte hittar i de vanliga hundböckerna. Att leva med hund är inte en hobby, det är en livsstil. Hunden blir en del av familjen och en kär vän som påverkar oss alla på olika vis. Och visst är väl det fantastiskt?

 

Mys lite extra med din hund och uppskatta allt roligt, knasigt, fint, sött, jobbigt, inspirerande och fantastiskt som din hund ger dig!